Lexbase okänd ena dagen, ökänd nästa


När Lexbase sjösattes blev det aktivitet med en gång på webbplatsen. Med sökfunktionens hjälp kunde den nyfikne till exempel söka på grannen, om denne kom upp och vad informationen betydde, verkade inte många ha brytt sig om.

För att få veta om grannen var vittne, brottsoffer, dömd eller friad, måste nämligen den intresserade betala för att få ut domen. På torsdagen, skriver DN, hade 247 anmälningar mot Lexbase kommit till JK av personer som kände sig oskyldigt utpekade och kränkta för att deras namn och adresser fanns på webbplatsen.

Tillstånd att få upprätta ett personregister och liknande ska sökas hos Datainspektionen som då har tillsyn över registret. Lexbase gick runt detta och ansökte om ett utgivningsbevis med en person som ansvarig utgivare.

Nu blev det istället den starka offentlighetsprincipen som gällde, för den principen är skyddad av grundlagen och väger tyngre än personuppgiftslagen. Den är till för oss alla för att kunna kontrollera makthavarna.

Lexbase höll istället på att bli en skvallercentral där människor kunde snoka på sina grannar och kriminella skulle säkert få material till både hot och utpressning därifrån.

IT-aktören Bahnhof stängde ner Lexbase för gott. Bahnhofs vd sade till Expressen:

”Yttrandefrihet och integritet är våra kärnvärden. Men med Lexbase krockar principerna eftersom vanliga människor blir uthängda”.

För Bahnhof var det ett svårt beslut eftersom domar är offentliga uppgifter och webbplatsen har ett utgivningsbevis. Vd Jon Karlung drog paralleller mellan Wikileaks och Lexbase, men menar att Wikileaks slog uppåt mot makten medan Lexbase verkarde ha det omvända perspektivet, att ”göra medborgaren till spion mot sin granne”.

Datainspektionens chef Kristina Svahn Starrsjö kan inte göra något åt den här situationen. Hon skriver på DN-debatt: ”Det är onekligen en paradox att den som har en webbplats med utgivningsbevis kan hantera uppgifter fritt på ett sätt som polisen är förbjuden att göra.”

Nu är inte situationen ny för Datainspektionen som redan 2009 varnade för problem med utgivningsbevis som ger webbplatser grundlagsskydd.

Det finns flera kommersiella databaser i Sverige som utnyttjar det här. Skillnaden mot Lexbase är att de riktar sig mot vissa yrkesgrupper, jurister, företagare och journalister.

I Sverige är vi stolta över den svenska tryck- och yttrandefriheten som är vidsträckt, men med Lexbase och andra liknande databaser aktualiseras att något borde göras åt integritet- och ansvarsfrågorna.