Regimen i Peking tänker inte ge invånarna i Hongkong allmän rösträtt i val till parlamentet eller av högsta ledare. De friheter som medborgarna i sjumiljonersstaden åtnjuter urholkas. I synnerhet är det en alltmer begränsad pressfrihet och en ökad polisövervakning av aktivister som gör Hongkong alltmer lik en storstad i Fastlandskina.
Detta dystra porträtt framträder i ett avsnitt om Hongkong i 2013 års rapport till den amerikanska kongressens från U.S.-China Economic and Security Review Commission (USCC).
I rapporten konstateras Hongkongs regerings ”brist på framsteg i att säkerställa allmän rösträtt i valet av det lagstiftande rådet och av exekutiv ledare”. Hongkongs grundlag, en konstitution som Folkrepubliken Kina gick med på innan Storbritannien lämnade ifrån sig kontrollen över sin forna koloni, kräver allmän rösträtt, men varken fastlandsregeringen eller Hongkongs ledare har uttryckt hur man ska kunna uppnå allmän rösträtt.
”Många [demokratigrupper] är rädda för att Fastlandet försöker förhala allmän rösträtt eller stoppa den helt och hållet genom att utforma valen så att de endast är öppna för kandidater som är Peking-vänliga,” står det i rapporten. På grund av det märkliga sätt som systemet för val av den lagstiftande församlingen och av chefen är arrangerat, kommer Hongkongs regering även i fortsättningen att domineras av Peking-vänliga kandidater.
I mars krävde flera pan-demokratiska grupper att Hongkongs regering skulle instifta allmän rösträtt i valet 2017. En rörelse kallad ”Occupy Central”, som använder sig av civil olydnad för att verka för allmän rösträtt i valet 2017, kan tvinga fram en uppgörelse med myndigheterna i april 2014. Den kräver att regeringen låter folket välja en väg för politiska reformer genom sluten omröstning, annars tänker man ta till sittstrejker i Hongkongs centrala finansdistrikt.
Rapporten hävdar att Fastlandet har ökat sitt inflytande över Hongkong-pressen. Allt oftare ses ett Pekingvänligt perspektiv i ledarartiklar.
Madeline Earp, från Freedom House, vittnade om att deras data visar att pressfriheten i Hongkong gradvis är på nedgång. År 2005 rankade Freedom House Hongkongs pressfrihet som ”fri”, år 2009 sjönk rankningen till ”delvis fri.”
Earp vittnade om att fysiska och tekniska attacker mot reportrar, webbplatser och medier varit en faktor bakom nedgången. Hon gav som exempel webbplatsen ”In Media” som attackerades av fyra maskerade män som förstörde datorerna. I april tvingades webbplatsen stänga tillfälligt efter en cyber-attack strax efter att den rapporterat om en strejk bland Hongkongs hamnarbetare, sade hon.
Något som också arbetar mot oberoende medier både i Hongkong och i Taiwan är att Peking-vänliga mediemoguler köper upp oberoende nyhetsmedier som har varit kritiska mot Fastlandet. ”Många medieägare i Hongkong har affärsintressen i Kina att skydda”, konstaterar rapporten.
”I slutet av 2012 sålde Jimmy Lai, den frispråkige ägaren av … Next Media och prodemokratiska tidningen Apple Daily, sina medieinnehav i Taiwan till en grupp affärsmän som stöder [Peking],” enligt rapporten.
Hongkong Journalists Association’s undersökning år 2012 visade att 87 procent av de 663 journalisterna som tillfrågats sade att pressfriheten har minskat under exekutive ledaren Donald Tsangs sju år långa mandatperiod (2005-2012). Självcensur angavs som skäl av 71 procent. Undersökningen fann att 36 procent av de medieanställda sade att de eller deras överordnade hade utövat självcensur under de senaste 12 månaderna.
Men oftare än självcensur angavs den skärpta statliga kontrollen av informationen, vilken 93 procent sade var en orsak till försämringen.
Till exempel har antalet presskonferenser minskat eftersom de ersätts av pressmeddelanden, där reportrarna inte har någon möjlighet att ställa frågor.
