Lång sorti för Tony Blair
Tony Blair, till höger, lämnade på onsdagen över till Gordon Brown, som labourledare och Storbritanniens premiärminister. (Foto: AFP/MICHAEL STEPHEN)


Tony Blairs avgång har varit en av det längsta och mest noggrant koreograferade i den politiska historian. Inga fotograferingstillfällen har missats, från mötet med Libyens överste Khadaffi i hans tält till skakandet av påves hand.

Labours premiärminister gjorde sin sista arbetsdag i tisdags. Under ett möte med Arnold Schwarzenegger diskuterades klimatförändringar och på onsdagen fördes han till the Mall för att lämna sin avskedsansökan till drottningen.

I enlighet med ett pm från Downing Street som läckte ut förra året har hans sista dagar varit regisserade för att ”låta massorna vilja ha mer.”

Avsikten har varit att skapa intrycket av en handlingens man redo för nya utmaningar hellre än trött politiker som är redo för avgång.

Men efter att ha lämnat tjänsten vill han troligen dra sig tillbaka till herrgården på landsbygden, varefter han kommer att åka bort för att ha semester.

Så vad kommer härnäst för Tony Blair? Sedan han gav ett datum för överlämnandet av makten till den nye premiärministern Gordon Brown har han översvämmats av förfrågningar.

Den excentriske italienske expresidenten Silvio Berlusconi har erbjudit honom en internationell karriär som rektor medan den franska presidenten Nicholas Sarkozy har föreslagit att han kunde vara den förste permanenta presidenten i EU:s ministerråd. Idén om att han ska bli världsbankens president har också cirkulerat.

Blair tros emellertid ha lämnat de högavlönade jobben för tillfället. Hans memoarer, när han publicerar dem, sägs vara värda minst fem miljoner pund och han har fortfarande hälften av sin premiärministerlön på 188 931 pund i pension.

Men hur kommer han att ta avgången från ett ämbete som han ägnat upp till 16 timmar per dag sju dagar i veckan? En på söndagskväll visade BBC4 en dokumentär kallad ”Hur är det att vara en tidigare premiärminister” som spekulerade i just detta.

En av Blairs medhjälpare sade till programledaren: ”Tony vet ännu inte vad som kommer att hända honom”

”Det som han kommer att sakna mest är att vara isolerad från toppinformationen. Han kommer inte längre att motta rapporter eller papper från den hemliga underrättelsetjänsten och information som berättar vad som verkligen händer – både i Storbritannien och i resten av världen.”

Tidigare premiärminister Margaret Thatchers före detta högra hand Lord Powell sade: ”När man slutar att vara premiärminister är det en mycket desorienterande erfarenhet för man går på så kort tid från att ha fått allting omhändertaget till att vara på egen hand.”

”Jag minns att Lady Thatcher ringde mig en söndag strax efter att hon lämnat Number 10 och berättade att hon hade problem med rören. Och jag sade: ”Kära nån, då är det bäst att skaffa en rörmokare. Efter en lång tystnad: ”Hur gör jag det?”

Många räknar dock med att Blair och hans fru Cherie flyttar till USA för att vara nära sonen som studerar på Yale.

Blair skulle kunna tjäna kring 30 000 pund per anhalt på en turné i amerikanska föreläsningskretsar och genom att göra det undvika besvärande politiska gräl hemma.

Den före detta konservative premiärministern John Major berättade för programmet: ”En tidigare premiärminister är ganska ovanlig fisk i politiken.”

”Om de inte säger något vad har de där att göra? Om de säger något finns det alla möjligheter att det kommer att tolkas som förtäckt attack på efterföljaren. Det är därför extremt svårt att ha en roll som inte ställer till problem med allvarliga komplikationer.”

En plats han troligen kommer att hamna på är Mellanöstern. George Bush är enligt rykten angelägen om att han blir landets sändebud i regionen och Blair väntas inte tacka nej till erbjudandet.

Irak anses vara Blairs största politiska misslyckande under hans tio år vid makten och har kullkastat hans möjligheter att få ett lysande eftermäle i området.

Blairs nära medhjälpare säger att han skulle vilja etablera en stiftelse mellan olika trosläror för att bygga fred i regionen.

Motivet för att träffa påve Benedictus på lördagen, som är högröstad kritiker av kriget, kan faktiskt ha varit ett försök att korrigera detta misstag. Han sägs ha varit där för att undersöka konvertering till katolicismen efter mötet men påven gav honom för specifik kritik för hans hantering av kriget.

Men oavsett vad Blair kommer att göra de kommande åren gör han säkert något annat än att föröka återskapa känslan som han hade när han var landets ledare i Storbritannien.

Den konservativa parlamentsmedlemmen Kenneth Clarke har sett fem premiärministrar komma och gå under sin karriär i politiken och säger: ”Jag tror att om man sade till dem att genom något förbluffande mirakel kunde du i morgon gå tillbaka och vara premiärminister igen och ta alla problem, all stress, all kritik och alla dessa kriser, skulle de ha nappat på det och hade faktiskt gått tillbaka direkt.”

Översatt från originalartikel på engelska.