Wu Ruian, en högskolestudent med en skadad vänsterfot och protes på högerbenet, steg upp på hustaket för att skydda familjens hem. Det var inte från tjuvar som han försvarade det, utan snarare från myndighetstjänstemän och deras kumpaner. De hade kommit för att riva byggnaden och sedan göra storvinst genom att sälja marken.
Han tog av sig byxorna för att visa vänstra foten, och vrålade till rivningsarbetslaget: ”Om ni fortfarande har mänsklig natur, riv inte vårt hus.”
Arbetslaget ignorerade honom. Han blev arg och kastade benprotesen i gatan. Det hjälpte föga. Incidenten slutade med en död tjänsteman, en splittrad familj och ett demolerat hus.
Det som familjen Wu fick uppleva är en av många dramatiska historier rörande tvångsrivningar som utspelar sig i dagens Kina. Den här artikeln bygger på intervjuer som nyligen gjordes av Epoch Times. Historien har blivit känd som ”23/6-Shanxiincidenten” bland kineser på internet.
Trots att incidenten ägde rum den 23 juni i Shuozhou, Shanxiprovinsen, centrala Kina, blev den inte känd förrän den 6 augusti.
Det var då som Wu Caorui, äldste sonen till husägaren Wu Xuewen, 47, lyckades fly från polishäktet och avslöjade vad som hänt.
Den 23 juni omringade 150 olika myndighetspersoner Wu Xuewens hem vid tolvtiden på dagen. Arbetslaget bestod av domstolsmedlemmar, polis, gatupoliser (kända som Chengguan), tjänstemän från staden samt sjukhus- och brandkårspersonal.
De visste att rivningen skulle medföra motstånd.
Wu Xuewen, ägaren, hade beväpnat sig med kniv när han fick veta att rivningsarbetslaget var på väg.
De försökte resonera. Men när ingen överenskommelse kunde nås, bestämde sig familjen för att gå upp på taket och försvara sig. Wu Xuewen, hans fru, hans mor och hans yngsta son med protesbenet, Wu Ruian, klättrade alla upp.
Wu Caorui, den äldste sonen och andraårsstudent på en teknisk högskola, stod utanför huset och bönade till tjänstemännen att stoppa rivningen. De ignorerade honom. När en grävskopa närmade sig taket, gav en tjänsteman order: “Se till att få bort den här grabben först.”
Över 20 beväpnade polismän förde iväg Wu Caorui och misshandlade honom med batonger medvetslöst. Han handfängslades och kastades in i en piketbuss.
När han återfick medvetandet i piketbussen, såg han att hans familjemedlemmar också kastades in, handfängslades och misshandlades.
Hans mor var täckt av blod, hon hade blivit slagen på båda armarna och grät. Hans far var också svårt misshandlad och utmattad.
Fadern, Wu Xuewen, hade i själva verket precis dödat en tjänsteman. En man hade låtsats förhandla med Wu, och höll ut sin hand för att skaka den i uppgörelse. Men när Wu sträckte ut sin hand, grep mannen tag om hans hals och grep hårdare tag om hans hand. En annan tjänsteman vrålade: ”Slå honom. Slå ihjäl honom.”
Den uppskrämde fadern försökte sitt bästa för att slå tillbaka och tog fram en liten kniv gömd i innesidan på byxorna. Han knivhögg angriparen i nacken. Flera tjänstemän hoppade fort fram i tumultet och drog ner honom.
Wus yngste son undkom inte heller. Angriparna sprayade någon sorts vätska i hans ögon, vilket tillfälligt gjorde honom blind.
I konflikten dog en tjänsteman och fyra andra skadades. Men tjänstemännen skulle få sin hämnd.
När den yngste sonen, modern och mormodern fördes till Shuochengs polisstation, förhördes de separat. Modern och mormodern hand- och fotfängslades och de utsattes för långa förhör.
Modern svimmade flera gånger under förhören. Det är oklart vilka metoder polisen använde, men 18 timmar efter händelsen den 24 juni dog hon.
Wu Caorui meddelades att hennes mor dött, men fick inte se hennes kropp. Både mormodern och brodern såväl som hela familjen övervakades av den Allmänna säkerhetsbyrån, och de fick inte tillåtelse att röra sig fritt. Farbröder, morbröder och andra familjemedlemmar var tvungna att ha tillstånd för att besöka dem.
Den 2 juli anförtroddes en advokat från Hebeis Xingwei advokatbyrå av en farbror att försvara familjen. Men på eftermiddagen den 11 juli attackerades han av okända män.
De två bröderna och en syster bodde på ett hotell när okända män bröt sig in. Wus bror trycktes ner mot golvet och fick huvudet nedtryckt mot golvet.
Sedan 2007 har myndigheter i Shuochengdistriktet tvångsrivit hus kring familjens Wus område, utan lagliga dokument, kompensation eller förslag till alternativt boende för invånarna.
Innan den dramatiska rivningskonflikten inträffade, hade myndigheter vidtagit ett antal åtgärder för att tvinga ut familjen Wu: tegelstenar kastades mot huset och fönster krossades, och en bomb kastades till och med in i huset.
Huset hade i själva verket köpts med hjälp av den kompensation man fick när Wu Ruian, den yngsta sonen, invalidiserades i en bilolycka när han var fyra år. Högerfoten amputerades.
Det var en villa på över 120 kvadratmeter som köptes 2003. Den ena delen bodde familjen i, den andra användes som kontor för familjeföretaget.
Wu Ruicai säger att grannar har upplevt liknande incidenter: bomber har slängts in i tre hus i området, där ett av husen brann som ett resultat av smällen.
Wu Xuewens advokat sade att hela rivningsprocessen var olaglig. Myndigheterna såg till att advokater inte kunde få träffa familjen. Istället tillsatte man deras egen advokat. Att tillsätta en advokat på detta sätt är också olagligt, sade han.
Att sätta Wu Xuewens mor och två barn i polisförvar var också olagligt. Domstolspersonalens och säkerhetspolisernas agerande var också olagligt, sade advokaten.
Enligt lokalbor använder myndigheter i Shuocheng regelbundet våld för att erhålla mark. Tvångsrivningar sker i stort sett varje dag, säger lokalborna. Ligister arbetar tillsammans med tjänstemän för att vräka boende för att på så vis jämna husen med marken och sälja marken till företag.
I Kina pågår för närvarande en fastighetsmarknadssbubbla, delvis för att lokala myndigheter och tjänstemän får sin inkomst genom markförsäljning. Familjens Wus upplevelse illustrerar den tragedin som andra familjer runt om i Kina går igenom.
Översatt från engelska
Kinesisk originalartikel
