”På sommaren ger trädkronorna skugga åt turisterna. Röda, gula, vita och lila vattenliljor flyter i vattnet med bladen dansande i vinden. Olika fjärilar och lekfulla ekorrar rör sig bland träden…”
Det här är den målande och undersköna beskrivningen av berget Yangming, också känt som Yangmingshan, som finns i broschyren från turistinformationen.
Först låter det som en vild överdrift. Men medan man sakta vandrar genom parken blir det uppenbart att det faktiskt är en träffande beskrivning.
På liknande sätt som berget Ali söderut, är Yangmingshan en nationalpark som har förvandlats till ett populärt turistmål. På våren när blommorna blommar är det livligt här.
Först väcker Yangmingshan samma känslor som andra turistställen i Taiwan, att det är känt enbart för att det är så många människor som åker dit. Men medan jag sakta vandrar runt i parken, försvinner den här känslan snabbt och en genuin känsla av lugn och stillhet i naturen börjar ta plats.
Fototillfällen och mat
Det största området består av en serie trädgårdar, dammar, broar, blommor och ställen att sitta på. Turister vandrar runt och tar kort på sig själva, på varandra och på blommorna. Huvudattraktionen här är en stor klocka som består enbart av blommor och familjer tar kort i en nästan konstant ström. Många har med sig avancerade kameror och även stativ.
När man kommer med buss stiger man av i ett mellanliggande område, en stor parkeringsplats full av bussar, en toalett för besökare, ett halvdussin matställen med försäljare som bjuder ut sina varor. Damen vid ett av prylstånden som ståtar med glass i nio olika smaker, hade ett signalhorn inslaget i en plastpåse (hon förklarade att det var det bästa sättet att hålla det fritt från smuts). När en grupp människor gick förbi tutade hon åt dem några gånger och upprepade en jingel om majsen som hon sålde.
Den tutande utroperskan delade stånd med en äldre man som kunde ha varit hennes far. Han försökte med en annan taktik. Han tittade helt enkelt upp och frågade “Om du inte ska köpa glass nu, när blir det då?”
Så mycket att se och göra
Bortom de här två områdena vid parkingången finns det ytterligare ett halvdussin olika områden för den intresserade besökaren. Få ligger inom gångavstånd så därför far det runt minibussar som skjutsar turister hit och dit. Längre bort finns det välskötta vandringsleder som slingrar sig genom de omkringliggande bergen, mellan sjöar, heta källor, gamla vulkaner och andra sevärdheter. Den som väljer vandringsleden gör klokt i att följa rådet från wikitravel.org: ”Förutom de vackra omgivningarna är Yangmingshan även känt för sina giftiga ormar. Gå inte ifrån leden och in i busksnåren!”
Innan den här parken blev till var en annan park planerad i samma område. Detta var under japanska kolonialtider och på grund av andra världskriget slopades planen. Men det var faktiskt japanerna som först utvecklade bergets turistanläggningar, inkluderat de heta källorna och badhusen. Senare, på 60-talet lades det fram ett annat parkförslag för övervägande men även det slopades, på grund av brist på lagstiftande stöd. Inte förrän på 80-talet etablerades nationalparken Yangmingshan i sitt nuvarande tillstånd. Det täcker 114 kvadratkilometer och sträcker sig över både Taipei City och Taipei County.
De flesta av turisterna som besöker Yangmingshan dagligen är taiwaneser men den officiella hemsidan har även en japansk version och turister från det kinesiska fastlandet och från väst hittar också hit.
Blomsterfantasi
Bortom områdena man först kommer till, finns en av de mest välkända platserna Jhuzihhu. Den som har gått runt i parken hela dagen och så småningom kommer till det här området vet att Yangmingshan har skäl för sitt goda rykte. De flesta människorna kommer med buss, men den modige, eller dumdristige, har gått över 3 km, mestadels uppför. Den trötte resenären möts av en tillfredsställande syn.
När man går in i Jhuzihhu känns det ungefär som att komma till Fylke, den där idylliska hobbitbyn från Tolkiens böcker. Där finns frodiga, gröna kullar, välansade grönsaksland med små gångar och plankor som förbinder dem, och dammar, fontäner, broar och viktigast av allt, blommor.
Man får en första titt på mängden av kallor på väg till Jhuzihhu. Det blir tätare mellan stånden där det säljs kallor längs vägen och priset blir billigare närmare målet. När man kommit fram kan man gå omkring bland blommorna. Om man betalar lite får man plocka tio vackra blommor. Här är det vanligt att se par, liksom i restaurangerna i närheten.
Vid en rykande het soppa och ljuvlig kinesisk måltid, överblickandes de blommande fälten medan solen går ned börjar man få en känsla av att den där broschyren från turistinformationen kanske inte är så överdriven ändå, även om det inte syntes till några ekorrar.
Översatt från engelska:
http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/34601/