Så var årets Oscarsgala över. Som så ofta när det gäller Oscarsgalan, var det, för det mesta, de förtippade favoriterna som vann sina kategorier. Det blev dock en storskräll i alla fall; Meryl Streep tog hem sin tredje statyett, vilket kom lite som en överraskning. Men hon var även kvällens värdigaste vinnare i mina ögon.
Det var, inte helt oväntat, ”Hugo Cabret” (”Hugo”, Martin Scorsese, USA, 2011) och ”The Artist” (Michel Hazanavicius, Frankrike/Belgien, 2011) som tog hem flest statyetter. De vann fem stycken priser vardera. I sammanhanget måste man nog dock säga att det var stumfilmen ”The Artist” som var kvällens stora vinnare, då den tog hem priser i de lite tyngre kategorierna, däribland bästa regi (Michel Hazanvicius), bästa manliga skådespelare i en huvudroll (Jean Dujardin) och kvällens viktigaste pris, bästa film. Både regipriset och priset för bästa film var välförtjänta, men jag tycker fortfarande att skådespelarstatyetten borde ha gått till någon som faktiskt pratade i sin film. Min favorit i denna kategori var George Clooney, nominerad för sin roll i ”The Descendants” (Alexander Payne, USA, 2011). Payne knep dock statyetten för bästa manus (baserat på tidigare material) för samma film, så filmen gick inte lottlös från galan. Woody Allen, som inte ens var närvarande på galan, vann sin fjärde Oscar, i kategorin bästa (original-)manus för ”Midnatt i Paris” (”Midnight in Paris”, Woody Allen, Spanien/USA, 2011)
”Hugo Cabret” hade elva nomineringar och vann i fem kategorier. Dessa vinster är, precis som våra svenska programledare, Filip och Fredrik, påpekade, först och främst vinster som kommer att se bra ut på DVD-omslaget på grund av antalet vinster, då den vann i ganska så ointressanta kategorier, som foto och art direction. Detta är ändå ett bättre öde än Steven Spielbergs ”War Horse” (USA, 2011) fick; filmen hade sex nomineringar, men vann inte enda statyett.
Birollsstatyetterna gick till de förtippade favoriterna. Christopher Plummer vann för sin roll i ”The Beginners” (Mike Mills, USA, 2010). Han satte nytt rekord, då han, med sin ålder på 82 år, nu är den äldsta att vinna i denna kategori. Octavia Spencer vann för sin roll som det tuffa hembiträdet i ”Niceville” (”The Help”, Tate Taylor, USA/Indien/Förenade Arabemiraten, 2011).
Under natten hade jag två favoriter bland vinnarna. Den första var Asghar Farhadi, som vann en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film för ”Nader och Simin – En separation” (”Jodaeiye Nader az Simin”, Iran, 2011). Vanligtvis är inte detta en kategori jag fördjupar mig i. Och jag måste erkänna att jag inte sett någon av de andra nominerade filmerna i denna kategori. Denna film var även nominerad i kategorin bästa originalmanus, som den inte vann. Därför känns det bra att denna lysande film inte gick lottlös från galan.
Slutligen vill jag återgå till Meryl Streep, som vann för sin roll som Margaret Thatcher i ”Järnladyn” (The Iron Lady”, Phyllida Lloyd, Storbritannien/Frankrike, 2011). Detta var Streeps sjuttonde nominering och tredje vinst. Det är dock första gången på nästan trettio år som hon vinner en Oscar. Saken är den att hon har förtjänat varje nominering och, om sanningen ska fram, så har hon många gånger varit den värdigaste vinnaren. Jag hoppades att hon skulle slå den favorittippade Viola Davis från ”Niceville”, men med tanke på att hon inte vunnit i min livstid, vågade jag knappt hoppas på att hon skulle vinna. Men det gjorde hon. Och i och med att hon vann, kommer denna Oscarsgala alltid att bli ihågkommen. Troligtvis glömmer man Billy Crystals aningen bleka nionde framträdande som galans värd. Och det är nog inte många som kommer att minnas att Martin Scorseses ”Hugo” vann fem statyetter. Man kanske till och med glömmer att det var ”The Artist” som vann bästa film. Men man kommer alltid att minnas när Meryl Streep vann sin tredje välförtjänta Oscar.
