Kubanska ungdomar isoleras
Ett sätt att leva: Två unga tonåringar sitter vid Malecón i Havanna, Kuba. (Foto: Adalberto Roque/AFP/Getty Images)


Lucia och sonen Mario sitter i sitt vardagsrum och tittar på ett kulturprogram på den statliga tv-kanalen. De bor i en anspråkslös lägenhet i Vedado, ett lyxigt bostadsområde i Havanna. De har en pensionerad amerikansk musiker på besök, Arnold. Han jobbar med en av de mest välkända afro-kubanska musikerna. De har känt varandra i mer än 15 år.

För att fira händelsen ska de tillaga en utsökt ris- och kycklingrätt till middag. Arnold har lagt 20 kubanska, konvertibla pesos (ca 120 skr) på bordet, ett bidrag till de nödvändiga ingredienserna.

Efter maten gör Mario Arnold sällskap ner på stan, några gator från centrum. Sedan vänder han diskret tillbaka hem, där han säger sig behöva ta hand om sin diabetessjuka mor.

Bakom den här vardagliga scenen döljer sig en av de största sociala skandalerna i Latinamerika.

Några dagar senare, efter otaliga samtal med Mario, inser jag att han inte återvänt hem för att hans mor behövde hjälp, utan för att han var rädd att försvinna in i ett kubanskt fängelse som många andra landsmän.

– Om polisen ser mig med en utlänning kommer de att tro att jag är prostituerad och kasta mig i fängelse, berättar han.

Mario, som är 39 år, är varken prostituerad eller försäljare av bluffcigarrer. Han är tjänsteman och studerar vid Havannas universitet.

Marios oro för att bli arresterad bara för att ha promenerat längs gatan med en utlänning är inte grundlös, sådana fenomen upprepar sig ofta här på ön. Med den ekonomiska krisen som följde på Sovjetunionens fall på 90-talet har regeringen velat försäkra sig om att jineteras och jineteros (termer för dem som lever på att prostituera sig) inte erbjuder sina tjänster till turister. Dessa vänder sig ofta till unga kubanska kvinnor för sex.

I Havanna skickar polisen hem den kubanska kvinna eller man som återfinns i turisters sällskap, eller sätter dem i fängelse ifall de tidigare fått en varning.

Prostitution, som Fidel Castro ofta hänvisade till som ”imperialistarmén” under perioden före revolutionen, blev under 90-talet ett okontrollerbart fenomen på Kuba och orsakas av invånarnas extrema fattigdom.

Med en genomsnittlig lön på motsvarande 180 svenska kronor i månaden är det praktiskt taget omöjligt för kubaner att överleva utan ytterligare inkomster. Många tillgriper olagliga medel för att tillskansa sig turisternas pengar. Det rör sig om att smuggla kläder och hygienprodukter, illegal cigarrhandel och prostitution.

I Havanna strövar jineteras längs Malecón, en boulevard där havet möter staden, för att hitta kunder. Den här formen av prostitution har spridit sig så vitt över ön att termen jineterismo blivit ett ord för sexturism mellan kubanska kvinnor och utlänningar.

Samtidigt som det här blivit alltmer ovanligt i de tätbefolkade områdena som Varadero och Havanna, är det ett vanligt fenomen i många städer där fattigdomen är mer påtaglig.

– Till och med för en kubansk man är det väldigt svårt att hitta en kubansk kvinna som skulle vilja ligga med honom utan betalning, säger Alex, en fotbollsspelare som bor i Cardebas, en liten stad några kilometer från Varadero.

Yarelis, en ung svart student som vid 18 års ålder började prostituera sig för att få det att gå ihop, menar att det är en fråga om överlevnad.

– Jag måste försörja min familj.

De flesta experter och media som rapporterar om Kuba håller med om att Castros strikta politik har hållit prostitutionen nere sedan slutet av 90-talet. Men samtidigt har de politiska riktlinjerna alienerat en hel generation av unga kubaner.

Under 90-talet ägde Lucia och Mario ett litet värdshus dit turister var välkomna för 180 kr per natt. Lucia tvingades sälja huset av hälsoskäl och köpte lägenheten i Vedado. Hon och sonen höll kontakt med många av kunderna men eftersom de inte jobbar i turistindustrin längre måste de vara försiktiga.

Mario kan inte visa sig på gatorna med de amerikanska, argentinska, mexikanska, tyska och kanadensiska vännerna som han brukade. Han måste bjuda hem dem till lägenheten och dra för gardinerna eftersom många militärer bor i byggnaderna runtomkring. Ifall han måste gå till Gamla Havanna med sina utländska vänner behöver han gå några steg framför dem så att han inte verkar misstänkt.

– Mitt hjärta stannar varje gång han tar en promenad med sina vänner, berättar Lucia.

Innan en amerikansk vän kom på besök sade Mario till honom, med rösten full av oro:

– Ring mig innan du knackar på min dörr.

Den nya kommendanten, Raúl Castro, har lättat lite på restriktionerna gällande mobiltelefoner såväl som annan elektronisk utrustning, och han tillåter kubanska medborgare att besöka hotell. Dessa och andra reformer, var högljudda krav från Kubas befolkning och bara en början på en serie av förhoppningsvis kommande förändringar av kommunistnationen. Men många politiska och ekonomiska reformer kvarstår för att Kuba ska kunna återskapa sin identitet inför omvärlden.

Artikeln innehåller fiktiva namn för att skydda de medverkandes identitet.

Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-4-7/68720.html