Minoriteter fruktar förföljelse om Syriens regim faller
Irakiska assyrier i Syriens huvudstad Damaskus, i traditionella kläder firar nyår. Assyrier fruktar att de kommer förföljas om Assadregimen i Syrien faller, enligt Rima Haro, Mellanösternexpert och Assyrier som bor i Stockholm. (Foto: Louai Beshara /AFP/Getty Images)


Medan mycket av resten av världen väntar på att Assadregimen i Syrien ska falla, så är det vissa syrier som inte stödjer den brutala diktaturen, men ändå fruktar ett snabbt upplösande av den syriska stadsmakten. En sådan grupp är assyrierna (även kallade syrianer) som utgör omkring fem procent av Syriens befolkning.

– Det finns mycket rädsla och oro bland assyrierna. Det är många som tänker att de måste lämna landet så fort som möjligt om regimen faller på grund av upproret, sade Rima Haro, statsvetare, mellanösternexpert och assyrier, från Stockholm.

Assyrierna är en etnisk grupp hemmahörande i Syrien, Iran, Irak, Libanon och Turkiet, men som har en stor diaspora spridd över världen. Som kristna i det muslimskt dominerade Mellanöstern har de utsatts för förföljelse i många omgångar genom historien, och precis som kurderna saknar de ett eget hemland.

Sverige är ett av de länder utanför Mellanöstern som det bor flest assyrier. Över 100 000 assyrier finns i Sverige, och över 20 000 av dem bor i Södertälje.

Rima Haro är 36 år gammal och har arbetat för UD oc som tolk, och hon är även journalist och lokalpolitiker för Socialdemokraterna i Stockholm. Hon är ett bra exempel på varför assyrierna har kallats Sveriges mest väletablerade invandrargrupp. Hon föddes i nordöstra Syrien, i staden Qamishli hennes mamma är Assyrier och hennes pappa Armenier. När hon var 10 flyttade familjen till Sverige och Södertälje, där hon växte upp. Som många andra assyrier är hon mycket orolig över situationen i sitt forna hemland.

– Ärligt talat så bävar jag för att regimen ska falla. Jag har släktingar och vänner där, och jag är rädd för vad som kommer hända dem. Det kommer bli ett nytt Irak eller Egypten, sade Haro, syftande på förföljelsen av kristna efter Saddam Husseins respektive Hosni Mubaraks fall.

De områden som
det bor flest kristna i Syrien har varit relativt lugna, men några kristna, precis som många andra civila, har hamnat i korselden i den brutala belägringen av staden Homs nyligen. Haro har dock inte hört talas om att några kristna har utsatts för särskild förföljelse hittills.

Haro betonar att hon absolut inte stödjer diktatur, och att hon är mycket tacksam över att bo och verka i en demokrati.

– Demokrati är det bästa som finns, säger hon.

Men assyrierna, som har ett långt förflutet med religiös förföljelse bakom sig, har haft det ganska bra under Assad, jämfört med kristna i många andra länder i regionen. Om regimen skulle rasa ihop nu fruktar hon, liksom många andra assyrier, att det skulle bli ett än värre blodbad, när maktkamp och hämndaktioner sätter igång. 

Om fundamentalister
från den sunnimuslimska majoriteten skulle komma till makten är risken dessutom uppenbar för assyrierna att de skulle komma att utsättas för religiös förföljelse.

Haro har träffat många kristna irakiska flyktingar i sitt arbete som tolk, och för dem har den förföljelse som följde i inbördeskrigets spår efter Saddam Husseins fall varit en katastrof. Ett liknande scenario i Syrien är det värsta tänkbara, sade hon, och tillade att en sådan utveckling inte är så långt borta.

Assyrierna är en fredlig grupp, som i stort sett nöjt sig med att ha trosfrihet och inte utsättas för förföljelse. De har aldrig utmanat Baathpartiets auktoritet i Syrien, vilket är ett skäl till att de haft en ganska lugn tillvaro under Assadregimen. Till skillnad från kurderna, som fört en väpnad kamp för ett eget hemland har assyrierna i princip nöjt sig med att drömma, säger Haro.

– De kristna i Syrien har varit väldigt skötsamma, och i gengäld så har regimen garanterat deras rättigheter. Det här har varit oerhört viktigt för dem, sade hon.

Nu befinner sig dock assyrierna, liksom andra minoriteter i Syrien, ”i en rävsax”, säger Haro. Om de väljer att inte stödja upproret kan de bli betraktade som regimtrogna och utsättas för förföljelse om upproret lyckas; om de ställer sig på oppositionens sida och regimen blir kvar vid makten riskerar de drabbas av regimens hämnd.

– Jag tycker verkligen synd om minoriteterna nu. De vet inte vad de ska ta sig till, sade hon.

Haro är väldigt besviken på det internationella samfundets och medias inställning att det bästa tänkbara vore om Assadregimen föll så fort som möjligt. Hon hoppas i stället på att de FN-ledda medlingarna ska kunna bryta dödläget och öppna för en mer fredlig utveckling.

– Vi behöver dialog. Det är en del som säger ”det är omöjligt att ha en dialog med Assadregimen”. Men jag tycker att vi måste försöka inte en eller två, utan tre, fyra, eller tio gånger. Det handlar om människors liv, sade hon

Bästa scenariot vore, enligt Haro, att regimen kan övertalas till att genomföra reformer och att det till slut kan hållas fria och öppna val. Så länge som våldet upphör och undantagstillståndet hävs så är åratal av långa och svåra förhandlingar att föredra framför ett ännu värre blodbad.

– Det kommer ta lång, lång tid. Det är en oerhört komplicerad situation. Det kommer inte bli lätt att övertyga Assadregimen att lämna ifrån sig makten, men jag vill man uttömmer alla möjligheter till medling innan man försöker någon militär lösning, sade hon.