Krönika: Höstmys eller höstrys?
Krönikör Susanne Larsson.


En sommar som generöst bjudit på sol och värme går mot sitt slut. Än så länge har hösten visat barmhärtighet och vi har fått njuta av en fin brittsommar i stora delar av landet.

Men, men, andra tider stundar. Det går inte att blunda för att höststormarna och regnrusket snart kommer att väcka oss upp ur den behagliga tillvaron.

När första kylan kommer känns det alltid lika chockartat. Kroppen spänner sig och man kryper ihop i försvar. För många känns det också som själen tar skydd, blir stelare och sluter sig.

Vi kommer också
att få treva oss upp ur sängvärmen på morgnarna när mörkret ännu inte fått ge vika för solljuset. Tillvaron blir liksom lite tyngre och trögare.

Även kvällsmörkret kommer att erbjuda oss motstånd när vi vill aktivera oss en stund utomhus efter jobbet. Det bara är så – det känns inte lika lockande längre att ge sig ut.

Egentligen är det väl konstigt om man inte drabbas av höstdepression.

Men visst finns det ljuspunkter. Tända ljus, mysa med en god bok i älsklingsfåtöljen, lyssna på musik, laga lite värmande grytor, slippa kravet att behöva ”passa på” att vara ute.

När kylan kommer är det skönt att få svepa om sig varma sjalar och stickade tröjor. Det är helt okej att få dölja sig bakom stora tygsjok.

Men faktum är – den kalla årstiden är lång. Det går att lura sitt sinne till en viss gräns. Men det kommer obönhörligen att komma prövande perioder innan det vänder och vi återigen går mot ljusare tider.

Sen har vi ju de där friskusarna. Vasaloppsåkarna som längtar efter snön och juldiggarna som längtar efter tomtemys och julklappar.

Jag har en sådan person i min absoluta närhet och de kan vara ganska så påfrestande. Min man är både Vasalopps-åkare och juldiggare.

När han mitt i ljuvligaste sommarvärmen högljutt utbrister att han längtar till vintern så han kan få åka skidor, då måste jag vänligt men bestämt be honom dämpa rösten. Vem vill bli påmind om snö i juli månad?

Min man gillar dock även sommaren och han älskar att bada. Men skidåkning är hans passion i livet och inte ens sol och bad kan få honom att glömma skidåkningen.

Hans entusiasm brukar i alla fall smitta av sig lite på mig. Inte så att jag planerar att träna inför något Vasalopp men visst kan jag längta efter snö och lite skidåkning.

Min man har också börjat längta efter julen. Vet inte hur han lyckats behålla sitt barnasinne och ogrumlade julglädje men han är en av de få personer jag känner som inte grumlat julglädjen med den vuxenstress som de flesta drabbas av förr eller senare i livet.

Men det är långt till dess. Vi ska först ta oss igenom hösten med allt vad det innebär. Men jag har i alla fall redan köpt den första julklappen, så låt hösten göra sitt intåg.