Krönika: Ett klick var allt som behövdes
Krönikör Tony Lingefors.


Musik har alltid varit en stor del av mitt liv. Redan som tioåring köpte jag min första LP-skiva. Det var som att stiga in i en annan värld, en sorts sagolik sådan, där min favoritmusik fyllde min själ, gav mig härliga associationer och energi och gjorde mig återuppfödd på ett magiskt sätt.

Än i dag kan jag av en viss musik fortfarande känna denna magi som väcker min själ till liv och gör mig mer levande.Det där med själen är en intressant grej.

En viss artist eller en person i grupp som skriver låtar har något magiskt i låtarna som fångar min själ, och (i stort sett) varje låt som vederbörande skriver blir till glimrande guld. Man bygger så att säga upp en relation med låtskrivaren/sångaren på ett själsligt/mentalt plan.

Den som skriver låtarna har något som påminner om ens egen personlighet. Detta märks framför allt när man känner igen sig i texterna och inlevelsen i sången och musiken, och att man således berörs av det på ett djupare plan. Så var det när jag upptäckte den fantastiske låtskrivaren, talangfulle musikern och sångaren David Gates.

Gamla musikminnen

För inte så länge sedan lyssnade jag på gamla låter på Youtube för att återuppväcka gamla musikminnen. Och alltid när man spelar en låt så finns det relaterade musikvideos på höger sida. Jag klickande på en låt som heter Lost without your love av gruppen Bread som var aktiva i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Hade aldrig tidigare hört låten eller gruppen. Men jag fångades direkt av musiken och framför allt av sångrösten.

Eftersom låten var så bra så var jag självklart tvungen att kolla vilka andra låtar som fanns av denna grupp. Det visade sig att det fanns en uppsjö av låtar, men de gjorde endast sex skivor innan de splittrades. Gruppens frontman, David Gates, har därefter gjort en hel del soloskivor. Eftersom låtarna var så bra kände jag mig tvungen att köpa alla skivor av Bread och David Gates. Det visade sig vara det bästa skivköpet som jag någonsin gjort i mitt liv.

Förtrollas av musiken och sångrösten

En annan grupp som jag återupptäckte på Youtube var Anathema. Hade för många, många år sedan hört en skiva som jag lånade av en vän, men lyssnade aldrig in den riktigt och glömde sedan bort den. Efter några lyssningar av ett flertal av deras låtar för något år sedan på Youtube hände någonting inom mig och jag förtrollades av musiken och sångrösten. Även här blev det skivinköp så det stod härliga till, och även en konsert när gruppen gästade Stockholm förra året.

Det är ganska fantastiskt egentligen hur några klick kan göra så att man blir totalt förtrollad – att den musiken som man fångas eller trollbinds så underbart av – väcker själen till liv och gör en mer levande på ett sätt som man aldrig tidigare trodde kunde ske. Det är magi utan dess like.