När intresset för att placera pengar i fonder med etisk inriktning började, var det tämligen enkelt. Det innebar bara att man inte placerade pengarna i företag vars verksamhet producerade vapen, tobak och alkohol.
Fokus kom senare att belysa företagens hantering av diskriminering, miljöaspekter och barnarbete. Det har lett till att det nu finns fonder som följer FN:s konventioner och överenskommelser när det gäller barnarbete, diskriminering och internationella miljööverenskommelser med mera.
En som har intresserat sig för hur kapitalförvaltare hanterade övergången till etiska placeringar är Mikael Lundgren, numera doktor i ekonomi. Frågan var hur förvaltaren kunde ”bygga in” etiska överväganden i verksamheten, i fonderna och i arbetsmetoder. För det här behövs en strategi men vad blir resultaten av en sådan strategi?
Lundgren riktade in sig på en känd kapitalförvaltare och på perioden 1999-2003 för att få ett grepp om hur den etiska inriktningen utvecklades. Han fann att arbetsprocesser och organisationsstruktur inom företaget ändrades men även retoriken såväl inom och som utanför företaget ändrades.
Fallstudien visade också att när man bestämde sig för strategin med etiska fonder band man också upp sig. Förändringen skapade begränsningar för det fortsatta arbetet med att utveckla den etiska inriktningen. Företaget hamnade i ett ”spår” och när det var valt blev det svårt att byta.
I pressmeddelandet från Göteborgs Handelshögskola inför presentationen av avhandlingen som heter ”Moral till salu? Om framtagandet av strategi i ett finansföretag” säger Mikael Lundgren
– Min slutsats är att utvecklingen av företagsstrategier tenderar att skapa sina egna begränsningar. Man låser helt enkelt fast sig i vissa begrepp och vissa tankemodeller.
Lundgren kom fram till att strategier skapar möjligheter, men de skapar ibland också begränsningar. Därför är det viktigt att man är medveten om de begränsningar man skapar åt sig själv när man väljer strategi.