Den svenska migrationsmyndigheten får kritik från såväl Amnesty som Uiguriska världskongressen för att flera uigurer, från den turkisktalande muslimska minoriteten i Xinjiangprovinsen i västra Kina, utvisats. Det finns överhängande risk för tortyr och förföljelse från kommunistregimens sida, menar organisationerna.
Två uigurer som utvisades i januari har försvunnit. Ytterligare två personer är nu direkt hotade av utvisning. Uiguriska världskongressen har gjort ett uttalande där man riktar både kritik och besvikelse mot Sverige.
”Sverige har haft rykte om sig i världen om att stå för en rättvis behandling och hantering av flyktingfall. Men den senaste tidens utveckling med deportering av uiguriska flyktingar är oroande,” skriver organisationen.
I uttalandet sägs också att många statliga myndigheter i världen har dålig kunskap om situationen för uigurerna, särskilt de som förespråkat demokrati eller arbetat för mänskliga rättigheter i Kina när de varit utomlands.
Även det svenska Migrationsverket, liksom de två domstolsnivåer som hanterar överklagandena, kritiseras för bristande kunskap om den verkliga situationen i Xinjiang, av människorättsorganisationen Amnesty.
– Migrationsverkets bedömningar tyder på bristande insikt om situationen i Xinjiang. Amnesty har skrivit ett yttrande om dessa flyktingar till Migrationsverket och migrationsdomstolen. Kunskapsbristen leder till felaktiga slutsatser och felaktiga beslut, säger Madelaine Seidlitz, jurist inom flykting, migrations- och folkrättsfrågor på Amnesty i Stockholm.
Uiguriska världskongressen nämner i sitt uttalande två uigurer som hade fått slutgiltigt avslag och stod inför att utvisas. Men nu har migrationsverket startat en förnyad utredning av deras fall.
– Det är en säkerhetsventil som finns. När det kommer nya omständigheter kan vi göra en ny granskning även om fallet varit uppe i högsta instans, säger Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik.
En vanlig sådan omständighet är att att den asylsökande deltagit i demonstrationer mot hemlandets regim vid en ambassad eller uttalat sig regimkritiskt på internet eller i medier.
Exakt hur många uigurer som sökt uppehållstillstånd i Sverige det senaste året är svårt att säga.
– Vi för inte statistik baserat på etnicitet eller språkgrupp utan på nationalitet, säger Ribbenvik.
Enligt de ungefärliga uppgifter han har tillgängliga sökte 15 stycken uppehållstillstånd i Sverige andra halvåret 2011.
Av dessa fick 76 procent tillstånd att stanna, säger han.
Första halvåret i år ansökte lika många, men bara tio procent fick stanna. Av dem som nekades att stanna utvisades ungefär hälften till ett annat EU-land, som flyktingen kom till innan den tog sig till Sverige.
I princip alla avslag överklagas till migrationsdomstolen och i nästa led övermigrationsdomstolen, som är enheter vid landets domstolsväsende, helt fristående från Migrationsverket.
30 procent av besluten ändras i domstol, främst på grund av att det hänt något som kan ha tilldragit sin hemlandets uppmärksamhet sedan personen kom till Sverige.
Även om Ribbenvik betonar att alla asylansökningar bedöms individuellt går det inte att bortse från den situationen i hemlandet.
– Hemvistbegreppet är centralt i alla asylärenden, säger han.
Och situationen i Xinjiangprovinsen bedömer Ribbenvik som ”otroligt allvarlig”.
– Det finns ett stort informationsunderskott därifrån och vi är mycket oroliga. Det har inte blivit bättre sedan de uppmärksammade oroligheterna mellan hankineser och uigurer under 2009 lugnade sig. Snarare har repressiviteten ökat, även om den inte är så rubrikskapande, säger Ribbenvik.
Eftersom man inte fick tillstånd att besöka Xinjiang har Migrationsverket besökt ett närliggande land, Kirgizistan, för att skapa sig en uppfattning om uigurernas situation.
En sådan resa är inte dock särskilt meningsfull, menar Madelaine Seidlitz på Amnesty.
– Det är av större betydelse att migrationsmyndigheten faktiskt tar till sig djuplodande kunskaper den inte själv har. Gör man det tror jag att det kan leda till andra beslut, säger Madelaine Seidlitz.
Problemen för den muslimska befolkningen i Xinjiang eskalerade efter 11 septemberattackerna år 2001, och har sedan fortsatt. Bland annat beroende på att stora mängder hankineser flyttar till regionen och det uppstår spänningar mellan folkgrupperna.
– Uigurerna har svårt att få arbete. De har svårt att upprätthålla sin kultur och sitt språk. De klassas ofta som terrorister och deras livsstil ses som ”separatism”, säger Seidlitz.
Varken Migrationsverket, Amnesty eller Uiguriska världskongressen vet vad som hänt de båda uigurer som utvisades i januari. Migrationsverket bedriver inte någon uppföljande verksamhet för att kontrollera hur det går för dem som fått avslag och skickats tillbaka till oroliga områden.
– Nej, det ingår inte i vårt uppdrag och det finns inget land som gör sådan kontroller. Frågan diskuteras ofta i medierna, men även om man skulle lyckas få kontakt med den hemvändande är det en svår bedömning. Ska man fästa mer tillit till vad som sägs i ett enstaka telefonsamtal än vid den grundliga utredning som gjorts av domstolen? säger Ribbenvik.
