Under 1990-talet var handeln längs den rysk-kinesiska gränsen framgångsrik. Kinesiska handelsmän reste med tåg till före detta Sovjetunionen med massvis av kinesisktillverkade produkter i bagaget.
Stämpeln “Made in China” var populär på den tiden och innebar att varan var billig och rimligt prissatt.
Några år därefter dog emellertid ett antal ryssar efter att ha druckit sprit som innehöll DDVP (2,2-dichlorovinyl dimethyl phosphate, ett desinficerings- och bekämpningsmedel), skor som var gjorda av kartong upptäcktes och så kallade läderplagg var gjorda av plast.
Stämpeln Made in China kom snart att representera billiga och förfalskade varor, vilket resulterade i att handeln med Ryssland minskade rejält. Efter tio års kamp har situationen förbättrats något, men kinesiska produkter har fortfarande dåligt rykte i Ryssland.
Samma situation uppstod i Afrika. En ghanansk immigrant i London berättade för mig att kinesiska produkter blev populära i Afrika på grund av de låga priserna. De förfalskade produkterna förstörde dock marknaden och Kinas rykte. De som har råd köper inte kinesiska produkter. Det finns ett talesätt som lyder: ”Så fattiga att de bara har råd med kinesiska produkter.”
I år har giftiga produkter som exporterats från Kina plötsligt blivit en stor global fråga. Kanske är den kritiska faktor som stör västvärlden mest att det finns gifter i maten, mat för både människor och djur. Av rädsla för att den kinesiska exportmarknaden skall påverkas har den kinesiska regeringen tagit initiativ till en rad åtgärder för att rensa upp i landets tillverkningsprocesser.
En sådan åtgärd var när centrala propagandadepartementet gav order till inhemsk media att inte rapportera om frågor relaterade till falska kinesiska produkter, och i synnerhet inte frågor som rör säkerheten i maten. En TV-producent i Peking, Zi Beijia, dömdes nyligen till ett års fängelse för att ha rapporterat om ångkokta bröd som var fyllda med papper.
En annan åtgärd gjorde de giftiga kinesiska produkterna till en politisk fråga. Tjänstemännen hävdade att antalet människor som förgiftats var mycket litet, och anklagade utländska regeringar och utländska media för att ha dolda motiv.
Nyligen vidtog Peking en annan åtgärd. Ett lantbruk med ekologiska grönsaker skapades för att förse människor som besöker Kina under de olympiska spelen med hälsosamma, giftfria gourmetprodukter. Jag känner inte till hur stor kostnaden är för detta ekologiska jordbruk med sojamjölk och socker. Inte heller kan jag uppskatta vad sådana produkter kommer att kosta. En sak jag med säkerhet kan säga är dock att det kinesiska folket, vars månadsinkomst i genomsnitt är omkring 1000 kronor, inte skulle kunna ha råd med sådan lyx.
De här sakerna påminner mig om när de olympiska tjänstemännen var i Peking och undersökte Kinas ansökan om olympiska spelen 2008. För att ge ett bra intryck målades jorden i Peking grön. Ett av de viktigaste kännetecknen för det kinesiska kommunistpartiet är att oavsett om det är rätt eller fel så måste lögner användas. På grund av potentiell handel och profit finns det människor som accepterar det de ser – såsom västerländska affärsmän och politiker som tror att man genom att låta Kina arrangera de olympiska spelen främjar mänskliga rättigheter och demokrati i Kina.
Det finns ett gammalt talesätt i Peking: ”Den inkompetente är rädd för den kompetente, den kompetente är rädd för den reaktionäre, den reaktionäre är rädd för översittaren, och översittaren är rädd för den som inte bryr sig om sitt eget liv.” Den kinesiska regeringen är översittaren som inte har någon aktning för sitt liv. Det verkar åtminstone som om de inte behöver sina liv. Det är anledningen till att de ibland kan vara djärva och vårdslösa.
När det gäller förgiftade matprodukter är konsumenterna utomlands emellertid rädda för det vårdslösa Kina, och rädda för sina egna liv. Kina måste eliminera problemet från roten. Kineserna måste först få bort den giftiga rot som sitter fast vid folk innan de kan bli fria från hotet att bli förgiftade.
Läs gärna engelsk version.
