Liu Gongquan- stor kalligrafimästare och exemplarisk rådgivare
Liu Gongquan var en av Tangdynastins stora kalligrafer och han var dessutom en exemplarisk rådgivare. (Illustratör: Zona Yeh, Epoch Times)


Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.

I den kinesiska historien var Liu Gongquan (778-865) en berömd kalligraf som levde under Tangdynastins era. Han har respekterats av kalligrafer i generationer för sin kalligrafi som har styrka, elegans och prydlig struktur.

Vid 29-års ålder klarade han det kejserliga provet och fick arbete som tjänsteman på låg nivå hos den lokala regeringen. När han var över 40 år gammal lade kejsare märke till hans handstil. Strax därpå kallades han av kejsaren till huvudstaden Chang’an och började tjänstgöra vid hovet.

Han var känd som en upprätt och frispråkig man och många människor tyckte att hans personlighet också avspeglades i hans kalligrafi, vilket ledde till att adeln efterfrågade hans verk och priset på dem blev högt.

Liu Gongquan tjänade sju kejsare under sin tjänstgöringstid. Hans dikter och kalligrafi tillsammans med hans ärliga råd uppskattades av dem.

En kejsare tog ofta lite för lätt på sin plikt med de kejserliga angelägenheterna. Vid ett tillfälle diskuterade kejsaren kalligrafi med Liu, och han frågade Liu vad som gjorde honom till en så bra kalligraf.

– Penseln avspeglar hjärtat. Om hjärtat är rättfärdigt kommer penseln också att bli det, svarade Liu.

Kejsaren insåg att Liu inte bara antydde en metod för att skriva bra kalligrafi utan att han även rådde honom att göra sin plikt med de kejserliga angelägenheterna.

En kejsare hade en gång ett möte med sina ministrar medan Liu var närvarande. När ämnet handlade om forntida kejsares sparsamma liv, visade kejsaren dräktens ärmar och sade stolt:

– Den här dräkten är ganska gammal men jag bär den fortfarande.

Alla ministrarna började berömma kejsaren, alla utom Liu. När han tillfrågades om det av kejsaren, sade Liu:

– Ers Majestät, att vara kejsare är att styra riket och ha omsorg för sitt folk. Det viktigaste är att välja dygdiga och duktiga människor att tjäna imperiet, avfärda dem som varken är rättfärdiga eller kompetenta, och att ta emot goda råd och upprätta ett rättvist och effektivt system. Dessa åtgärder skulle leda till ett civiliserat samhälle och en välmående nation. Jämfört med det är att bära en gammal dräkt inget annat än en bagatell.

Kejsaren blev inte arg, utan istället lovordade han Liu som en ”exemplarisk rådgivare”

I den kinesiska kulturen är det väl känt att kalligrafi, litteratur, målning och andra konstverk speglar konstnärens personlighet, förtjänster, tankar och känslor. Folk säger ofta att Lius rättfärdighet och etik också återspeglas i hans kalligrafi.