loadingDen kinesiske författaren Mo Yan på en presskonferens i Shandongprovinsen i Kina i oktober 2012. (Foto: AF/Ed Jones).
Den kinesiske författaren Mo Yan på en presskonferens i Shandongprovinsen i Kina i oktober 2012. (Foto: AF/Ed Jones).
Opinion

Ledare: Livet är svårare än så, Mo Yan

Hans Bengtsson, Epoch Times Sverige

I dag den 10 december tar Mo Yan emot Nobelpriset i litteratur ur kungens hand. Debattens vågor har gått höga alltsedan tillkännagivandet av årets kontroversiella pristagare. Mo Yan, eller Guan Moye som han egentligen heter, har beskyllts för att vara kommunistpartiets handgångne men säger själv, bland annat i sin Nobelföreläsning, att han ”bara är en historieberättare”. Tyvärr är livet inte så enkelt.

Det går att intellektuellt begripa Mo Yans ståndpunkt. Självklart kan en person hävda rätten att vara enbart en författare som skriver historier och slippa att göra politiska ställningstaganden i sitt  arbete. En människa kan ha vilket jobb eller uppdrag som helst utan att ta ställning till politiska frågor, ta ansvar för världssvälten eller bekymra sig om klimatfrågan. Men bara i teorin. I praktiken har alla ett större ansvar.

En författare som har fått skrivandets gåva har en skyldighet att berätta om de verkliga villkoren i världen.

Det går inte att på allvar respektera att en författare i Kina – världens ekonomiskt mäktigaste diktatur – i sina texter eller utlåtanden inte förhåller sig till förhållandena i sitt land och villkoren för sina medmänniskor. Det är som att bortse från nazismen när man berättar om livet i Tyskland på 1930-talet eller Sovjetkommunismen i en rapport från Moskva på 1950-talet.

Alla människor måste ta ställning till vissa avgörande frågor.

I det nu aktuella sammanhanget måste ställning tas till det kinesiska kommunistpartiet, till de brott mot mänskligheten som begåtts under dess år vid makten och innan det kom dit. Framför allt måste man ta ställning till – och se till att stoppa – det som pågår i dag, till exempel förföljelsen mot Falun Gong-utövare, förtrycket mot tibetaner och dissidenter, ja mot alla som av någon anledning hamnat i onåd hos partiet.

Frågan rör
alla, även de som inte är eller har varit medlemmar i partiet. Den handlar om grundläggande mänskliga behov, att tro, att uttrycka sig, att ha kroppslig och själslig frihet, att få påverka; den handlar om demokrati, den handlar om mänskliga rättigheter.

Mo Yan är en författarpseudonym som betyder ”tala inte”. Det Mo Yan säger genom att inte tala om kommunistpartiets brott är att han sätter sig själv och sin position som författare framför sig själv som människa.

Jag vill inte tro att den Svenska Akademien förlorat sig så långt bort från Alfred Nobels riktlinjer i fråga om att litteraturpriset ska gå till någon som ”under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta” och ”inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning” att man ger det till en företrädare för en så i grund och botten auktoritär regim.

Just nu, medan Guan Moye – Mo Yans verkliga namn – andas den relativt fria och rena svenska vinterluften, har han chansen att tala om det han som människa verkligen bryr sig om.

Jag ser fram emot att Mo Yan visar att Svenska Akademien trots allt gjort ett klokt val. För om sammanhanget är politiskt kan vem som helst vara politisk. Till och med en anspråkslös berättare.

Hans Bengtsson är chefredaktör och ledarskribent för Epoch Times Sverige.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingDen kinesiske författaren Mo Yan på en presskonferens i Shandongprovinsen i Kina i oktober 2012. (Foto: AF/Ed Jones).
Den kinesiske författaren Mo Yan på en presskonferens i Shandongprovinsen i Kina i oktober 2012. (Foto: AF/Ed Jones).
Opinion

Ledare: Livet är svårare än så, Mo Yan

Hans Bengtsson, Epoch Times Sverige

I dag den 10 december tar Mo Yan emot Nobelpriset i litteratur ur kungens hand. Debattens vågor har gått höga alltsedan tillkännagivandet av årets kontroversiella pristagare. Mo Yan, eller Guan Moye som han egentligen heter, har beskyllts för att vara kommunistpartiets handgångne men säger själv, bland annat i sin Nobelföreläsning, att han ”bara är en historieberättare”. Tyvärr är livet inte så enkelt.

Det går att intellektuellt begripa Mo Yans ståndpunkt. Självklart kan en person hävda rätten att vara enbart en författare som skriver historier och slippa att göra politiska ställningstaganden i sitt  arbete. En människa kan ha vilket jobb eller uppdrag som helst utan att ta ställning till politiska frågor, ta ansvar för världssvälten eller bekymra sig om klimatfrågan. Men bara i teorin. I praktiken har alla ett större ansvar.

En författare som har fått skrivandets gåva har en skyldighet att berätta om de verkliga villkoren i världen.

Det går inte att på allvar respektera att en författare i Kina – världens ekonomiskt mäktigaste diktatur – i sina texter eller utlåtanden inte förhåller sig till förhållandena i sitt land och villkoren för sina medmänniskor. Det är som att bortse från nazismen när man berättar om livet i Tyskland på 1930-talet eller Sovjetkommunismen i en rapport från Moskva på 1950-talet.

Alla människor måste ta ställning till vissa avgörande frågor.

I det nu aktuella sammanhanget måste ställning tas till det kinesiska kommunistpartiet, till de brott mot mänskligheten som begåtts under dess år vid makten och innan det kom dit. Framför allt måste man ta ställning till – och se till att stoppa – det som pågår i dag, till exempel förföljelsen mot Falun Gong-utövare, förtrycket mot tibetaner och dissidenter, ja mot alla som av någon anledning hamnat i onåd hos partiet.

Frågan rör
alla, även de som inte är eller har varit medlemmar i partiet. Den handlar om grundläggande mänskliga behov, att tro, att uttrycka sig, att ha kroppslig och själslig frihet, att få påverka; den handlar om demokrati, den handlar om mänskliga rättigheter.

Mo Yan är en författarpseudonym som betyder ”tala inte”. Det Mo Yan säger genom att inte tala om kommunistpartiets brott är att han sätter sig själv och sin position som författare framför sig själv som människa.

Jag vill inte tro att den Svenska Akademien förlorat sig så långt bort från Alfred Nobels riktlinjer i fråga om att litteraturpriset ska gå till någon som ”under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta” och ”inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning” att man ger det till en företrädare för en så i grund och botten auktoritär regim.

Just nu, medan Guan Moye – Mo Yans verkliga namn – andas den relativt fria och rena svenska vinterluften, har han chansen att tala om det han som människa verkligen bryr sig om.

Jag ser fram emot att Mo Yan visar att Svenska Akademien trots allt gjort ett klokt val. För om sammanhanget är politiskt kan vem som helst vara politisk. Till och med en anspråkslös berättare.

Hans Bengtsson är chefredaktör och ledarskribent för Epoch Times Sverige.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024