Det är inte bara personer i Bibeln som levde långa liv på 900 år eller mer. I många kulturer finns forntida texter som berättar om livslängder som de flesta moderna människor helt enkelt inte tror på. Somliga säger att det beror på missförstånd i översättningsprocessen, eller att siffrorna har symbolisk betydelse – men mot de många förklaringarna finns också argument som får historikerna att undra huruvida den mänskliga livslängden faktiskt har minskat så avsevärt under flera tusen år.
En förklaring är till exempel att betydelsen av ett år i Främre Orienten i forntiden var annorlunda jämfört med vår uppfattning av ett år idag. Kanske betydde ett år ett månvarv (en månad) istället för ett varv runt solen (12 månader).
Men om vi ändrar siffrorna i enlighet med detta så innebär det, samtidigt som den bibliska personen Adams ålder ändras från 930 till det mer normala 77 vid tiden för hans död, också att han blev far till sin son Enoch vid elva års ålder. Och Enoch skulle bara ha varit fem år gammal när han blev far till Methusalem.
Liknande bristande överensstämmelse uppstår när vi justerar siffrorna så att de representerar årstider istället för solvarv, påpekar Carol A. Hill i sin artikel ”Making Sense of the Numbers of Genesis”, publicerad i tidskriften Perspectives on Science and Christian Faith i december 2003.
Liknande problem har uppstått när man justerat åldrarna i forntida texter med antagandet att författarna använt ett visst mönster för att ändra de faktiska åldrarna (som att multiplicera dem med en viss siffra).
”Siffror [i Första Moseboken] kan ha både verkliga (numeriska) och heliga (numerologiska eller symboliska) betydelser”, skrev Hill.
Matematiska mönster?
I både Första Moseboken och i den 4 000 år gamla sumeriska kungalistan – enligt vilken de olika kungarnas styren i Sumer (forntida rike i södra Irak) varade i mer än 30 000 år i vissa fall – har analytiker noterat användningen av kvadrattal.
På liknande sätt som i Bibeln visar kungalistan en konstant minskning av livslängderna. Listan skiljer mellan styren före syndafloden och efter syndafloden. Styrena före syndafloden är betydligt längre än styrena efter syndafloden. Dock finns det livslängder på flera hundra år eller mer än 1 000 år även efter syndafloden. I Bibeln ser vi en successiv minskning över generationerna från Adams 930-åriga liv till Noaks 500 år och Abrahams 175.
Dwight Young på Brandeis University skrev följande beträffande livslängderna efter syndafloden i den sumeriska kungalistan: ”Det är inte bara på grund av hur höga de är som dessa siffror verkar vara påhittade. Etanas 1 560 år, för att nämna det längsta, är bara summan av de två föregående styrena. Vissa tidsspann tycks helt enkelt vara multiplar av 60. Andra höga tal kan vi se är kvadrater: 900, kvadraten av 30; 625, kvadraten av 25; 400, kvadraten av 20 … också bland lägre tal tycks kvadraten av sex vara mer frekvent än vad man kunde förvänta sig.” Youngs artikel, med titeln ” A Mathematical Approach to Certain Dynastic Spans in the Sumerian King List”, publicerades i tidskriften Journal of Near Eastern Studies 1988.
Å andra sidan, efter att studerat mönster menar Arthur Mendez, en av grundarna till Church of God i södra Texas, att takten för minskningen av livslängderna från tiden före syndafloden, som återges i forntida texter, matchar nedbrytningshastigheten som observeras hos organismer när de utsätts för strålning eller toxiner.
Berättelser i många kulturer
I det forntida Kina var det också vanligt med personer som var flera hundra år, enligt många skrifter. Joseph P. Hou, filosofie doktor och akupunktör, skrev i sin bok ” Healthy Longevity Techniques”: ”Enligt kinesisk medicinsk dokumentation blev en läkare vid namn Cuie Wenze under Qindynastin 300 år gammal. Gee Yule under slutet av Handynastin blev 280 år gammal. En hög daoist, Hui Zhao, blev 290 år gammal och Lo Zichange blev 180 år gammal. Enligt The Chinese Encyclopedia of Materia Medica blev He Nengci i Tangdynastin 168 år gammal. Daoistmästaren Li Qingyuan blev 250 år gammal. I modern tid blev en läkare i traditionell kinesisk medicin, Lo Mingshan i Sichuanprovinsen, 124 år gammal.”
