När den internationella kunskapsundersökningen PISA 2012 presenterades i slutet av förra året framkom att svenska elever låg långt under OECD-genomsnittet. Ansvarig för PISA-undersökningen var Andreas Schleicher, som fick i uppdrag att närmare analysera det svenska resultatet.
Schleicher presenterade slutsatserna vid en presskonferens på tisdagen. Han var tydlig med att ytterligare pengar inte förbättrar elevernas resultat, utan avgörande är hur pengarna används.
Bara 15 procent av skolresultatet kan förklaras av skolbudgeten storlek, och den enskilt största faktorn för elevers framgång är hur skickliga lärarna är. Kontentan blir att prioriteringarna i Sverige verkar ha varit fel.
Nu vill regeringen ändra lagstiftningen så att det ska bli mer tid över för undervisning. Dagens lagrådsremiss har syfte att förtydliga reglerna om stöd och särskilt stöd samt förenkla lärarnas arbete med åtgärdsprogram och annan dokumentation.
Idag skrivs ett åtgärdsprogram så fort en elev riskerar att inte nå kunskapskraven i ett ämne, vilket sätter fokus på dokumentation och inte på faktiskt stöd till eleven.
Istället ska eleven snabbast möjligt ges stöd inom ramen för den vanliga undervisningen av speciallärare eller särskilda läromedel. Detta kräver inte åtgärdsprogram. Bara de elever som inte klarar detta ska utredas av rektor.
Nu gäller det emellertid att locka de bästa lärarna till yrket genom att ge dem en hög lön och löften om karriär, vilket inte lär bli lätt med dagens skolpolitik. För, skriver Schlecher i sin analys:
”Inget utbildningssystem är bättre än dess lärare.”