Klockan är inte ens tre på eftermiddagen men det skymmer redan. När jag ser ut genom fönstret vilar grannens trädgård i ett milt grått töcken och en trolsk dimma ligger över Bysjön intill. Det är alldeles vindstilla.
Det var flera dagar sedan man kunde skönja Rönnåsberget på andra sidan sjön. Den här mörka årstiden kan kännas vilsam men jag vet att för många är det en prövande tid de måste genomlida innan det vänder och vi börjar gå mot ljusare tider.
Jag hade egentligen tänkt skriva om något helt annat men som av sig själv söker sig novembers mörka krafter in i min kammare. En flock kajor flyger in över träden och slår sig ner i grenarna. Scenen är uppsatt för en stund av lite melankoli och reflektion.
Det är lätt att hålla sig för skratt de allra mörkaste novemberdagarna. November kan lätt symboliseras med sorgen, döden och avskedet. För oss som mist någon kär närstående känns tunga tankar ofta ännu tyngre sådana här dagar.
Varför finns november?
Varför ska november finnas? Årstidernas växlingar påminner oss om att inget varar för evigt.
Novembermörkret kan mer eller mindre tvinga oss att möta oss själva. Viktiga frågor kanske ställs på sin spets. Går vi i rätt riktning i vårt liv? Vad är det som egentligen är viktigt i livet? Visst är det lättare att glömma att livet är förgängligt när solen står högt på himlen och naturen sprakar av liv och grönska.
Det sägs att ljuset vilar i mörkret men det krävs en hel del fantasi för att förnimma en känsla av hopp om ljus och en ny vår, en riktigt gråmulen novemberdag. Men vi kan träna oss i att känna tillit och hopp och söka djupare i oss själva.
Men vi blir glada som barn
Nyss hemkommen från en varmt land där solen flödar året runt så tänker jag att kanske har vi skandinaver ändå fått någon slags kompensation för den kalla och mörka årstiden vi har här i norr.
Vi bli ju glada som barn när våren kommer med sina vårtecken som vi noggrant observerar och gläds åt. Inte skulle vi vara lika glada om vi hade sol och sommar året runt.
Vintern upplevs förstås som positiv av skidfantasterna. Jag brukar halvt på skämt och halvt på allvar be min man vara tyst när han börjar prata om att han längtar efter snö och kyla när det är som allra varmast på sommaren. Om han fick bestämma skulle det vara skidföre för jämnan. Men jag vet att det är många som inte ens orkar bli påminda om den där vita nederbörden när de njuter av solvärmen och kanske ganska handgripligt skulle tysta ner honom.
Minns det kommer andra tider
Men var finner vi tröst när det känns tungt? Det finns de som säger att motion och ljusterapilampa kan hjälpa. Den som knappt kan hålla huvudet över vattenytan bör söka professionell hjälp. Det är inte konstigt alls om man blir deprimerad den här årstiden.
Snart står julen för dörren. Tillvaron brukar snurra på lite snabbare i december och för många är julfirandet en positiv händelse. Så minns – hur mörkt det än är så kommer det andra tider. Livets förgänglighet och årstidernas växlingar ser till att ingenting varar för evigt.
