Midjemåttet fungerar bättre än BMI


Body mass index (BMI) är standarden och den mest använda metoden för att bedöma kroppsvikten inom hälso – och sjukvården. Men metoden kan bli vilseledande och den säger ingenting om fördelningen av fett i kroppen. Att mäta midjemåttet kan vara ett bättre och enklare sätt att mäta fetma och risken att insjukna i hjärt- och kärlsjukdomar.

MBI beräknas genom att dela en persons vikt i kg med kvadraten av personens längd i meter. Det krävs vissa aritmetiska kunskaper för att beräkna ett BMI och det gör att det ser ganska vetenskapligt och robust ut. Men den säger dock ingenting om kroppssammansättningen eller fördelningen av fett i kroppen, och det finns ett annat problem med BMI, individer i ”överviktskategorin” (BMI 25-29.9) tycks ha minst lika bra hälsa om inte bättre än de i den ”friska” kategorin.

För närvarande används BMI som ett mått på hälsa men metoden är vilseledande och slöseri med tiden. Den goda nyheten är att det finns andra mer lätt bestämbara och mer användbara mätmetoder. En av dem är att mäta midjans omkrets. I grund och botten är att ju större den är, desto mer fett kan vara samlat runt buken, och det är denna typ av fetma som verkar vara mest och starkt förknippad med kroniska sjukdomar, som hjärt- kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Kort sagt, tanken är att ju större mage, desto mer sannolikt är att man blir sjuk och dör.

I en studie som publicerats i tidskriften American Journal of Epidemiology, visades att förhållandet mellan midjans omkrets och den samlade risken för dödlighet bedömdes hos nästan 250 000 män och kvinnor under en nio års period [1].

Som en del av studien isolerade forskarna de individer som var friska, sett ur ett BMI-perspektiv (BMI 18.5-24.9). I den här gruppen jämfördes den sammanlagda risken för dödlighet hos de patienter som ansågs ha ett för stort midjemått (för män en midjestorlek på 100 cm eller högre och för kvinnor ett midjemått på 87,5 cm eller mer) med individer som hade ett normalt midjemått (midjemått under dem som nämnts ovan).

Studien visade att män med ett stort midjemått hade 23 procent större risk för ökad dödlighet. För kvinnor var motsvarande siffra 22 procent.

Resultaten visar hur viktigt midjemåttet är som ett mått på hälsotillståndet. Den visar också på bristerna med BMI som ett verktyg för att bedöma risken för kroniska sjukdomar och dödlighet.

För dem som vill minska sin midja är mitt förslag att övergå till en diet med lägre innehåll av kolhydrater, som har en tendens att sätta blodsockret och insulinnivåerna i obalans. Bukfetman är ofta en del av det metaboliska syndromet, där förhöjda nivåer av insulin och/eller insulinresistens är vanliga kännetecken. Det kan vara så att ett överflöd av kolhydrater i kosten kan orsaka insulinstegringar, som gör en mottaglig för fettlagring runt buken. Så, en självklar ansats till detta problem är att skära ned på kolhydraterna.

Jag har tidigare rapporterat om en undersökning av en kost med lågt innehåll av kolhydrater som visade sig vara effektivt för viktnedgång och minskning av midjemåttet. Studien har vissa brister, men den speglar det som jag nästan alltid finner; att den i praktiken fungerar för en minskning av midjan.

Referenser:

[1] American Journal of Epidemiology: Waist Circumference and Mortality 2008 167(12): 1465-1475; doi: 10.1093/aje/kwn079

John Briffa är läkare, författare och hälsoskribent i London, med intresse i kosthållning och naturmedicin.
Briffas webbplats originalartikel på engelska.