Krönika: Fascinerande med träd och skogar
Krönikör Tony Lingefors.


I hela mitt liv har jag fascinerats av träd och skogar. Det är något majestätiskt med ståtliga träd liksom präktiga skogars rika flora och fauna. Ännu mer fascinerande är skogens unika ekosystem. Och avslappnande promenad i skogen ger välbefinnande för både kropp och själ.

När jag var liten älskade jag att klättra i träd och bygga kojor uppe i dem tillsammans med mina bröder eller kompisar. Ett särskilt minne är ifrån när jag var i tolvårsåldern och bestämde mig för att klättra upp och sätta mig på en gren och läsa en bok jag hade fångats av. Just då kände jag en frihet som är svår att beskriva. Trots att jag bara satt där i en timma kändes det som om tiden hade stannat och en sorts lycka uppenbarade sig inombords.

Andra fina minnen från min barndom var när jag klättrade upp i ett körsbärs-, bigarrå-, plommon- eller päronträd och satt där och njöt av dess goda bär eller frukter. Eller också kunde jag plocka bigarråer i vår trädgård och sedan tillagade mamma soppa (eller ”spottsoppa” som vi kallade det eftersom kärnorna fortfarande var kvar) eller kräm på dem.

När jag var liten gjorde vår familj ofta utflykter till skogen där vi plockade smultron, vildhallon, blåbär, lingon eller svamp. På kvällen kunde det vankas kantarellstuvning på varma mackor och blåbär eller smultron med mjölk. Det var också i skogen man kunde hänföras av alla träd och växter, insekter och djur och dess läten. Hade man tur kunde man emellanåt få skymt av en ekorre eller ett rådjur. Det är minnen som gjorde att jag har fått stor respekt för naturen och dess allemansrätt, som vi har äran att ta del av.

Mitt favoritträd är eken. I Stockholm där jag bor kan man skymta en hel del präktiga ekar. Flera gånger då jag varit på Gärdet har jag stannat till en stund och låtit mig fullständigt uppslukas av de ståtliga och vackra ekarna. Det är fascinerande vilken ålder en ek kan uppnå. Många ekar blir flera hundra år gamla. I Småland finns Kvilleeken som är nästan 1 000 år gammal.

Alla trädsorter är fascinerande att titta på och alla har sin unika särart. Det finns många sorters träd här i Sverige som bok, al, björk, rönn, gran, tall, lind, asp och alm. Träd är så ståtliga med sina bastanta grenar som majestätiskt sticker ut, sina vackra löv, liksom blommorna som en del får på sommaren. Det är som ett litet universum där fåglar, insekter, svampar och mikroorganismer lever i symbios och är beroende av varandra.

Nu när man kommit upp lite i åren är det alltid trevligt med en promenad i vår vackra natur, att få ta del av den friska luften och höra fågelkvitter. Det skapar en inre ro och man blir mer avslappnad efteråt.

Det är också intressant hur beroende vi människor är av träd och skogar. De ger oss inte bara syre utan också råvaror som vi kan använda som virke till hus och möbler eller till pappersmassa som sedan blir till böcker, tidningar och planscher och liknande.

Många turer har det blivit till olika skogar i Sverige. Mest har det varit i Östergötlandstrakten där jag är uppväxt. Omberg och dess natur vid Vättern är verkligen en fröjd för ögat. För många år sedan var jag också i Jämtland och fick ta del av de mäktiga skogarna däromkring. Det var ett minne för livet.

Det mest idylliska är när man är i skogen och vandrar uppåt mot en platå eller ett berg och väl uppe sätter sig där och stillsamt tittar ner. Man ser en liten sjö som omges av skog och vacker natur. Och så kanske man ser en liten mysig stuga någonstans och en brygga som sticker ut, och fåglar som flyger några hundra meter ifrån mig.

Vi behöver alla komma ifrån vardagsstressen emellanåt och då kan en promenad i naturen eller skogen var skönt för kropp och själ. Studier visar också att naturen har en läkande effekt på människors hälsa och påverkar vårt välbefinnande på ett positivt sätt. Det kanske är därför som jag dras till naturen och älskar att vara i skogen.