När en kvinnas kropp blir statens angelägenhet, del 2
Republikanske kongressledamoten Chris Smith från New Jersey (vänster), Rebiya Kadeer (mitten), uigurernas ledare i exil samt Alim Seytoff (höger), vice ordförande i Uyghur American Association talade den 10 november inför Lantoskomissionen om Kinas tvångsåtgärder inom familjeplanering. (foto: Gary Feuerberg/The Epoch Times)


Två dagar innan Barack Obama lämnade USA för sin resa till Asien, som bland annat innefattade fyra dagar i Folkrepubliken Kina, höll Tom Lantos Human Rights Comission en presskonferens och en utfrågning om Kinas enbarnspolitik. Kongressledamot Chris Smith från New Jersey var ordförande och presskonferensens deltagare var hoppfulla om att deras vittnesmål om Kinas tvingande och ofta våldsamma familjeplanerings- och befolkningskontrollåtgärder skulle nå presidenten och påverka hans diskussioner med de kinesiska kommunistedarna.


Republikanske kongressledamoten Chris Smith från New Jersey (vänster), Rebiya Kadeer (mitten), uigurernas ledare i exil samt Alim Seytoff (höger), vice ordförande i Uyghur American Association talade den 10 november inför Lantoskomissionen om Kinas tvångsåtgärder inom familjeplanering. (foto: Gary Feuerberg/The Epoch Times)

Republikanske kongressledamoten Chris Smith från New Jersey (vänster), Rebiya Kadeer (mitten), uigurernas ledare i exil samt Alim Seytoff (höger), vice ordförande i Uyghur American Association talade den 10 november inför Lantoskomissionen om Kinas tvångsåtgärder inom familjeplanering. (foto: Gary Feuerberg/The Epoch Times)

– Vi vädjar till president Obama: Väck på allvar frågan om det lidande som kinesiska kvinnor utstår dagligen genom grymma och systematiska angrepp från befolkningskontrollpolisen. Kinas politik på detta område är våld mot hundratals miljoner kvinnor och barn. Det är historiens värsta kränkning av kvinnors rättigheter, sade Smith.

Smith betonade att det inte är en partipolitisk fråga att kämpa mot tvångsaborter. Reggie Littlejohn, ordförande för Women’s Rights Without Frontiers tillade:
– Enbarnspolitiken har inget att göra med att vara för eller emot aborter, så abortmotståndare och abortförespråkare kan enas om detta. Ingen står bakom tvångsabort, för där finns inget val.

I del två av denna artikel ska nyligen funna bevis diskuteras, som visar att det Kinesiska kommunistpartiets uttalanden om att det är frivilligt om man vill följa enbarnspolitiken bara är propaganda.

Att utfrågningen blev av beror till stor del på ny dokumentation av Kinas enbarnspolitik, som den tillämpas idag. Women’s Rights Without Frontiers samarbetade med China Aid Association och fick tag i ett elektroniskt dokument som läckte ut i augusti, där 14 fall av tvångsabort, barnamord och andra tvångsåtgärder i familjeplaneringens namn beskrevs.

”Fall 12” väckte särskild sympati vid utfrågningen eftersom en bild på en förtvivlad kvinna med ett dött foster bredvid sig i sängen visades. Wang Liping, en 23-årig kvinna från en by i Henanprovinsen, blev gravid utan att ha gift sig, eftersom hon och hennes pojkvän var så fattiga. Hennes familj var mycket glada över att hon skulle få ett barn. I mars 2008 kom befolkningskontrollpolisen och förde bort henne. Hon gjorde motstånd och misshandlades. Utan någon undersökning satte de artificiellt igång värkar på henne och dödade ett ”nästan fullgånget barn”, som föddes levande och skrek i ett par minuter innan det dog. Hon svimmade och när hon vaknade bad en läkare henne om pengar för att ”göra sig av med fostrets kropp”. Hon sade att hon inte hade några pengar, så de lindade in barnet i en plastpåse och lade det bredvid henne, vilket man såg på bilden som visades vid utfrågningen. Sjukhuset skickade henne senare ytterligare en räkning.

Ibland dör både modern och barnet under tvångsaborten. Liu Dan från Jingang i Hunanprovinsen och hennes fästman kunde inte gifta sig i år för att Liu bara var 21, vilket är för ungt enligt Kinas enbarnspolitik. Hon blev gravid utan att ha ett födseltillstånd. Hon togs med tvång till familjeplaneringscentret där man injicerade gift genom hennes mage in i fostrets huvud och dödade det. Dagen därpå drabbades Liu av blödningar. Familjeplaneringsmyndigheterna skickade henne inte till sjukhus utan tog in henne i centrets operationssal för att hon skulle föda fram det döda fostret. Ingen i hennes famlilj tilläts komma med in. Till sist anade Lius fästman att något var fel och bröt sig in i rummet, där han hittade Liu med svåra blödningar. Centret vägrade att ringa efter akutsjukvård tills det var för sent och Liu dog.

Fakta som skulle stödja att Kinas enbarnspolitik har blivit mer avslappnad och att det till och med är frivilligt att följa den eller ej, presenterades vid utfrågningen. Ibland har kommunistpartiet skyllt på att lokala politiker tar till illegala tvångsmedel. Enligt Reggie Littlejohn är politiken essentiellt sett lika våldsam som tidigare och hon menar att kommunistpartiet ljuger. Hon hänvisade till bevis för att politiken genomdrivs i Peking och citerade en nationell talesperson i frågan som sade att den skulle bestå i minst ett årtionde.

