Löfven avslutade Almedalen med skola och jobb
Stefan Löfven, Socialdemokraternas ledare, avslutade partiveckan i Almedalen med sitt tal, som hölls framför en vägg av partikamrater. (Foto: Aron Lamm, Epoch Times)


Stefan Löfven hade laddat utspelsbössan med skolpolitik i Almedalen, den vanligaste ammunitionen bland årets talare. Men han pratade även mycket jobb och mycket visioner, när han knöt ihop säcken för årets almedalsspektakel runt lunchtid på söndagen.

Socialdemokraterna hade, enligt den för mig okända princip som bestämmer partiernas dagar, fått den avslutande söndagen. Egentligen blev det inte så mycket mer än en presskonferens, lite uppvärmning och ett tal, som kändes åtminstone tio minuter längre än de andra partiledarnas.

Löfven kom in tillsammans med Carin Jämtin och ställde sig i solskenet framför en vägg av partikamrater. Just det tricket var S ensamma om, och för ett ögonblick innan talet trodde man nästan att den körliknande formationen skulle stämma upp i ”Internationalen”. S-debattören Daniel Suhonen hade ju redan i en debattartikel uppmanat Löfven att ”våga vara sosse”, så man vet ju aldrig.

– Är det nu almedalsveckan börjar? skojade han, och välkomnade sedan Lisbeth Palme som var på plats. Såsom S-ledare hade han ju – trots den sämsta dagen och därmed ganska klena publiken – inga problem med almedalspondusen.

Det var mycket jobb i Löfvens tal. Han återkom flera gånger till sin egen arbetarbakgrund och sina tidiga sommarjobb, och han slog så klart ner rejält på alliansen, vars politik på sistone han menade har präglats av ”repris och reträtt” och inga nya reformer.

– 2002 gick vi socialdemokrater in i valrörelsen under parollen ”stolt, men inte nöjd”. 2014 går Alliansen tydligen under parollen ”nöjd, men inte stolt”.

Han kritiserade fas 3, som han kallade ”lika kränkande som det är korkat”, pausade för att kavla upp skjortärmarna i solen, såg symboliken i gesten och fann snabbt kommentaren ”nu börjar vi!”.

Huvudutspelet gällde dock som sagt skolan, vilket kanske var lite oväntat, eftersom jobben redan utpekats som den stora frågan, men å andra sidan följde han årets trend från både FP och MP.

Det handlar om ”lika livschanser”, och börjar redan i förskolan, enligt Löfven. Han presenterade ambitionen för en förskolereform, utan att komma med några detaljer, mer än större personaltäthet, bättre utbildning och att alla ska få råd. Däremot gav han förskolan mycket stor vikt. Han gick till och med så långt att han utropade:

– En fantastisk förskola är den bästa början för ett jämlikt samhälle!

Själva skolutspelet handlade om tidiga insatser, läxhjälp till alla, 1 000 fler speciallärare och fem barn mindre per klass i de unga grupperna. Där kom också den snärtigaste attacken på Alliansen, som enligt Löfven förvandlat den svenska skolan – med hafsigt genomförda reformer och riskkapitalister som driver skola – till ett ”vilda västern, fullt med lycksökare och guldgrävare”.

– Och mitt i allt detta står en folkpartistisk sheriff som hela tiden skjuter från höften.

90-dagarsgarantin, alltså Socialdemokraternas löfte att varje ungdom ska vara i jobb eller utbildning inom 90 dagar, fick också stort utrymme, liksom utbildningskontraktet för dem som vill läsa in gymnasiet. Löfven talade om ”tusen olika vägar” till jobb och utbildning, men garderade sig mot anklagelser om kravlöshet genom att betona att detta kom med krav på motprestation. Han målade upp en bild av arbetets välsignelse, även när det inte är så kul att släpa sig upp klockan 6 på en vintermorgon.

– Socialdemokraterna kanske står för en jobbigare morgon, men för ett bättre liv.

Det som berördes lite snabbt och pliktskyldigt i slutet av talet var feminism, antirasism, miljöpolitik och europapolitik, och det som helt uteblev var, inte så oväntat, förtydliganden kring det rödgröna regeringsalternativet.

I en utfrågning på lördagen talade han om ”en så stark regering som möjligt, utan inflytande för SD” efter att väljarna har sagt sitt. Medan alliansen angriper honom för oärlighet gentemot väljarna genom att inte redovisa sina regeringsplaner, angrep han i utfrågningen den för att vara oansvarig i och med att den bara ser en möjlighet: fortsatt borgerlig fyrpartiregering, oavsett det parlamentariska läget.

Vad denna så starka regering som möjligt innebär i praktiken, efter att Folkpartiet så bestämt stängt dörren för samarbete, känns väl ganska uppenbart, men S lär kunna fortsätta att mörka i regeringsfrågan en god tid ännu. I nästa års almedalstal får vi se var frågan står.