Robert Downey Jr, en av Hollywoods bästa skådespelare, och Zach Galifianakis, en Hollywoods roligaste skådespelare, har huvudrollerna i denna film. Det är en omaka duo. Jag undrade ju lite smått om det skulle funka i längden. Men det gjorde det faktiskt. 

Peter (Downey Jr) måste ta sig hem till Los Angeles, eftersom hans fru snart ska föda barn. Han stöter dock på problem i form av Ethan (Galifianakis) som börjar prata om bomber på flygplanet, vilket är en stor tabu, speciellt på amerikanska flygplan. Detta resulterar i att de båda får flygförbud. För att göra det hela värre, tappar Peter bort sin plånbok, vilket gör att han inte kan betala för ett alternativt sätt att ta sig hem. Ethan erbjuder honom skjuts. Då Peter är desperat, tackar han ja till erbjudandet, eftersom det är hans enda alternativ. Detta öppnar upp för en väldigt brokig bilresa genom USA.

I slutet av 80-talet och i början av 90-talet var Downey en av Hollywoods snabbast stigande stjärnor. Han hyllades för sina insatser i ett antal filmer, inte minst för ”Chaplin”(Richard Attenborough, USA/Japan/Frankrike/Italien, 1992) för vilken han nominerades för en Oscar. Downey hade dock stora problem med droger, vilket gjorde att han snart hade svårt att få jobb. Efter att han fick sparken från ”Ally McBeal” (David E. Kelley, USA, 1997-2002) gjorde han en kraftanstrrängning för att bli fri från drogerna. 2003 gjorde han en comeback, om man nu vill kalla det för det; han var produktiv ända fram till 2002. Hans comeback var i form av en roll i den övernaturliga thrillern ”Gothika” (Mathieu Kassovitz, USA). Filmen i sig är inte så mycket att hurra för, men Downey visade i alla fall att han var tillbaka. Och det visar sig att han kommit för att stanna; hans anseende har återigen stigit. Jag tycker dock att hans val av roller är lite udda; när han slog igenom var han känd för sin enastående talang, vilken han visade i lite mer udda filmer, som ”Less Than Zero” (Marek Kanievska, USA, 1987). Numera medverkar han i popcornfilmer som ”Iron Man” (Jon Favreau, USA, 2008) och ”Sherlock Holmes” (Guy Ritchie, USA/Tyskland/ Storbritannien, 2009). Han är bra i dessa filmer. Men det känns ju lite som en astronaut som kör buss; han är överkvalificerad helt enkelt.

Downey är expert på torr humor, vilket han visar prov på i den här filmen. Galifianakis, mest känd från ”Baksmällan” (”The Hangover”, Todd Phillips, USA/Tyskland, 2009), är å sin sida expert på att spela älskvärda idioter. De två skådespelarna kompletterar varandra ganska bra; Galifianakis gör något korkat och Downey kommer med en torr kommentar. Det låter som ett ganska enkelt koncept. Men detta är en komedi; det ska vara ganska enkelt. 

Regissör Phillips komplicerar inte saker och ting. Han har gjort en roadmovie om två killar som är så olika de kan vara och låter dem möta diverse hinder på vägen, vilket bland annat resulterar i en väldigt underhållande biljakt. Efter ett tag kommer de två varandra så klart närmare. Det är inte den mest originella filmen i världen, men den är definitivt att bra val som lördagsfilm.