När lejonens ögon blev röda


Det kinesiska folket har sedan lång tid tillbaka i historien trott på gudar och respekterat Buddha. Vi startar nu vår serie ”Berättelser från Kina” som återberättar kinesiska legender om tro och tradition. Det sägs att följande berättelse härstammar från forntiden, som så många historier gör.

Bodhisattva Dizang (Kshitigarbha) kom ned till den mänskliga världen där han fann att de flesta människorna inte längre trodde på gudar eller buddhor. Av stor medkänsla beslöt han att leta efter de sista troende och rädda dem.

Han förvandlade sig till en tiggare, vandrade in i en by och gick från hus till hus för att tigga mat. Ingen gav honom någon mat och inget av husen hade husaltare. När han närmade sig slutet av byn såg han en gammal kvinna som tände rökelse framför en buddhastaty. Han gick fram till den gamla kvinnan och bad henne om att få något att äta. Den gamla kvinnan tvekade, ”Jag har bara en skål med ris kvar. Du kan få hälften. Resten behöver jag för att offra till Buddha.”

När han såg den gamla kvinnans vänlighet och hennes hjärtas hängivenhet till Buddha, avslöjade Bodhisattva Dizang för henne vad som skulle hända. Han pekade på ett par lejon av sten som stod där byn slutade och sade, ”När lejonens ögon blir röda betyder det att en stor översvämning är på väg. Du måste då skynda dig att springa till kullens topp. Jag kan garantera att du är säker där.” Med dessa ord lämnade den förvandlade bodhisattvan den gamla kvinnan.

Den godhjärtade kvinnan berättade för alla i byn vad tiggaren hade sagt. Ingen trodde emellertid på henne. Istället hånade och grälade de på henne. De sade att hon var tokig och vidskeplig. Hur i hela friden skulle ögon på stenlejon kunna bli röda? Hon bönade och bad byborna att tro henne, men det var förgäves.

Den gamla kvinnan behöll tiggarens förutsägelse i minnet och kontrollerade stenlejonens ögon varje dag. En dag beslöt några okynniga bybor att driva med den gamla kvinnan. ”Låt oss spela henne ett spratt. Låt oss måla lejonens ögon med röd färg.”

När den gamla kvinnan såg att stenlejonens ögon hade blivit röda, greps hon av panik. Hon sprang till byborna och ropade till dem, ”Skynda er och spring! Den stora översvämningen kommer!” Ingen lyssnade. De skrattade åt henne tills de fick ont i magen.

Ingen av byborna blev övertygad, så den gamla kvinnan sprang ensam uppför kullen. När hon nådde kullens topp tittade hon tillbaka och såg att hela byn låg under vatten. Hon grät i stor sorg.

Berättelsen är översatt och bearbetad från engelsk version.