Krönika: Underbara krävande sommartid
Krönikör: Susanne Larsson.


Obevekligen går vi mot sommaren med allt vad det innebär. Visserligen smyger ljuset sig sakta på dag för dag men frågan är om vi hinner ställa om oss mentalt och fysiskt.

För den som lider av sömnsvårigheter är det knappast sömnbefrämjande när ljuset tränger sig genom rullgardiner och persienner och lurar oss att hålla oss vakna trots den sena timmen. Och inte är det lätt att somna om man väcks i soluppgången i en alltför tidig morgontimme.

Jag tycker att alla årstider har sin charm. Men ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag den mörka årstiden. Visst är sommaren ljuvlig men den är samtidigt jobbig.

Plötsligt ska allting hända. Det ska förberedas och planeras inför en kort men intensiv säsong då vi ska passa på att njuta av sol och värme.

Dra ner förväntningarna

Med åren har jag försökt dra ner på förväntningarna inför sommaren. Jag ska villigt erkänna att jag tycker att midsommarafton är klart överskattad. Den blir sällan så där underbar som jag skulle önska. Det är oftast för kallt, för blåsigt eller för regnigt.

Men det är inte förbjudet att gnälla lite. Jag vet dessutom att jag inte är ensam om mina tankar. Många av mina bekanta erkänner numera öppet att sommaren inte bara är underbar.

Vi har ju både fästingar, ormar, värmeböljor, otäcka åskväder med skyfall, för att bara nämna några sommarplågor.

De exklusiva stunderna

Men visst, det finns mycket att glädjas åt också. Ibland så händer det – den där perfekta dagen då man vaknar på morgonen och tassar ut på bron och det är alldeles stilla och så där lagom varmt och skönt som vi svenskar vill ha det.

Så de där exklusiva stunderna då allt känns perfekt, visst finns dem. När fåglarna kvittrar och insekterna surrar nyvaket när jag sitter på bron och dricker mitt morgonkaffe och dagen känns så där ren och oförstörd, då är det gott att leva.

Är det kanske de stunderna vi lever på under resten av året? Tänk om det är så? Inte undra på att vi svenskar vördar våra sommarmånader. Hela vår existens och vårt välbefinnande under vintern kanske vilar på att vi har laddat upp oss tillräckligt.

Tänk om jag bara kunde släppa alla förväntningar och dra ner på kraven. Det bli ju sommar även i år utan att jag hjälper till.