Midsommar - festhelg med anor
En av Anders Zorns mest kända målningar är Midsommardans. Motivet är en logdans i Dalarna där dansen pågår för fullt. Den målades 1897 i olja på en duk med storleken 180x98 cm. Den finns på Nationalmuseum i Stockholm. (Foto: Wikipedia)


Midsommarafton 1746 anlände Carl von Linné till Läckö vid midnatt på sin Västgötaresa. Under kvällens lopp hade han sett majstänger klädda med löv och blommor, kring vilka drängar och pigor dansade. Det här gjorde de varje år, dansade natten före och efter midsommardagen, skriver Linné.

Själasörjarna, till exempel präster, ville inte att de skulle göra det, men den här seden hade rotat sig från hedenhös och den var svår att ta bort, skriver Linné. Tjänstefolket tyckte att ett par nätters ledighet från det årliga arbetet var de allt förtjänta av.

Ännu längre tillbaka i tiden beskriver den sista svenska katolska ärkebiskopen Olaus Magnus (1490-1557) midsommarfirandet. Han skriver att det var en dag som redan de gamle firade med utomordentliga festligheter. Alla oavsett kön och ålder, samlades i stora skaror på städernas torg eller ute på fria fält. Där dansade de i skenet av talrika eldar.

De sjöng under dansen och texterna blev värre och värre vartefter kvällen gick. Först handlade sångerna om forntida hjältars bedrifter och ärbara kyska kvinnor. Sedan kom nidvisorna om fega ättlingar, grymma tyranner och skamlösa kvinnor, för att sedan gå till personangrepp.

Elden som Olaus Magnus talar om, var en eld i en tunna, fastsatt uppe på en kort stolpe. Han nämner inte majstång, men så var han också en katolsk biskop som ville hålla sig väl med Vatikanen. För Vatikanen ogillade starkt vaknätter med dans kring obskyra majstänger.

Det sägs nämligen att under den förkristna tiden bestod majstången av en rak upprest påle, symboliserande en jättelik fallos. Den tvärgående slanan på stången torde vara ett kristet tillskott för att få majstången att mer likna ett kors.

De ringar som numera hänger på den tvärgående slanan fanns också i förkristen tid, fast då låg de på marken och föreställde ett par testiklar. Ja, sommarsolståndet var förr en fruktbarhetsfest. Det här skriver Lars Tollin i sin B-uppsats om högtiden midsommar.

Majstång har förresten ingenting att göra med månaden maj, utan avser en stång som blir majad, det vill säga lövad.

Och visst finns väl allt det här fortfarande, fast i modern tappning. Festen på midsommarafton är sommarhalvårets höjdpunkt, med mat, snapsvisor, dans, romantik och erotik. Fast vi har tappat många av de danslekar som de hade förr. Med tanke på att folk nu för tiden vill ha aktivitet praktiskt taget hela tiden, vore det kanske en idé att ta upp danslekar. Det är något vi kan göra tillsammans och det är faktiskt riktigt roligt.

Glad midsommar!