Metaller, fisk och folkhälsa
Kvicksilver från amalgamfyllningar är den största källan till kvicksilverupptag för människor enligt World Health Organization (WHO).


När det gäller metaller eller mineraler så finns det många olika rön och uppfattningar om vad som är bra eller dåligt för vår hälsa, lite beroende på vem och olika intressen som ligger bakom det som sägs. Många olika ämnen får vi i oss via maten.  Nu ska det stora forskningsprogrammet Phime komma fram till deras uppfattning.

Ska vi äta fisk? Det är sannerligen inte lätt att veta. Vi rekommenderas att äta fisk för att få i oss selen och nyttiga fettsyror men å andra sidan kan den innehålla PCB och kvicksilver, ämnen som är farliga framför allt för gravida kvinnor.

Under 17-19 mars diskuterar 90 internationella forskare i Lund frågor kring sambandet mellan miljögifter och hälsa. Det stora forskningsprogrammet Phime, är Lunds universitets EU-finansierade projekt med 35 deltagande organisationer, från länder från i hela världen.

När det gäller fiskens eventuella farlighet har man studerat forskningsrön från bland annat Seychellerna och Färöarna. På Seychellerna äter man fisk i stort sett dagligen, medan man på Färöarna ätit mycket kött från fiskätande grindval.

I de båda öländerna har gravida kvinnor fått i sig lika mycket kvicksilver. Trots det visade barnen på Seychellerna inga effekter av detta, medan barnen på Färöarna visade en sämre mental och motorisk utveckling.

Phime-forskarna tror att förklaringen är skillnaden i matvanor mellan de olika öborna. Befolkningen på Seychellerna får i sig både skyddande fiskfettsyror och selen samt näringsämnen från grönsaker och frukt, medan färöingarna äter mindre fisk och väldigt lite frukt och grönsaker.

Överallt på jorden få vi i oss hälsofarliga metaller via luft och vatten. Stora mängder bly inandas man i Asien och vattnet i Bangladesh innehåller mangan och arsenik. Även i Sverige finns det arsenik i brunnsvatten i Västerbotten och kvicksilver i Östersjöfisken samt kadmium i maten.

Phime berättar i sitt pressmeddelande att när det gäller kadmium, så driver Phime ett projekt inom växtfysiologi. Syftet är att ta fram spannmål som tar upp mindre av t ex kadmium och mer av de nyttiga ämnena selen och zink.

Projektet undersöker också risken för njurskador av tungmetaller och hur ärftlighet påverkar miljögifter. Olika folkgrupper och olika individers genetiska skillnad måste man här ta hänsyn till menar forskarna vid Lunds Universitet.

Vad står då benämningen Phime för? Det är en förkortning av engelskans  ”Public health impact of long-term, low-level mixed element exposure in susceptible population strata”.

Phime vill undersöka hur olika kombinationer av ämnen påverkar känsliga grupper som utsätts för dem, såsom kvinnor, foster, barn och äldre. Tanken är att myndigheterna ska använda sig av resultat  för att sätta gränsvärden och i kostråd till befolkningen.