Nio kommentarer om kommunistpartiet berättar historier om många vanliga kineser. Ett exempel är en intellektuell inom kommunistpartiet som hette Zhang Zhixin. Efter att Mao började kulturrevolutionen sade Zhang sin åsikt. Hon greps i september 1969 och dömdes till livstids fängelse. I fängelset klädde vakterna vid upprepade tillfällen av henne, satte handfängsel på henne bakom ryggen och kastade in henne till de manliga fångarna där hon utsattes för gruppvåldtäkter. Hon blev till slut galen. Den 3 april 1975 dömdes hon till avrättning. Efter att hon dömts höll vakterna ner henne och skar utan bedövning upp ett hål i luftstrupen och tryckte in ett litet plaströr i hålet. Hon kunde andas men kunde inte tala. Nästa dag, i Dawa, avrättningsområdet i Liaoningprovinsen, stod hon stum när skyttegruppen sköt ner henne. Hennes tystnad var ett tecken till alla som var där att hon accepterade det rättvisa i partiets dom.
Innan Zhang avrättades kallade partitjänstemän in hennes familj. De ville bedöma familjens attityd. Hennes man varnade deras två unga barn i förväg. De fick inte gråta inför tjänstemännen, annars kunde de inte ta avstånd till sin mor. Partitjänstemännen frågade dottern, Lin Lin, om hon skulle motsätta sig att modern avrättades. Fadern svarade i hennes ställe – partiet skulle göra vad det ansåg nödvändigt. Tjänstemannen pressade på; om hon avrättades, skulle de vilja ha hennes tillhörigheter? Ville de ta upp hennes kropp? ”De hade ingen nytta av kroppen. Regeringen kunde skaffa undan henne som de ville.”
I hemmet den kvällen nattade fadern de två unga barnen. När han trodde att de hade somnat tog han fram fotot av sin fru, tittade på det och började gråta tyst. Lin Lin såg honom gråta, kom och klättrade upp i hans knä och började gråta högt. Fadern tillrättavisade henne, de fick inte gråta högt för i så fall skulle grannarna rapportera det. Det lille pojken vaknade och kom också och klättrade upp i faderns knä. Tillsammans satt de tre hela natten och grät tyst.
Vi på Epoch Times förstår alltför väl historier som den om Zhang Zhixin och hennes familj. Vår tidning startade år 2000. Ett antal av våra redaktörer och reportrar befann sig i Kina. En natt i december 2000 besvarades inte längre e–posten. Våra kollegor hade samtliga undanröjts av polisen. Bland de gripna fanns någon som också hette Zhang, en reporter, redaktör och webdesigner vid namn Zhang Yuhui. Han och sex andra som hade arbetat med att bygga upp vår hemsida dömdes till långa fängelsestraff på Sihui-fängelset. De har utsatts för fruktansvärda övergrepp där. Yuhui torterades varje dag utan avbrott under sju dagar i november 2003. Tre av dagarna hängdes han upp på ett kors. Efter det visade man ett kort på honom för hans son. Sonen vände sig bort och skrek, ”Det där är inte min pappa”. Yuhui hade åldrats så mycket av tortyren att han inte längre gick att känna igen.
Så kommunistpartiet har inte förändrats. 1975 torterades och avrättades Zhang Zhixin för att hon sade sin åsikt. 2005 fortsätter tortyren av Zhang Yuhui för att han vågade rapportera uppriktigt om kommunistregimen.
***************
Nio kommentarer förklarar att kommunistpartiet alltid har en femprocentsregel. Vid varje tillfälle väljer det ut 5 procent av befolkningen att förfölja. De övriga 95 procenten ser de 5 procenten förföljas. De 95 procenten gör vad som helst för att komma undan partiets terror och accepterar villigt vad partiet än säger så länge de kan undvika att hamna bland de 5 procenten. Partiet vinner därför makten över allas hjärtan och sinnen i Kina.
I juli 1999 hade antalet människor som utövade Falun Gong vuxit till omkring 5-6 procent av Kinas befolkning och Jiang Zemin beordrade att Falun Gong skulle förföljas. Sedan dess har förföljelsen av kristna, katoliker och andra religiösa och andliga grupper intensifierats kraftigt. Varför har partiet i denna stund valt att försöka utrota alla former av andlig tro i Kina? Sådan tro står för en ståndpunkt som är oberoende av kommunistpartiet och med vilken partiet kan bedömas. Tro erbjuder principer, principer som vissa troende kommer att hålla fast vid, till och med när de ställs inför partiets terror.
En av finesserna med partiets tyranni idag, är på vilket sätt man tillåter kritik att förekomma. De som i Kina kritiserar partiet gör det på basis av den förståelse som partiet har gett dem. Nio kommentarer berättar om hur vissa elever under massakern på Himmelska fridens torg först gömde sig i kulisserna. De bestämde sig sedan för att gå ut och möta soldaterna som jagade dem. De steg upp och gick mot soldaterna medan de sjöng ”Internationalen”, kommunistpartiets hymn. Varför sjöng de ”Internationalen”? Det var den enda sång de kunde.
