Nästan varje vecka publiceras forskningsresultat som ger bilden av att statiner, läkemedel som minskar kolesterolnivåerna i blodet, är mirakelmedel. Men vad visar studierna egentligen?

Ett av de senaste exemplen av sådan forskning publicerades nyligen i tidskriften Annals of Internal Medicin [1]. Studien var en analys av personer på 65 år eller äldre vilka behandlades med låga (10 mg) eller höga (80 mg) doser av statinet atorvastatin (Lipitor), som tillverkas av företaget Pfizer.

Alla i studien hade en känd hjärtsjukdom, vilket innebär att de betraktas ha ”hög risk” för att få hjärtinfarkt och stroke. Dessa äldre riskindivider är just den sortens människor som man förväntar sig skulle få den bästa hjälpen av någon slags behandling.

Studiens framträdande punkt var att de personer som tog 80 mg av läkemedlet jämfört med dem som tog den lägre dosen minskade risken för ”allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar” med 19 procent (till exempel akut hjärtinfarkt eller stroke).

Sammanfattningen av studien berättar vidare att: “Av delarna i det sammansatta resultatet, var graden av dödlighet från hjärtsjukdomar, icke-dödlig okomplicerad hjärtinfarkt och dödlig eller icke-dödlig stroke, lägre hos äldre patienter som erhöll en hög dos atorvastatin, fastän skillnaden inte var signifikant för varje enskild sjukdom. Den förbättrade kliniska utgången hos 65-åriga eller äldre patienter var inte sammankopplad med förhöjningar av nivåerna av kreatinkinas.”

Kreatinkinas är ett enzym som förhöjs vid vissa tillstånd, som till exempel vid muskelskada och hjärtinfarkt.

Detta ser väl bra ut, eller?

Först av allt, låt oss ta en titt på alla resultat bortsett från de stora hjärtsjukdomarna, det vill säga, dödlighetsgraden från hjärt-och kärlsjukdomar, icke-komplicerade hjärtinfarkter och dödlig eller icke-dödlig stroke. Ingen av dessa resultat var lägre hos den grupp som intog höga doser av statiner (80 mg) jämfört med den lägre gruppen (10 mg), sett från ett statistiskt perspektiv.

Verkar inte formuleringen i sammanfattningen något konstig med tanke på detta?

Låt oss nu titta på riskerna i samband med behandlingen. Man får en tillförsäkran i sammanfattningen om att, ”Det förbättrade kliniska resultatet för 65-åringar eller äldre patienter var inte förbunden med beständig förhöjning av kreatinkinasnivåer”. Men vid en närmare analys av studien avslöjas att författarna fastslog att de förhöjda nivåerna av kreatinkinas faktiskt var mer än tio gånger högre än de normala gränserna.

I sammanfattningen missades också en analys av leverfunktionen. Störd leverfunktion (definieras som att en eller två leverenzymer är förhöjda mer än tre gånger över den normala gränsen) fanns hos en person i den gruppen med en lägre dos av statin, jämfört med 24 personer i gruppen som åt den högre dosen.

Dessutom var det dubbelt så många i gruppen med den högre dosen av statin som hoppade av på grund av sidoeffekter av behandlingen (4.4 mot 2.2 procent). Det är egendomligt att inget av detta kommer fram i abstraktet. Vi kan alla iallfall slappna av i vetskapen om att nivåerna för kreatinkinas inte var förhöjda till mer än 10 gånger över den normala nivån hos gruppen med den högre dosen.

På det hela taget verkar det som om sammanfattningen förskönar studiens enligt min mening föga imponerande resultat.

Referenser:

[1] Wenger NK, et al. Outcomes of using high- or low-dose atorvastatin in patients 65 years of age or older with stable coronary heart disease. Annals of Internal Medicine 2007; 147(1): 1-9

John Briffa är en i London verksam läkare, författare och skribent inom området hälsa, med intresse för näringslära och naturmedicin. Läs mer på hans webbplats .

Översatt från originalartikel på engelska