Jag är inte den som pläderar för att vi ska slarva med maten eller inte bry oss om vad vi stoppar i munnen men ibland undrar jag om det inte har gått lite för långt idag. De nya koströnen är många och motsägande. Jag tror det är dags att återuppliva gammal kinesisk visdom när det gäller mat och hälsa.
Vi bombarderas med råd och rön kring mat från så kallade experter som tror sig veta vad vi bör eller inte bör äta för att må bra.
Tipsen är många: ”De bästa livsmedlen för ditt hjärta, ”Tio livsmedel som skadar hjärnan”, ”Listan på de mest besprutade frukterna”, och så vidare.
För att inte tala om fettfrågan eller kolhydraterna. Ska vi rata brödet, potatisen och riset? Ska vi då i stället äta mer kött och fisk, men hur går det i så fall ihop med gott miljötänk? Och var hittar vi antibiotika-och salmonellafri kyckling till ett rimligt pris?
Jag kan ibland sakna min ungdomstid då jag med lätt sinne och god aptit stoppade i mig ett par stadiga sirapslimpsmackor med ost tillsammans med fabrikstillverkad mjölkchoklad.
Min relation till mat var då okomplicerad och oskuldsfull. Det fanns inga tankar på hur mycket socker eller syntetiska tillsatser jag fick i mig. Det bekymrade mig inte heller det minsta om måltiderna fyllde mitt proteinbehov eller om jag inte fick i mig tillräckligt med grönsaker.
Visst hade jag lärt mig på hemkunskapen om kostcirkeln och näringslära men det angick liksom inte mig tyckte jag då och jag mådde dessutom bra.
Sedan kom barnen och ansvaret för deras hälsa. Jag ville verkligen att barnen skulle få så bra mat som möjligt och slippa få i sig skadliga ämnen. Min syn på maten förändrades och den nya kunskapen jag tog till mig om matens betydelse både tyngde och berikade mig och sakta började min syn på maten förvandlas till en ”kostfråga”.
Nu har barnen blivit stora och ”kosttänket” mattats av en hel del, och tiden då jag reservationslöst kunde sluka söta limpmackor till mjölkchokladen känns avlägsen.
Ibland kommer jag på mig med att tänka när jag stoppar i mig något ätbart ”hur nyttigt är det här då”? Känns faktiskt stressande emellanåt måste jag erkänna.
Hur ser ett sunt förhållningssätt till mat ut? Ja, frågar ni mig så tror jag på vad den gamla kinesiska traditionella medicinen lär ut när det gäller mathållningen, och för oss i väst innebär det ju inte att vi måste äta ris dagligen.
För att må bra bör vi äta varierat och måttfullt. Inte gå till några extremer utan äta balanserat.
Balans mellan yin och yang är ett grundläggande begrepp inom den gamla kinesiska hälsoläran. Man förespråkar bland annat att äta mat i åtminstone fem olika färger för att uppnå balans mellan yin och yang.
I det gamla klassiska verket Huangdineijing som skrevs för mer än 3000 år sedan av den Gule Kejsaren, råds vi att äta mat med “fem färger, fem smaker och fem dofter” om vi vill uppnå god hälsa och ett långt liv.
Färgstark mat är viktigt för hälsan eftersom färger (rött, gult, grönt, vitt och svart) har samband med kroppens vitala organ (hjärtat, mjälten, levern, lungor och njurar). Färger har även en koppling till naturens fem element (eld, jord, trä, vatten och metall).
En annan viktig aspekt inom den kinesiska hälsoläran är ta hänsyn till de olika årstiderna. Under den kalla årstiden behöver vi mer värmande och näringsrik mat. Eftersom den mat vi äter kan skapa eller ta bort blockeringar i kroppens energikanaler. Maten kan alltså påverka kroppens qi (energi) och blodcirkulationen.
När vi äter bör vi ta god tid på oss och tugga maten väl. Då främjas matsmältningen och risken att vi äter för mycket minskar. För mycket mat i magen frestar på kroppens organ och gör oss dessutom överviktiga. Rekommendationen är att äta sig mätt till 70 procent. Bäst mår vi när vi äter på regelbundna tider.
Självklart tror jag på att undvika mat som innehåller mycket socker och onaturliga ämnen. Men att ständigt gå och oroas för att den mat vi äter kan vara skadlig för oss är inte särskilt gynnsamt för hälsan.
Jag hoppas och tror att våra kroppar till en viss utsträckning kan göra oss av med de tillsatser vi ofrivilligt får i oss om vi för övrigt lever ett hyfsat sunt liv.
Nej, nu har jag bestämt mig för att maten inte får förvandlas till kost för mig och vem vet kanske byter jag ut den hälsosamma gröten mot limpmackor? Åtminstone ibland. Jag tror inte att de gamla kineserna skulle haft något emot det.
Susanne Larsson är legitimerad sjuksköterska med intresse för traditionella hälsometoder.