Då och då pratar jag med forskarstudenter från Kina som studerar på mitt universitet. De är ganska benägna att kritisera kommunistpartiet. Men föreslår man för dem att partiet borde röra sig mot demokrati och beskydda av de mänskliga rättigheterna så förklarar de uppriktigt att de, dessa extremt intelligenta, disciplinerade och hårt arbetande unga människor, inte är kapabla till demokrati. Stabilitet är det viktigaste i Kina. Endast partiet kan ge Kina den stabilitet som behövs och förhindra Kina från att återigen bli förödmjukat i världen. Varje ord de använder för att kritisera partiet är grundat på det som partiet har lärt dem att tänka.
Nio kommentarer skrevs med tanke på studenter som dessa. De känner inte till partiets kontinuerliga historia av kolossala brott. De förstår inte hur partiet har fulländat användandet av terror och propaganda för att kontrollera folket i Kina. De förstår inte att varje enskild sak de hör från statligt sanktionerad media är lögn. De här studenterna kritiserar den genomträngande korruptionen, exploateringen av bönder och arbetare, miljöförstöringarna och den moraliska kollapsen i Kina. De ser dessa fenomen som exempel på att partiet behöver reformeras. De kan inte förstå att de här fenomenen inte är avvikelser; de är inte misstag; de är naturliga konsekvenser av vad partiet är.
Nio kommentarer ger de här studenterna och folket i Kina den sanna historian om det kinesiska kommunistpartiet och i och med det ges de en oberoende grund för att bedöma partiet. Nio kommentarer förklarar ursprunget och natur hos kommunistpartiet, avslöjar dess förteckning över terror och kriminalitet och visar hur partiet kontrollerar det kinesiska folket.
Men Nio kommentarer gör något mer. Den förklarar hur partiet har satt sig upp mot det som varit grunden för civilisationer under alla tider och på alla platser. Man märker att civilisationer alltid växer ur religion och traditionell morallära som baseras på religionen. Den kinesiska civilisationen har sin grund i buddhism, konfucianism och daoism. Partiet var från början tvunget att attackera och försöka förstöra dessa trosläror. Genom att göra så tog man ifrån det kinesiska folket dess kulturella grund och tog ifrån dem möjligheten till en gemensam moralisk förståelse som kunde ha bundit samma och reglerat samhället. Nio kommentarer visar att denna attack på tro och moral inte var ett misstag av vissa ledare inom partiet. Det var ett uttryck för partiets innersta väsen, en motsättning till saker och tings verkliga natur.
Just på grund av att partiet satte sig upp mot vår natur, är partiet dömt att upphöra. De många kriserna partiet har orsakat det kinesiska samhället är tecken på denna förestående kollaps.
***************
Hela världen tycks titta på Kina idag. 2004 investerade amerikanska företag 60 miljarder dollar i Kina. Varje dag växer våra band till Kina. Kinas framtid är nu knuten till allas vår framtid. Men dessa nära band är som luftslott, de är byggda på illusioner vi har angående det parti som styr Kina.
Man vet vad en sak är genom vad det har varit. Men här i USA är vi i stor utsträckning okunniga om det stora språnget och kulturrevolutionen. Vi känner inte till och förstår inte det kinesiska folkets väldiga lidande. Under 1900-talets eländiga historia har kanske inget folk lidit mer. Kommunismens svarta bok uppskattar antalet onaturliga dödsfall i Kina under kommunistpartiets styre till 65 miljoner. Vi tror att den siffran är för låg; Nio kommentarer uppskattar att åtminstone 80 miljoner har dött. Men sådan statistik är alltför stor för att kunna förstå. Man kan inte se den skräck det kinesiska kommunistpartiet har fört med sig till den här jorden genom att läsa sådana siffror. Och man kan inte förstå den grundläggande kontinuitet som finns under ytan i allt vad partiet gör.
Så Väst behöver verkligen läsa Nio kommentarer. Vi måste basera våra relationer med Kina på en verklig förståelse av Kinas historia och av det kinesiska kommunistpartiet. Om vi gör det kommer vi att ta ifrån oss själva illusionerna och de falska förhoppningarna som partiet har gett oss. Istället kommer vi att agera med barmhärtighet för det kinesiska folket när de finner sig i de ohyggligheter som har tillfogats dem.
Det kinesiska folket börjar nu, under inverkan av Nio kommentarer, att få en fri och ärlig konversation som aldrig tidigare varit möjlig. I kinesiskspråkiga forum angående Nio kommentarer som hållits i städer runt om i världen har kineser med alla möjliga olika bakgrunder kommit tillsammans.
Den tyranni som har hållit dem tysta och åtskilda läggs åt sidan. Folk talar från hjärtat om de förluster de lidit och om de sätt på vilka partiet har förrått dem.
Nio kommentarer har gett Zhang Zhixins barn chansen att gråta öppet om mordet på deras moder; de behöver inte stå stumma inför tyranniet. De kan nu uttala sin fråga högt, varför ska sådana saker någonsin behöva uthärdas?
Detta är en översättning av ett tal som gavs på ett forum angående de Nio kommentarerna om det kinesiska kommunistpartiet som hölls på New York City Press Club den 25 januari 2005.
Stephen Gregory är ledarskribent på Epoch Times
