Lyktfestivalen
En glad flicka bland lyktor. (Foto: AFP)


Det kinesiska nyåret började den 23 januari och firas enligt kinesisk tradition fram till Lyktfestivalen. Det är en av nyårets höjdpunkter och infaller på den 15:e dagen i den första månmånaden, i Drakens år blir det den 6 febuari.

Det är fortfarande en stor händelse i hela Kina när lyktorna tänds på det nya årets 15:e dag. Det är också den första natten på det nya året som en fullmåne kan ses. Månljuset i natten förstärks av många färgglada lyktor som hängs ut. Det ser imponerande ut och människorna  njuter av den upplysta natten.

Det finns många berättelser om ursprunget till festivalen där talet 15 har en framträdande roll. En kommer från Qin Shihuangs tid (259–210 f Kr), han var den förste kejsare att ena landet.

Det sades på den tiden att himlens Gud föddes på den 15:e dagen i den första månaden. Kejsaren skulle därför be till himlens Gud om bra väder och god hälsa den dagen, eftersom Gud kontrollerade den mänskliga världens öde och bestämde när det skulle bli torka, stormar, hungersnöd eller farsoter.

Kejsar Mingdi av Östra Handynastin (28-75 e Kr) skickade en lärd man till Indien för att hämta buddhistiska skrifter. Efter att ha färdats tusentals mil kom mannen tillbaka med skrifterna på den 15:e dagen i den första månaden.

Kejsaren blev så nöjd och beordrade att lyktor skulle tändas på kvällen, då det sades att Buddhas kraft kan skingra mörkret. Alla kejsare efter honom gjorde samma sak, det blev storartade ceremonier varje år när lyktorna skulle tändas.

Lyktorna skulle hänga uppe i tre dagar under Tangdynastin (618-907 e Kr) och fem dagar under Songdynastin (960-1279 e Kr). Med tiden blev festivalen viktig, den firades tillsammans med människor från alla samhällsklasser.


Dumplings till salu. (Foto: AFP)

Dumplings till salu. (Foto: AFP)

De flesta kineser kallar fortfarande Lyktfestivalen för Yuanxiao-festivalen. Yuanxiao är en liten dumpling gjord på klibbigt rismjöl med olika fyllning. Den kvällen samlas familjemedlemmar i en glad atmosfär och äter dessa Yuanxiao.

Sättet att göra Yuanxiao varierar i Kina. I de södra provinserna är det vanligast att forma en deg av rismjöl till bollar. Sedan görs ett hål i den för fyllningen och hålet täpps sedan till. Den lilla bollen jämnas till genom att rulla den mellan händerna.

Fyllningen inne i Yuanxiao är antingen söt eller salt. I gamla tider var Yuanxiao-fyllningen oftast söt med socker, valnötter, sesamfrön, rosenblad, sötade mandarinskal, röd bönpasta, dadelpasta, lotusfröpasta eller fruktpasta.

En enda ingrediens eller någon kombination kan användas som fyllning. I moderna tider har salta varianter av malet kött, grönsaker eller en blandning av dem, lagts till.

I norra Kina är det vanligt med söt fyllning eller fyllning utan kött. Fyllningen pressas samman till en hård kärna som doppas lätt i vatten som sedan rullas i en platt korg som innehåller torrt klibbigt rismjöl. Man fortsätter att rulla runt den, det är som att rulla en snöboll, tills bollen har uppnått önskad storlek.

Yuanxiao var ursprungligen namnet på en palatspiga som kunde göra läckra dumplings åt kejsare Wudi (156-87 f Kr).