Toy Reid, som arbetar för kongressens exekutiva kommission om Kina, har gjort omfattande undersökningar av kinesiska regimkällor och funnit att ”De mest kränkande former av tvång används för att upprätthålla födslobegränsningarna. Tvångsaborter och
och tvångssteriliseringar förblir vanliga i många delar av Kina”. Han hittade formuleringar i lagarna i en majoritet av Kinas provinser som tillåter tvångsabort och tvångssterilisation för att möta födslobegränsningsmålen. I många provinser är det till och med krav på att graviditeter som inte har tillåtelse ska avbrytas.

En vanlig slogan i det kommunistiska Kina har varit ”Hellre ytterligare tio gravar än ett enda ‘oplanerat’ barn.”

Enligt Reids forskning har vissa provinser uttalat kopplat befodringar inom myndigheten till att man klarar befolkningsmålen. I Wuyishan-häradet i Fujianprovinsen har till exempel myndighetsföreträdare belönats enligt ett poängsystem för att man genomfört ett på förhand bestämt antal sterilisationer och förskrivningar av spiraler. Varje oplanerat barn som föds ger i gengäld poängavdrag. Det finns alltså ett incitament till att använda sig av tvångsåtgärder inbyggt i själva systemet.


Reggie Littlejohn, ordförande för Women's Rights Without Frontiers, som talade vid utfrågningen den 10 november sade att Kina inte lättat på sin ettbarnspolitik. (foto: Gary Feuerberg/The Epoch Times)

Reggie Littlejohn, ordförande för Women’s Rights Without Frontiers, som talade vid utfrågningen den 10 november sade att Kina inte lättat på sin ettbarnspolitik. (foto: Gary Feuerberg/The Epoch Times)

Kinesiska myndigheter utdömer stränga böter till de som bryter mot befolkningspolitiken. I Shanxiprovinsen måste till exempel ett par som föder ett andra ”oplanerat” barn böta motsvarande 20 procent av deras gemensamma årsinkomst i sju år, enligt Reid. Han sade att dessa böter skapar ”ett dilemma mellan oönskad abort och potentiellt ohållbara kostnader”. Littlejohn refererade till uppgifter i en rapport från USA:s utrikesdepartement om ännu hårdare bötesstraff, ända upp till tio gånger så mycket som den dömdes disponibla årsinkomst.

Förutom bötesstraff vägras ”oplanerade” barn ofta rätt till utbildning, hälsovård och giftermål. Att denna grupp barn finns bekräftades efter jordbävningen i Sichuan förra året då myndigheterna tillät ”illegala” barn till föräldrar som blivit av med sitt första, ”legala” barn att byta status och bli det nya ”legala” barnet.

Den kanske mest obehagliga aspekten av Kinas enbarnspolitik är att man skapat ett system med betalda angivare som rapporterar om oplanerade graviditeter och var de som bryter mot dem gömmer sig. I Yangxin-länet i Shandongprovinsen kan man som angivare belönas med så mycket som 3000 yuan, enligt Reid.

Över hela Kina finns stora skyltar på offentliga platser som påminner folk om befolkningslagarna. En by hade en skylt med texten ”Motstånd mot sterilisering kommer bara att leda till inspärrning; att vägra abort kommer leda till att ditt hus förstörs och din boskap beslagtas”. En annan by hade en skylt med texten ”Skoningslösa nedslag på icke-auktoriserade födslar, de som bryter mot reglerna kan fly för tillfället men inte gömma sig för evigt”.

Reid rapporterade om vissa lättnader i en del områden på landsbyggden där ett andra barn sedan 2007 är tillåtet om det första är en flicka. De flesta kvinnor i städerna får dock inte skaffa mer än ett barn, med undantag för vissa områden där par tillåts skaffa två barn om båda föräldrarna själva kommer från familjer med bara ett barn.

I Xinjiang (Östturkestan) förekommer också tvångsåtgärder riktade mot uigurer, enligt Rebiya Kadeer, som kan ses som uigurernas ledare och som lever i exil utanför Kina. Hon talade via en tolk på utfrågningen och sade att trots att de lagar som de kinesiska ledarna upprätthåller inte tycks innefatta uigurerna i enbarnspolitiken så har uigurerna inte haft något att säga till om när det gäller utformningen och implementerandet av familjeplaneringslagarna. En hankinesisk kvinna som arbetade på en familjeplaneringsklinik på 90-talet berättade nyligen för Kadeer att de var tvungna att möta vissa abortmål och att de kinesiska myndighetsföreträdarna föredrog att uigurer gjorde abort framför hankineser.

– Enligt officiella uppskattningar har familjeplaneringsregler i regionen gjort så att tre miljoner födslar mellan 1996 och 2000 aldrig blev av. Det är en alarmerande hög siffra om man betänker att uigurbefolkningen i Östturkestan var mindre än åtta miljoner människor. Under samma period rapporterades att 58 procent av de uiguriska kvinnorna i fertil ålder inte längre kunde föda, sade Kadeer. Hon tillade att tvångsaborter, steriliseringar och misslyckade operationer bidrog till denna stora siffra.

 

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/25490/