Lokala insatser viktigast för att förebygga terrorism
Säpos chefsanalytiker Malena Rembe och vd Anders Danielsson tillsammans med demokratiminister Birgitta Ohlsson höll presskonferens om Säpos rapport "Rapport om våldsbejakande islamistisk extremism" som lämnades in till regeringen onsdagen den 15 december 2010. (Foto: Jonathan Nackstrand/AFP)


Idag mottog Sveriges demokratiminister Birgitta Ohlsson Säpos offentliga rapport om våldsbejakande islamistisk extremism, en kartläggning av personer och nätverk i Sverige som har kopplingar till förmodad terrorismverksamhet.

Rapporten har sammanställts på uppdrag av regeringen och har i syfte att bidra till en nyanserad och saklig debatt kring extremism. Detta är tredje delen i en serie rapporter om extremism, och onsdagens presskonferens hade varit inplanerad sedan i oktober i år. De tidigare två rapporterna som sammanställts handlade om höger- respektive vänsterextremism.

Utöver nära 200 namn på personer som klassas som islamistiska extremister i Sverige så innehåller rapporten bekrivningar av våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige, radikaliseringsprocesser och verktyg och strategier som kan användas för att motverka radikalisering.

Man drar slutsatsen att dessa våldsbejakande grupper för närvarande inte utgör något hot mot samhället som sådant, men att enskilda personer och grupper kan komma komma att hotas. Säpo drar slutsatsen att de förebyggande åtgärderna är viktigast i dagsläget, på såväl nationell, regional och lokal nivå i samhället.

– Mycket tyder på att lokalt förankrade åtgärder är effektivast mot extremism och att Sveriges kommuner har en nyckelroll när det gäller att motverka grogrunder för fenomenet, sade Birgitta Ohlsson på presskonferensen.

Ohlsson säger att likheterna är väldigt stora i hur människor radikaliseras, men pekar på en generell skillnad mellan våldsbejakande islamistisk extremism och andra extrema grupper:

– I vänster- och högerextrema grupper så lämnar man ofta gruppen när man bildar familj. Den våldsamma extrema islamismen går mycket djupare. Det kan börja tidigare men framför allt blir många människor kvar i rörelsen även efter att de har bildat familj. Tittar man på medelåldern så är den inom islamistiska grupper 36 år medan det i vänster- och högerextremistiska grupper är 24 år, så där ser vi också en skillnad.

Ohlsson berättar att hon nyligen har fått inblick i Storbritanniens och Nederländernas förebyggande arbete mot våldsbejakande islamistisk extremism och att hon inom kort kommer att besöka Köpenhamn i samma syfte. Hon sade att speciellt Nederländerna kan komma att utgöra ett föredömligt exempel för Sverige:

– Genom bred dialog med en mängd muslimska grupper och genom att tidigt identifiera och fånga upp personer i riskzonen har nederländska myndigheter motverkat radikalisering.

Hon betonade att rapporten och det förebyggande arbetet har i syfte att motverka våld i samhället, inte motverka islam som religion.