Ett av alla ovärderliga arv från det gamla Kina är kinesiska idiom (cheng yu 成语). De är djupt rotade i den traditionella kulturen och gör det kinesiska språket kraftfullare, mer funktionellt och mer fascinerande.

Kinesiska idiom är essensen i språket, ett kulturarv som visar människors visdom, och de är även Kinas historia i miniatyr.

Idiom är ord, fraser och uttryck med bildlig betydelse som förstås i förhållande till det som är allmänt vedertaget. Kinesiska idiom har ett mycket djupt innehåll.

I ordboken Idiom Dictionary av Yongpei Song, publicerad år 2000 ingår ungefär 14 000 idiom. De är mer eller mindre förankrade i seder och bruk och accepterade genom tillämpning. Vissa idiom-ordböcker innehåller även en del fabler och ordspråk.

De tidigaste idiom-berättelserna kommer från de Krigande staternas period (475-221 f. Kr).

Kinesiska idiom har mer historisk färg och mer litterära anspelningar. Det är svårt att hitta exakta motsvarigheter på engelska eller andra språk eftersom kinesiska idiom inbegriper så mycket mer och ofta framförs genom analogi. Till exempel, ”高山流水”, Gao (högt) Shan (berg) Liu (flytande) Shui (vatten) ”av Yu Boya och Zhong Ziqi.

Genom historiens förfining och spridning till många människor från mun till mun har alla kinesiska idiom fått djup, blivit meningsfulla, tydliga och koncisa, vilket ger människorna möjlighet att lära sig om kinesisk historia och principer.

Dessutom beskriver de exakt och livfullt det kinesiska folkets syn på livet, samhället och andra filosofiska tankar. Som exempel står ”明辨是非” för ming (klart) bian (särskilja) shi (rätt) fei (fel), för att tydligt visa vad som är rätt eller fel.

Kinesiska idiom speglar egenskaperna hos traditionell kinesisk kultur och förkroppsligar flera tusen års utveckling av den kinesiska humanistiska kulturen. Detta har gjort att den traditionella kinesiska moralen och principerna slog rot djupt i kinesernas sinnen.