Liu Zongyuan ( 773 ~ 819 e.Kr.) var en berömd poet och författare i Tangdynastin. Han var en av de åtta stora prosamästarna i Tang- och Songdynastin
Liu klarade det kejserliga examensprovet vid unga år. Han var en modig man med integritet, begåvad med ett fantastiskt minne av det stora antalet klassiker som han läst. När han skulle hålla tal kunde han skickligt väva in en rad historiska fall och lagstadgade ramar vilket publiken fann upplysande och de beundrade hans djupa kunskaper. På grund av sitt goda rykte försökte många adelsmän få in honom i sina egna kretsar.
Men efter att i några år fungerat som offentlig ämbetsman vid det kejserliga hovet, förolämpade han dessa politiska grupper vid makten och degraderades till en lägre position i en avlägsen region. Medan han var på resande fot till denna region informerades han om ytterligare en degradering.
Det kan vara svårt för en begåvad person att bli fråntagen en lovande karriär men Liu bestämde sig för att klara av motgångarna genom att studera litteratur hårdare. Hans poesi och litterära verk förfinades ytterligare. Han ville inte tillbaka till hovet och dess politik igen utan ägnade sig åt att resa runt och njuta av landskapet.
Det finns många historier om honom varav två var särskilt rörande.
Samtidigt som Liu degraderades hände samma sak en av hans vänner. Denne förflyttades från huvudstaden till ett ännu mer isolerat, kargt och ociviliserat område. Vännens mor var för gammal för att resa iväg med sonen och det skulle bli mycket svårt för sonen att besöka och se efter sin mor från det avståndet.
När Liu insåg vännens situation vädjade han till kejsaren i ett brev om att få byta plats med sin vän. Han förklarade sig vara villig att ta arbetet i det mer isolerade området istället för vännen. Så småningom bestämde kejsaren att vännen skulle få byta till det bättre området.
Denna historia finns inte bara nedtecknad i historiska dokument utan återfinns också i Tangpoesin och andra litterära verk.
Efter att ha börjat sitt arbete i det avlägsna och karga området fann Liu att områdets fattiga familjer ofta pantsatte sina barn mot kontanter. Om de inte kunde betala tillbaka pengar på den utsatta dagen skulle de själva och de pantsatta barnen bli slavar åt sina fordringsägare.
Liu vidtog många åtgärder för att hjälpa dessa fattiga familjer. För dem som var extremt fattiga och inte kunde skaffa fram kontanter bad han de rika att låta de fattiga arbeta för dem som ett alternativ till återbetalning av kontanter.
För familjer där alla i arbetsför ålder hade dött, tog han pengar ur egen ficka för att lösa in de pantsatta barnen. I sitt arbete hjälpte han mer än tusen familjer och blev känd som en välvillig lokal guvernör.
