När klippor tar mänsklig form
Den så kallade beskyddarinnan, 'Badlands Guardian' i Alberta, Kanada. (Public Domain)


“Människor hänger upp sina skyltar som visar på deras respektive hantverk; skomakare hänger upp en jättesko; juvelerare en monsterklocka, och tandläkaren hänger upp en guldtand; men i bergen i New Hampshire, har den allsmäktige Guden hängt upp en skylt för att visa att här gör Han människor.” – Daniel Webster (1782–1852), amerikansk statsman.

Enligt gammal kinesisk tradition existerade himlens gudar inte helt i ett separat verklighetsplan, de hade också en materiell motsvarighet på jorden. De forntida människorna trodde att stora klippor, berg eller föränderliga landreliefer var delar av en cyklisk rörelse genom vilken gudarna levde och fick näring. Så varje gång en av bilderna föll betydde det att livscykeln för den guden hade kommit till ända.

Bortom myterna eller sanningarna om universums öde, kan dessa visuella underverk hittas over hela planeten, och även bortom. Fast vår nutida kultur inte ger oss sådana praktfulla förklaringar till stenstrukturer fångar dessa ovanliga formationer ändå vår fantasi och de blir ofta uppskattade huvudattraktioner i parker och naturvårdsområden.

The Badlands Guardian, som finns i sydöstra Alberta, i Kanada, är ett stort geologiskt underverk som bara kan ses från högt ovan marken. Dess mänskliga detaljer är häpnadsväckande när man betänker att mänskliga händer inte var delaktiga i skapandet av denna stora klippmassa. Många har liknat den vid ett mänskligt huvud iklätt både en inhemsk huvudbeklädnad och en iPod. Profilen formades av erosionen av regnvatten på flera lager av jord rik på lera.

Hörlurarnas sladdar utgörs av en grusväg och hörsnäckan formas av en oljebrunn där vägen tar slut. Dock ger dessa av människan skapade extra detaljer bara en intressant vinkel; de är inte absolut nödvändiga för att skapa identitet åt figuren.

De ger en modern anda till detta ansikte som verkar malplacerat med den inhemska stilen i sin ursprungsform. Andra namn som getts till beskyddatinnan, ”the Guardian” under sin tid av popularitet är ”Super Granny”, ”Cliff”, “Hickox’s Head”, “In Plains View”, “The Listening Rock,” och “Napi.”

New Hampshires porträtt i sten var en gång i tiden en mäktig syn. Från haka till panna uppskattas att profilen av ”Old Man of the Mountain” vara ungefär 12 meter hög och 7.6 meter bred.


New Hampshires eget klipporträtt smulades bort 2003, men denna bild visar hur den ståtliga profilen såg ut en gång.New Hampshires porträtt av sten var en gång i tiden en mäktig syn. Från hakan till pannan uppskattas att profilen av den gamle mannen,”Old Man of the Mountain”är ungefär 12 meter hög och 7.6 meter bred.  (Rob Gallagher/Public Domain)

New Hampshires eget klipporträtt smulades bort 2003, men denna bild visar hur den ståtliga profilen såg ut en gång.New Hampshires porträtt av sten var en gång i tiden en mäktig syn. Från hakan till pannan uppskattas att profilen av den gamle mannen,”Old Man of the Mountain”är ungefär 12 meter hög och 7.6 meter bred. (Rob Gallagher/Public Domain)

Man tror att glaciärer och en följd av flera geologiska fenomen för runt 200 miljoner år sedan påbörjade skapandet av denna naturligt förekommande skulptur. I årtionden har den beundrats av turister som en ståtlig symbol för New Hampshire.

Fast gamla legender från regionens infödda berättar hur man genom att följa floden Merrimack River kunde hitta till berget med ett stenansikte, är den första skrivna redogörelsen över “Old Man of the Mountain” från 1805.

Under de senaste hundra åren har man använt många anordningar för att förhindra granitmonumentet från att falla. Bara några år innan fallet hade man använt kablar och epoxy (tvåkomponentslim) men så småningom fick det mytomspunna huvudet ge vika för de naturkrafter som hade skapat det. Starka vindar tillsammans med kraftiga regn och minusgrader ledde till kollapsen av det gigantiska ansiktet tidigt en morgon den 3 mars 2003.

Bortom de världskända “Old Man of the Mountain” och “Badlands Guardian”, kan även många avlägsna platser på jorden ståta med sina egna tankeväckande naturliga skulpturer. “The Seven Sisters”, “The Praying Monk”, eller Rumäniens “Sphinx” är bara ett fåtal av de tusentals naturligt förekommande monoliter som kan hittas i nästan varje land i världen. Troligtvis väntar många av dessa skulpturer fortfarande i tystnad på att upptäckas.

Men jorden är inte den enda planeten med sådana ombytliga formationer. När foton på det ökända citadellet Cydonia Mensae på Mars offentliggjordes 1976 utlöste det en mängd debatter. Bilder av dessa förmodade formationer närde fantasin hos tusentals som hoppades att intelligenta varelser med en avancerad teknologi kanske befolkar den röda planeten.

Medan tjänstemän vid NASA insisterar på att de första bilderna av “Face on Mars” (som också är en del av Cydonia) helt enkelt uppstod som en slumpartad illusion av ljus och skuggor, så är andra övertygade om att dessa foton uppenbarar en häpnadsväckande osagd historia hos vår röde granne.


Det beryktade “Ansiktet på Mars” som finns i planetens Cydonia-region (NASA/JPL)

Det beryktade “Ansiktet på Mars” som finns i planetens Cydonia-region (NASA/JPL)

Kanske den mest frispråkige av dessa personer är den kontroversielle forskaren Richard C, Hoagland. Eftersom placeringen av dessa egendomliga strukturer på Mars har en anmärkningsvärd likhet med jordens egyptiska pyramider har Hoagland lagt fram en vågad teori som kopplar samman de som skapade den berömda egyptiska Sfinxen och detta gåtfulla Marsansikte.

Med de nya satellitbilderna på ”Ansiktet på Mars” tagna år 2006 föll för många ansiktets rykte som antingen ett ingenjörskonstens underverk eller en mirakulös naturlig formation. Men, år 2008 uppdagade marslandskapet ännu ett fotografiskt mysterium: uppenbarelsen av en sittande figur bland klipporna. Fotot togs av marsproben Spirit och liksom det tidigare ”Ansiktet på Mars” har det här fotot övertygat ett antal forskare om att Mars kanske ändå inte är så obeboeligt. http://www.youtube.com/watch?v=-t4KfMok4U0

Oavsett om marsiansk teknologi och kultur verkligen existerar kan ingen förneka att dessa strukturer, liksom de som hittats på jorden, har lyckats fånga vår fantasi. Mänskligheten har sedan länge berörts av att få se sin avbild ristad i sten. Men när dessa skulpturer hittas mejslade av moder naturs egen hand, får klippan en ännu större anda av mysterium över sig.

I dessa stunder verkar naturen bjuda på en avbild av ss själva. Naturens värld producerar ett ansikte som vi lätt kan relatera till.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/11903/