Ozonhålet läker, men kommer inte att vara helt återställt förrän 2070, enligt en forskare på NASA.

NASA har just publicerat upptäckten att ozonhålet som årligen bildas över Antarktis har stabiliserats och slutat växa. Det finns emellertid olika åsikter inom myndigheten huruvida hålet verkligen har börjat sin återhämtning.

Två faktorer som forskarna tror skapar ozonhålet är vinden som för ozonet till Antarktis och den kemiska förlusten på grund av klor.

Analysen har också visat att hålen är mer komplexa än man tidigare trott och att en mängd andra faktorer medverkar till att skapa hålen.

En möjlig teori till återhämtning hänger ihop med den minskande mängden klor i stratosfären. Det är dock svårt att slå fast den kopplingen vid den här tidpunkten, säger Susan Strahan på NASA:s Goddard Space Flight Center, i ett uttalande.

”Ozonhål med mindre area och större total mängd ozon är inte nödvändigtvis bevis för en återhämtning som kan anses bero på den förväntade minskningen av klor”, säger hon. ”Det antagandet är som att försöka förstå vad som är fel med bilen utan att lyfta på motorhuven.”

Å andra sidan säger Natalya Kramarova, medförfattare till studien och även hon på NASA Goddard, till Live Science att hålet kommer att vara helt återställt omkring år 2070.

NASA säger att en tydlig återhämtning sannolikt inte kommer att vara uppenbar förrän efter 2015 och kanske inte förrän 2030.

Det största hålet någonsin uppstod 2006. Efter flera år med mindre storlekar var hålet 2011 nästan lika stort som 2006, men 2012 var det mycket mindre. 2006 och 2011 var hålen stora av olika anledningar, tror forskarna.

Forskarna menar att hålet 2006 var så stort eftersom vinden blåste mer ozon till Antarktis, och att hålet 2011 var mindre eftersom vinden transporterade mindre ozon.

“Det här är en meteorologisk effekt, det har ingenting att göra med kemi”, säger Strahan.

Forskningen visar också att effekten av Montrealprotokollet inte kommer att synas förrän runt 2025, säger Kramarova.

Ett tvärsnitt av jordens ozonlager.