Nobelpris – använde gyllene snittet vid beräkning av ”märkligt mönster”
En tv-bild som visar när Kungliga vetenskapsakademien meddelar Nobelpristagaren i kemi: Daniel Shechtman och en kvasikristall. (Foto: Jonathan Nackstrand / AFP)


Daniel Shechtman tilldelas 2011-års Nobelpris i kemi ”för upptäckten av kvasikristaller”.

Som vetenskapsman gäller det att hålla sig inom de ramar som vetenskapen ställt upp, men när Daniel Shechtman den 8 april 1982 i sitt elektronmikroskop såg en bild som stred mot naturlagarna, trodde han ändå på vad han såg. Men det orsakade problem.

På arbetsplatsen blev han hånad eftersom man då trodde att atomer packar sig inne i kristaller i symmetriska mönster som sedan upprepar sig, om och om igen. Hur kan det annars bli en kristall, menade arbetskamraterna. Det gick så långt att han ombads lämna sin forskargrupp.

Det experiment som Daniel Shechtman hade gjort visade att den symmetri som han såg i sitt mikroskop inte kunde upprepas, och det stred mot allt vad man dittills trott om material som ger skarpa diffraktionsmönster när man skickar elektroner eller röntgenljus mot dem.  

Mönstret han såg var som mosaikerna i templet Alhambra i Spanien och andra medeltida arabiska byggnadsverk, vars geometriska mönster är regelbundna men aldrig upprepar. De bygger på matematiska regler. De gamla aperiodiska mosaikerna hjälpte forskarna att förstå hur kvasikristaller ser ut på atomnivå.

Det gyllene snittet, som används inom konsten såväl som inom matematiken, användes för att räkna på Shechtmans kvasikristaller. Kvoten mellan olika atomavstånd är relaterad till det gyllene snittet.

Kvasikristaller finns naturligt i metalliska föreningar i berg. Ett svenskt stålföretag fann till exempel att de har dessa kristaller i sitt stål där det fungerar som armering.

Dan Shechtman är israelisk medborgare, född 1941 i Israel. Fil.dr 1972 vid Technion – Israel Institute of Technology, Israel och innehar professorsstolen Philip Tobias på Technion.