Krönika: Särbegåvade barn – problem eller tillgång


Trots att det satsas på den svenska skolan saknar skolpersonal fortfarande utbildning i hur man ska identifiera och bemöta särbegåvade barn.

Barn med särbegåvning kan ofta känna sig omotiverade i en skola där man inte är medveten om barnets behov och erkänner dess rätt till stimulans. Som ett led i detta blir barnen ofta ouppmärksamma, dagdrömmande, apatiska eller utåtagerande.

I skolan orsakar sådana barn ofta irritation bland lärarna genom att visa ovilja att följa de instruktioner som läraren givit dem eller att de helt enkelt inte lyssnar. Detta skapar problem vilket kan leda till att barnet mår riktigt dåligt.

Det är heller inte ovanligt att det startas utredningar för att få en förklaring till problemen i form av en psykiatrisk diagnos. Aspergers syndrom och ADHD-diagnoserna kan till exempel överlappa de symptom som finns vid hög IQ.

När min son började skolan visade han ganska snart ovilja mot skolan. Han tyckte undervisningen var alldeles för lätt och blev till följd av det utåtagerande. Detta ledde till ett flertal möten med skolledningen och tack vare att han gick på en liten skola som är väldigt öppen, kom vi till slut fram till en lösning som verkligen passade vår son.

Men många familjer har inte samma tur som vi hade och måste kämpa för att deras barn skall få den utbildning de har rätt till.

Ett särbegåvat barn har ett eller flera områden där barnet visar en klart högre begåvning än sina jämnåriga, men det innebär inte att det är duktigt på allt.

I motsats till genomsnittet har de särbegåvade barnen en ovanligt snabb inlärning på grund av att deras hjärnor kan ta till sig kunskap och information på ett komplext sätt, som kan vara svårt att förstå för andra.

I jämförelse
med hur andra länders utbildningssystem handhar särbegåvade elever ligger Sverige långt efter. Det finns mycket att göra på det här området.

När mina barn gick i förskolan fanns det en lärare där som varje dag när hon åkte till jobbet försökte se vart och ett av barnen framför sig och fundera ut hur hon på bästa sätt skulle kunna hjälpa det barnet växa.

Vi behöver bli bättre på att se individen och ta tillvara det unika hos varje barn. På samma sätt som skolan satsar på barn som behöver extra stöd, behöver man också satsa på de särbegåvade barnen.

Särbegåvade barn behöver särskilda förutsättningar för att kunna blomma ut som intelligenta och harmoniska människor.