Hou sade att den österländska hemligheten till ett långt liv är ett ”hälsosamt liv”, inte bara fysisk hälsa utan också mental och andlig hälsa.
Shahnameh eller Shahnama (”Kungarnas bok”) är ett persiskt poetiskt epos skrivet av Ferdowsi runt slutet av 900-talet e.Kr. I den berättas om kungar som regerat i 1 000 år, flera hundra år, ner till 150 år, och så vidare.
Lång livslängd i modern tid
Än idag rapporteras det om livslängder på 150 år eller mer. De här rapporterna kommer ofta från landsbygden, där dokumentationen är knapphändig. Dokumentationen var troligen än mindre noggrann på landsbygden för drygt hundra år sedan, vilket gör det svårare att bevisa sådana påståenden.
Ett exempel är Bir Narayan Chaudhary i Nepal. 1996 besöktes Chaudhary av Vijay Jung Thapa i byn Tharu i Tarao-regionen. Chaudhary sade till honom att han var 141 år gammal, skrev Thapa i en artikel i India Today. Om det här påståendet är sant så överträffade Chaudhary rekordhållaren i Guinness rekordbok för längsta livstid med nästan 20 år.
Men Chaudhary hade inte några papper som bevis. Många i byn mindes honom dock.
”Nästan alla äldre i närheten mindes sin ungdom då Chaudhary (som redan var gammal) pratade om att han arbetat under den första kartläggningen av Nepal 1888”, skrev Thapa. ”Enligt logiken i byn måste han ha varit mer än 21 då, eftersom kartläggningen var ett ansvarsfullt jobb. Chaudhary påstår sig ha varit 33 och fortfarande en envis ungkarl.”
Många människor i Kaukasus hävdar också att de nått en ålder på mer än 170 år utan någon dokumentation som kan belägga deras påståenden.
Hou skrev: ”Dessa exceptionellt långlivade människor har alla levt enkla liv, utfört hårt kroppsarbete eller tränat, ofta utomhus, från ungdom till ålderdom. Deras diet är enkel, liksom deras sociala liv med familjen. Ett exempel är Shisali Mislinlow som blev 170 år och arbetade med trädgårdsskötsel i Azerbadzjan. Mislinlows liv var aldrig jäktigt. Han sade, ’Jag har aldrig bråttom, så ha inte bråttom att leva, det är grundtanken. Jag har utfört kroppsarbete i 150 år.”
En fråga om tro?
Frågan om lång levnad i forntiden har länge kopplats ihop med den daoistiska utövningen av inre alkemi, eller kultivering av kropp och själ, i Kina. Här hängde dock den långa livstiden ihop med dygd. Likaså är det sammankopplat med andlig tro i väst, som en del av Bibeln.
Mendez citerade den romersk-judiske historikern Titus Flavius Josefus från första århundradet e.Kr: ”När Noah nu levt i tre hundra och femtio år efter syndafloden … Men låt ingen, vid en jämförelse av människors liv i forntiden men våra liv, och med de få år vi nu lever, tro att det vi har sagt om det är falskt; eller gör våra nuvarande korta liv till ett argument, att de vare sig uppnådde så lång livstid, för dessa forntida människor var älskade av Gud, och [till slut] skapade av Gud själv; och eftersom deras mat då var lämpligare för ett längre liv, kan de mycket väl ha levt ett så stort antal år: och dessutom skänkte Gud dem ett längre liv tack vare deras dygd, och på det goda sätt de använde det.”
För närvarande måste nutidens forskare antingen tro på vad de forntida berättelserna och byars kollektiva minnen har att säga om till synes ofattbara livslängder, eller betrakta redogörelserna som överdrifter, symbolik, eller missförstånd. För många är det helt enkelt en fråga om tro.
