Krönika: Nytt år - nya utmaningar
Krönikören Susanne Larsson.


Ett nytt år ska precis ta sin början. Man kunna säga att för mig personligen har 2014 varit en tid av själslig ömsning. Jag har fått släppa en hel del gammalt bagage och på allvar fått skärskåda mina svagheter men även styrkor.

Det är så lätt att såga av grenen man sitter på och dunsa i marken. Förhoppningsvis är jag lite klokare nu och har lärt mig att man måste ympa trädet i tid för att få en ny gren att sitta på.

En viktig läxa för mig under 2014 var också att inte forcera fram något utan ha tålamod.

Det här kan låta lite luddigt för er läsare men sanningen är att jag har gått igenom en prövande tid på det personliga planet. Kanske man kan kalla det en livskris. Det var en rad händelser som utlöste den för ett par år sedan.

Utan att gå in för djupt på det har jag lärt mig en hel del om livet och mig själv. Är det inte det som är syftet med en livskris?

Min definition av livskris är lite förenklat att tillvaron sviktar på grund av olika skäl, och de gamla knepen man tagit till tidigare fungerar inte längre, när man försöker hantera saker och ting.

Kära läsare vi befinner oss alla i olika faser i livet. Periodvis går tillvaron mer eller mindre som på räls men sedan kommer de där snårigare etapperna där vi känner oss ensamma, förtvivlade, dödströtta, sorgsna och/eller villrådiga.

När en sådan etapp går mot sitt slut och vi börjar skönja ljuset framför oss är det viktigt att göra ett avslut. Ett avslut betyder inte att man plötsligt glömmer det som varit och simsalabim mår bra men det är ett viktigt steg i läkningen.

Inför ett nytt år är det alltid bra att reflektera över sitt liv och göra en summering, även om man inte upplevt ett krisartat år. Även om du käre läsare inte hinner med det innan nyårsklockorna klämtar, så är det ändå inte försent.

Jag har frågat mig själv, hur släpper man det gamla? Hur blir man fri från gamla tärande, smärtsamma och hemska erfarenheter och känslor?

Jag skulle gärna dela med mig av svaret om jag det visste, men jag tror att tiden och vår inre läkningsförmåga tar hand om det.

Vår vän Tiden tar hand om våra upplevelser, de sorteras, essensen från lärdomarna koncentreras och restprodukterna kastas bort.

Att ha någon vid sin sida som man vågar öppna upp sig för, kan vara av avgörande betydelse.

Jag tror också att det handlar om att ha medkänsla med sig själv. Att liksom ta sig själv i handen när man tar sig fram på stapplande steg. För mig har meditation betytt mycket. Den har hjälpt mig att bygga upp en inre styrka och tillit till en kraft som är så mycket större än min egen.

Meditationen har också hjälpt mig att få större medkänsla och förståelse för livets djupare mening. Paradoxalt nog har den prövande tiden efterlämnat en annan sorts känsla hos mig som är svår att beskriva. Jag känner mig mer rofylld och mindre ängslig för framtiden. Nu lever jag mer i nuet.

Det känns inte alltid som läkningsprocessen går framåt. Den kan stanna upp och det kan komma bakslag. Oftast beror bakslagen på att vi haft för bråttom eller inte vågat lita på vår egen röst när vi står inför valsituationer och kanske sagt ja, när vi egentligen velat säga nej.

Vi kommer inte att vara samma personer som innan krisen. Vi kommer att tillhöra de ärrades klan.

Vi har fått betala ett högt pris och kanske fått göra stora förluster men förhoppningsvis har vi blivit klokare, ödmjukare, mer förstående och blivit mer medkännande.

Men nu kommer det ett nytt år. Vi lämnar förhoppningsvis det gamla årets bekymmer bakom oss och öppnat upp våra sinnen för nya upplevelser.

2015 tror jag blir ett spännande år. Inget bra år för fegisar kanske, men för oss som tillhör de ärrades klan så kan det bli ett häftigt år, tror jag.

Önskar er alla läsare Ett Gott Nytt År!