Legenden om Shennong
Shennong, eller den gudomlige bonden, sägs ha undervisat kineserna i jordbruk och örtmedicin. (Källa: www.zhengjian.org)


Enligt den kinesiska mytologin var det så att efter att Guden Pangu skapade himmel och jord och gudinnan Nuwa skapade människorna, sändes fler gudar ner för att hjälpa människorna i sina liv och med att bygga upp civilisationen. En av dessa gudar var den legendariske Kung Shennong, även känd som den gudomlige bonden som lärde kineserna hur man odlar och använder medicinska örter.

Kung Shennong sägs ha uppfunnit många jordbruksredskap så som plogen, yxan och hackan. Han lärde de forntida kineserna hur man omvandlar fruktlös ödemark till åkermark. Han smakade på hundratals plantor och urskiljde 365 olika slags medicinalväxter.

Bland de många legenderna kring Shennong är den om hur han provade hundratals örter den mest välkända.

På Shennongs tid växte säd och ogräs tillsammans såväl som användbara örter och vilda växter. Människorna kunde inte särskilja ätbara plantor från giftiga eller de med medicinska egenskaper. De vanliga människorna var beroende av jakt för att skaffa mat, men allt eftersom tiden gick blev fåglar och djur allt färre. De som inte lyckades fånga något gick hungriga. Om människor blev sjuka fanns där ingen medicin att bota dem med. Folk hade inget annat val än att låta tillståndet förvärras tills de slutligen dog.

Då Shennong såg tragedierna som omgav honom kände han smärta i hjärtat. Han mediterade i tre dagar och tre nätter och kom sedan fram till ett beslut. Han ledde en grupp av sina mannar och tog sikte mot bergen i nordväst.

Efter att ha korsat många floder, klättrat över otaliga kullar och vandrat oändligt många mil kom de på den fyrtionionde dagen fram till ett mystiskt berg täckt av tjock dimma. I luften svävade en märklig men behaglig doft.

Då de närmade sig berget dök plötsligt en stor grupp vilda odjur fram ur en dalgång och omringade truppen. Shennong sade åt sitt folk att bekämpa odjuren med piskor. Efter att ha drivit bort en grupp med odjur kom en annan för att attackera dem. De slogs oupphörligt i sju dagar och sju nätter innan de drivit bort dem alla. Piskorna lämnade djupa ärr i huden på leoparderna, tigrarna och pytonormarna. Ärren blev senare till de mönster vi idag kan se på de vilda djuren.

Efter att de insett hur farlig platsen var bad alla Shennongs följeslagare att han skulle gå därifrån, men Shennong svarade beslutsamt: ”Vårt folk lider av hunger och sjukdom, hur kan jag se dem i ögonen om jag återvänder nu? ” Han tog därefter täten och gick till ravinen vid bergets fot.

När de tittade upp såg de att berget reste sig bland molnen, med tvära klippor på alla sidor. Ingen kunde se bergets topp och det verkade omöjligt att bestiga. Samlingen bad återigen Sennong att återvända hem. Han skakade återigen beslutsamt på huvudet och sade: ”Vårt folk lider av hunger och sjukdom, hur kan jag se dem i ögonen om jag återvänder nu?”

Shennong stod på en klippig liten kulle och såg sig omkring. Han funderande på hur man skulle kunna bestiga berget. Plötsligt såg han några apor komma klättrandes i lianer som hängde ner från berget och han visste omedelbart vad han skulle göra. Shennong bad sitt folk att hugga ner träd och bygga en plattform mot klippan. De byggde ett lager på plattformen varje dag.

Årstiderna kom och gick och de spenderade ett helt år på att bygga en byggnad med 360 lager plattformar innan de slutligen nådde toppen. Legenden beskriver hur dagens byggställningsteknik härrör från denna metod av plattformkonstruktion.

Väl vid bergets topp såg de framför sig en vidsträckt värld av växter med blad i alla former och blommor i alla slags färger. Shennong visste att han funnit det han letat efter. Han bad sitt folk att bosätta sig på platsen och började testa olika slags plantor. På natten gjorde Shennong upp en lägereld och använde ljuset från lågorna för att skriva ner sina upptäckter. Han dokumenterade noggrant vilken typ av planta som var bitter, som hade varma och kalla egenskaper, vilka som kunde användas som mat och vilka som kunde användas för att bota sjukdomar. Det fanns tillfällen då Shennong smakade på upp till 70 olika slags giftiga plantor under en dag.

Shennong tillbringade 49 dagar med att prova hundratals växter och hans fotspår syntes överallt på bergstoppen. Han lyckades identifiera dagens stapelvaror såsom vete, ris, hirs, bönor och durra (ett slags korn). Han sade till sina mannar att ta med frön från växterna och att börja odla dem på åkrarna. Dessa fem plantor kallades senare för de fem sädesslagen. Shennong urskiljde de giftiga plantorna från medicinalväxter och upptäckte 360 olika slags örtmediciner som kan användas för att behandla hundratals sjukdomar. Han sammanställde sina upptäckter i ett medicinskt protokoll med titeln ”Den gudomliga bondens ört- och rotklassiker”. Han instruerade sitt folk att ta boken med sig och använda kunskaperna för att hjälpa människor i världen att behandla sjukdomar.

Det magiska berget med växter kallades senare för “Shennongs berg” och Shennong anses vara de fem sädesslagens konung och anfader till den traditionella kinesiska medicinen.

Källa: http://search.minghui.org/mh/articles/2006/11/30/143293.html
http://en.epochtimes.com/news/7-6-23/56820.html