Det var när hon tvingades att gifta sig med en man som hon inte älskade, som saker och ting började gå snett.
Då Zhang Xiaoyun bara var 20 år tvingades hon lämna familj och vänner, för att leva tillsammans med sina svärföräldrar. Hon varken kände, eller hade några känslor för, sin nya man, så det var bara en tidsfråga innan hennes känsla av hjälplöshet och förbittring skulle börja växa.
Som kvinna och boende på landsbygden i Kina, hade Zhang ingen status i samhället. Hon var en andra klassens medborgare, som förväntades laga mat, tvätta och städa åt sin man. Det fanns ingen plats för självständighet, eller att ha en egen personlighet.
Så Zhang gjorde det enda hon kunde komma på för att fly – hon försökte begå självmord.
Zhang överlevde, men många andra som är i samma situation gör inte det. Kina är det enda landet i världen där fler kvinnor än män begår självmord. Varje år försöker så många som en miljon kvinnor ta sitt eget liv. Uppemot 150 000 lyckas. Det innebär ett självmord var fjärde minut.
De förekommer mest på landsbygden, där kvinnor kämpar med fattigdom, missbruk och stela patriarkaliska traditioner, som ser kvinnor som värdelösa och underordnade. Utan socialt stöd och egna rättigheter lider dessa kvinnor i tysthet.
Familjegräl och ekonomisk press är ofta huvudfaktorer vid självmord. Och ett oroväckande stort antal kvinnor knuffas över gränsen, av till synes mindre gräl med sin man eller svärföräldrar, som till exempel en konflikt om mahjongspel eller oenighet om vilket program man ska se på tv.
Det beror på att självmord inte är lika tabubelagt där, som det är i länder i väst. I vissa delar av Kinas landsbygd är det nästan normalt att dricka bekämpningsmedel, som ett sätt att hantera en uppdämd frustration.
Det är en impulsiv handling av desperation, ett rop på hjälp, från gifta kvinnor utan någonstans att vända sig.
Kvinnorna kanske inte vill dö egentligen, men de är ensamma och saknar självkänsla, så de är få som tänker på konsekvenserna. Det är trots allt svårt att förstå värdet av sitt eget liv, när ingen annan tycker att det är värdefullt.
Många äktenskap på landsbygden i Kina är arrangerade, och en del kvinnor blir helt enkelt sålda som hustrur. Båda sätten är olagliga, men dessa sedvänjor är svåra att ändra. När kvinnan gift sig, är det också svårt för henne att bli accepterad av svärföräldrarna, på grund av höga förväntningar och liten respekt.
I genomsnitt har en kvinna på landsbygden, som försöket begå självmord, bara fem års utbildning och en medelinkomst på knappt 100 kr i månaden.
För dessa kvinnor, är självmord ett sätt att fly från Kinas kvävande skuggor av diskriminering och anonymitet.
Men det finns en organisation som försöker ändra på detta. Pekings kulturella utvecklingscenter för landsbygdskvinnor, är en icke-statlig organisation som främjar social utveckling för kvinnor på landsbygden.
De erbjuder läs- och skrivträning, utbildning och handledning, allt för att ge kvinnorna på landsbygden den känsla av delaktighet som de behöver.
– De har inget självförtroende, och känner att deras liv är meningslösa. Vi försöker hjälpa dem att hitta sig själva och förverkliga sin potential skriver Chen Shanshan på Pekingcentret i en epostintervju.
Det finns också ett självmordsförebyggande program, som turnerar runt på landsbygden, för att visa kvinnor livets värde, och undervisar om jämställdhet och integration.
Hittills har centret hjälpt ungefär 5000 kvinnor, däribland en mycket gladare Zhang Xiaoyun, som inte längre är självmordsbenägen.
Men det återstår mycket arbete att göra, det första steget är att föra fram den svåra situationen för dessa kvinnor i ljuset. Alltför många av dem lider i det tysta, medan Kina fortsätter att modernisera i en tidigare aldrig skådad takt.
Bruttonationalprodukten och den internationella handeln kan vara ett sätt för ett land att fastställa dess ekonomiska välstånd, men sann välfärd kan bara mätas med livskvalitet för medborgarna.
Denna välfärd kan inte tas på allvar innan Kina åtgärdar orättvisor, främlingskap och diskriminering, och landets utveckling kommer att fortsätta vara bedrövligt ofullständig.
Inget land ska kunna kalla sig ”utvecklat” när en miljon av deras medborgare varje år tycker att självmord är deras enda alternativ.
Chris Mallinos är en Toronto-baserad journalist vars arbete har publicerats på sex kontinenter och på sju språk. Du kan nå honom på www.chrismallinos.com.
http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/18855/