”Ett förslag till lag mot stalking som kan komma att behandlas i år kan bli till ett hinder för journalisterna i deras sökande efter information från källor.” konstaterar rapporten.
I rapporten anges att våld mot pressen är på uppgång. Till exempel: ”I juli 2012 hotades en reporter från New Tang Dynasty TV som rapporterade från en Falun Gong-protest av en Peking-vänlig motdemonstrant som viftade med en slaktarkniv,” säger rapporten.
Det höjdes farhågor i rapporten om polisens ändrade taktik som verkar gå ut på att skrämma politiska demonstranter. Sophie Richardson, Kina-chef vid Human Rights Watch’s Washington-kontor, vittnade den 27 juni om rapporter som tyder på ”ett ökande antal gripanden av och åtal mot demonstranter.”
År 2011 greps 444 demonstranter av polisen, vilket överträffade det totala antalet demonstranter som gripits sedan 1997, enligt Hongkongorganisationen Civil Human Rights Front.
Richards sade: ”Human Rights Watch är också oroad över Hongkong-polisens användande av kameror och videoutrustning för att filma demonstrationer, med närbilder av demonstranter, även när det inte finns något kriminellt beteende under demonstrationer … Officiell övervakning inte bara kränker integriteten, utan kan också hämma utövandet av rätten att samlas och sluta sig samman offentligt. ”
Richardson sade att videokameror inte bör användas utan särskilda skäl, såsom hot mot den allmänna säkerheten.
”Frågor rörande Hongkongs medborgerliga rättigheter och friheter har alltmer fallit mellan stolarna eftersom andra Kina-relaterade frågor har fått företräde,” enligt rapporten. När dessa frågor är marginaliserade i bilaterala kontakter med Kina, ”kompromissar [USA] om grundläggande amerikanska värden”, enligt rapporten.
För att råda bot på försummelserna rekommenderade kommissionen: ”Kongressen sammankallar ett förberedande valmöte i kongressen om Hongkong för att säkerställa kontinuerlig uppmärksamhet på regionens frågor rörande demokrati och medborgerliga rättigheter.”
Rapportens slutsatser och rekommendationer baserades på en särskild utfrågning som kommissionen anordnade den 27 juni. Commissioners gjorde även en studieresa till Hongkong i juli.
De ändringar som kommissionen beskriver görs trots garantierna i Hongkongs grundlag.
Grundlagen har karakteriserats som en minikonstitution som gjorde låg till grund för att separera de ekonomiska, sociala, politiska och rättsliga systemen i Hongkong från kommunistregimens, när Hongkong återlämnades till Folkrepubliken Kina 1997. Den slår fast att Hongkongs särskilda administrativa region (SAR) kommer att behålla sitt kapitalistiska system och sin livsstil i 50 år.
Det garanterar också att Hongkongs SAR ska fortsätta att åtnjuta sådana grundläggande rättigheter och friheter som tryckfrihet, yttrandefrihet, och mötesfrihet, såväl som ett rättssamhälle i enlighet med sin ärvda sedvanerätt. Detta gick Kina med på innan Storbritannien återlämnade regionen till Fastlandet 1997.
Folkrepubliken Kina ansåg att Hongkong hade en unik ekonomisk roll att spela när det gällde att hjälpa till att förse Kina med handelsförbindelser med hela världen. I USCC-rapporten sägs att på grund av att tillgångarna i många av Fastlandets kuststäder och hamnar, till exempel Shanghai, har Hongkong fått mindre ekonomisk betydelse för Fastlandet idag.
Li Ka-shing, Asiens rikaste man enligt Forbes, som har haft ett enormt inflytande på Hongkongs ekonomi, ger i allmänhet inte intervjuer. Han gav dock nyligen en sällsynt intervju som rapporterats av The South China Morning Post, där han citeras: ”Hongkong har många grundläggande värden, till exempel en öppen marknad och rättsstatsprincipen, vilka inte har vunnits lätt. Om styret missköts på något sätt skulle alla dessa [värden] försvinna.”
Översatt från engelska