Marknadskrafterna kan knuffa Kina närmre stupet
Kinesiska arbetare i Peking den 28 december 2015. (Foto: Wang Zhao /AFP/Getty Images)


Grundläggande brister i Kinas sätt att sköta sin ekonomi kommer nu fram i ljuset, och de är svåra att hantera.

Peking måste lösa landets växande skuldproblem, som är knutet till dess ineffektiva offentliga sektor. Samtidigt måste man dock upprätthålla tillväxten i ekonomin och jobben, så man kan inte bara avveckla sina statligt ägda företag. De senaste månaderna har man också behövt försvara valutan mot ökade kapitalutflöden.

Kina har år efter år infört stimulanser som håller de statliga företagen vid liv på kort sikt, men riskerar att leda till ekonomisk kollaps längre fram och ett gradvis minskat förtroende.

Men den här strategin fungerar inte längre. Marknadskrafterna påverkar den kinesiska ekonomin på ett sätt som kommunistpartiet inte kan kontrollera längre.

Valutahandeln

Förra veckans börsfall kom efter att Peking sänkte valutan. Tidigare låg det i regimens intresse att visa upp en stabil yuan, då man var angelägen om att få komma med i Internationella valutafondens (IMFs) valutakorg. Att hålla valutan stabil medan kapitalflykten pressade ner värdet kostade Kina 108 miljarder dollar i utländska valutareserver.

Yuanen är knuten till den amerikanska dollarn, med stöd från USA:s centralbank, Federal Reserve, (FED), vilken i sin tur går mot en åtstramande penningpolitik. FED:s intresse har de senaste månaderna varit att hålla dollarn stark, vilket dragit med sig yuanen, som därmed också stigit i relation till andra valutor.

I slutet av december meddelade Peking att man istället för att hänga på dollarn ska hålla valutan stabil gentemot en korg av valutor.

Kinas inköpschefsindex (PMI), visade den 5 januari, på en nedgång, med de svagaste siffrorna sedan 17 månader tillbaka.

Valutarörelserna och svaga ekonomiska indikatorer skrämde investerare.

”Amerikanska Fitch Ratings anser att en tillväxt på 2,3 procent under 2016 till 2018 – en siffra som även brittiska analytikerna på Lombard Street tror mer på än den officiella statistiken – skulle förebåda en ‘betydande dominoeffekt för tillväxtmarknaderna och globala företag’.”

Börsen

Förra året försökte Peking lösa några av sina skuldproblem genom att skapa rally på börsen, vilket misslyckades. Då sänkte man räntan och såg till att hålla valutan svag, för att stötta företagen.

Den fjärde januari införde Peking en ny spärr (circuit-breaker) som stoppar handeln om börsen går ner mer än 7 procent. Redan första måndagen efter införandet stoppades börsen efter knappt 30 minuter. Samma sak hände följande torsdag den 7 januari. Efter det togs spärrarna bort.

Inget förtroende – ingen tillit

Allt detta har påverkat investerarnas förtroende för Pekings förmåga att hantera sin ekonomi, valuta och marknaden.

Förra årets börskollaps skulle delvis kunna kopplas till att de statligt ägda företagen bytte skulder mot aktier, vilket var frikopplat från den underliggande ekonomin.

2016 års svängningar på den kinesiska marknaden beror på den underliggande ekonomin, och dess konsekvenser kan bli mycket farligare med tanke på hur det ser ut på tillväxtmarknaderna/högt skuldsatta länder, samt med naturresurser och råvaror.

Amerikanska Fitch Ratings anser att en tillväxt på 2,3 procent under 2016 till 2018 – en siffra som även brittiska analytikerna på Lombard Street tror mer på än den officiella statistiken – skulle förebåda en ”betydande dominoeffekt för tillväxtmarknaderna och globala företag”.

Fitch menar att det är ett hypotetiskt scenario som inte återspeglar aktuella förväntningar, men för inte så länge sedan betraktades sådana studier som rena domedagsprofetior.

”Om man ser till tillväxt, räntor och råvarupriser, kan ’lägre under längre tid’ bli det här årtiondets mantra för de utvecklade ekonomierna, om ett kinesiskt chockscenario förverkligas”, skriver Bill Warlick på Fitch Research i sin studie.

– Den ekonomiska tillväxten mattas av i vilket fall som helst, men chansen att man i tid vidtar rätt åtgärder för att få kontroll över den här processen har minskat, sade Willem Buiter chefekonom på Citigroup i en intervju med holländska FD.

Buiter hör till dem som inte tror att Peking har så stor förmåga att hantera en kris.

– Av de som måste stödja övergångsprocessen, partiledarna, är väldigt få ekonomer. Och deras ekonomiska rådgivare har nästan inget att säga till om. Finansministern har ingen politik som fungerar. Detsamma gäller centralbanken. Vi kommer därmed att få se större effekt på den globala ekonomin än vad de flesta förväntade sig inför 2016, tillade han.

”De kinesiska politikerna möter just nu en tsunami av volatilitet, vilket de aldrig tidigare skådat förr, vilket innebär att de inte kan fortsätta att slösa statliga tillgångar och resurser för att släcka alla bränder.” – Professor Arthur Dong på Georgetown University

En tsunami

Xi Jingpings sade i sitt nyårstal att åtgärder för att omstrukturera ekonomin är på väg.

Huruvida Kina kommer att välkomna konstruktiva men smärtsamma reformer är dock tveksamt om man ser till regimens historia. Än så länge är de förändringar som skett små, som att stötta olönsamma statliga företag i stället för att lägga ner, vilket inte löser något, utan snarare förvärrar problemen.

Orsaken finns alltid i politiken. Partiet vill behålla sitt järngrepp om makten. Samtidigt som reformer skulle säkerställa en mer stabil framtid så skulle de ske på bekostnad av nuläget, vilket skulle äventyra partiets auktoritet. Djupa smärtsamma nedskärningar måste göras – jobb, statliga företag och inom politiken – allt för att flytta den ekonomiska drivkraften från staten till konsumenten och den privata sektorn.

Kinas oförmåga att kontrollera och styra marknadskrafterna kan dock snart tvinga fram åtgärder.

— De kinesiska politikerna möter just nu en tsunami av volatilitet, vilket de aldrig tidigare skådat förr, vilket innebär att de inte kan fortsätta att slösa statliga tillgångar och resurser för att släcka alla bränder, sade professor Arthur Dong på Georgetown University till Forbes.

Är den kinesiska ekonomin ett ponzibedrägeri?

Tiden håller på att rinna ut, eftersom några privata företag redan börjar kollapsa. I det kommersiella centret Shenzhen har en hel del mindre företag lagt ner de senaste månaderna, enligt en artikel i Wall Street Journal. Den 28 december 2015 protesterade hundratals arbetare utanför Shenzhens stadsledningskontor för att de inte fått ut sina löner.

I dag lever Peking på nåder av att västerländska företag – vilka tror att de fortfarande kan tjäna på Kinas tillväxt och konsumentsektor – satsar miljarder i direktinvesteringar i Kina varje år.

När uppvaknandet sker och förtroendet går upp i rök, kommer räkenskapens dag att vara nära.

Kina använder IMF för att skapa en ny global reservvaluta