När man tänker efter...
En trafikkorsning i New York (Foto: Mingguo/The Epoch Times)


”Kom igen då! Det är ju grönt ljus! Vad håller den där människan på med?”

Jag tutade två gånger innan bilen framför fortsatte att köra.

”Det är sådana här människors fel att det blir trafikstockningar! Är de färgblinda eller? De gasar när det är rött men när det är grönt så vägrar de att flytta sig. Vet de överhuvudtaget hur man kör?” muttrade jag till min vän som också satt i bilen. Jag lät som att jag var världens bästa förare.

Några dagar senare…

”Tuuut…!”

”Vad tusan!” Bilen bakom tutade ursinnigt. Jag insåg att det var grönt ljus och trampade snabbt på gasen. Min mamma hade blivit sjuk bara dagen innan och låg på akuten. Min bror och jag funderade på när hon borde opereras. Jag var orolig för en operation eftersom min mamma var så gammal. Men utan operationen skulle hennes tillstånd förvärras. Frågan tyngde mig och det var därför jag inte lade märke till att trafikljusen hade slagit om till grönt. ”Men hur otålig kan han vara egentligen? Vad är det som är så bråttom?!”, muttrade jag när jag körde vidare.

För det mesta så ser vi på händelser från vår egen synvinkel tills vi förstår den verkliga situationen.

Jag läste en gång en berättelse.

En pojke fick ett utbrott på en tunnelbana i New York. Men mannen bredvid honom, som såg ut att vara pappan, gjorde ingen ansats att stoppa honom. Alla som var runt omkring pappan och sonen blev ganska störda av dem.

Berättelsens författare gjorde till slut något åt det genom att säga till mannen ”Ser du inte hur din son beter sig? Du borde ta hand om honom.”

Mannen förstod vad som hade hänt och bad om ursäkt. ”Förlåt. Min son har just förlorat sin mamma på sjukhuset för två timmar sedan. Jag vet inte vad jag ska göra från och med nu… Jag ber verkligen om ursäkt.”

Med ens kände sig författaren ganska grym.

När något händer har vi en tendens att skylla på andra och vi förväntar oss ofta att andra ska vara mer förstående gentemot oss.

Att vara i någon annans kläder är lättare sagt än gjort.

Ingen är ett helgon. Vi har alla våra humörsvängar. Innan vi gör något så kan vi ägna en tanke åt andra människor.

När man tänker efter…

Det första som dyker upp i ens tanke är ofta känslomässigt och ytligt. Men om vi tänker vidare på varför den andra parten gör vad han eller hon gör kommer vår ilska att gå över och då kan kanske gräl undvikas helt och hållet.

Så nästa gång vi stannar vid ett trafikljus kan vi väl vara mer överseende, för ägaren av bilen framför dig kanske går igenom något svårt i sitt liv eller kanske en uthärdar en riktig prövning.

Översatt från engelska: http://en.epochtimes.com/news/8-6-19/72060.html