Krönika: En turist
Krönikör Aron Lamm.


Jag bor ute på landet i Kungälvs kommun. Om jag åker tre mil åt sydost, som jag gjorde i går, så hamnar jag i Hammarkullen. Om jag åker en och en halv mil rakt västerut, som jag gjorde i dag, hamnar jag i Marstrand.

De flesta av er kanske är bekanta med de här två ställena, och har åtminstone nåt hum om hurdana de är, eller åtminstone hur de förmodas vara. De är väldigt olika. Att det blev så här, på en och samma helg, var inte nån överlagd safari; det råkade bara vara så att vi skulle filma några vänner som var med på Hammarkullekarnevalen i går, och i dag tänkte vi att det skulle vara kul att åka och se vad ”Sillens dag” i Marstrand gick ut på.

För er som till äventyrs inte har någon hum alls om de här två ställena, så kan jag säga att Hammarkullen är en förort till Göteborg med väldigt hög andel invandrare och kanske ett inte alltför trevligt rykte, beläget bland andra liknande områden som Lövgärdet, Angered och Hjällbo, som har liknande rykten. Marstrand är en liten sommar- och seglingsort som till stor del är lekplats för väldigt rika människor, där ett skjul kostar typ fem miljoner.

Här ska jag hemfalla till en sliten klyscha och säga att de två evenemangen, som ägde rum ett par futtiga mil från varandra, lika gärna kunde ha ägt rum på olika planeter. Eller åtminstone i olika länder. Om jag inte visste ett dyft om den socioekonomiska situationen på respektive plats, så skulle jag ändå uppleva en hisnande skillnad i stämning och intryck. Fasen, om JAG kom från en annan planet skulle jag uppleva skillnaden. Det är sånt som inte går att ta miste på.

Ändå: Båda ställena har sina små festligheter. Sillens dag (inklusive ett båtrace och en ”flytande båtmässa”, där man kunde beskåda gummibåtar som kostade 200 000 och större båtar som kostade…tja, mer) och en karneval (med tivoli, marknad och diverse mer eller mindre udda och färgsprakande dansuppvisningar från i stort sett hela världen). Det är folk som cirkulerar och roar sig. En lätt disträ konferencier någonstans. Man kan köpa saker att äta.

Beroende på hur man betraktar världen tar endera likheterna slut där, eller så är de båda evenemangen i grund och botten samma sak, med lite olika detaljer och förtecken. Folk som kände sig väldigt hemma på det ena stället hade nog i många fall känt sig relativt borttappade på det andra stället. Eller så hade de kanske köpt en glass eller langos och slappnat av, vad vet jag?

Själv trivdes jag bättre på Sillens dag, men det betyder inte att jag egentligen tänker mig att jag har mer gemensamt med folk som har råd att lägga 200 000 på en gummibåt eller fem miljoner på ett skjul. I inkomst ligger jag betydligt närmre Hammarkullen än Marstrand, och jag levde mina första 20 år på Brynäs i Gävle, som inte direkt har nåt vidare rykte det heller, varken då eller nu.

Sanningen är väl den att jag är en turist i båda de här verkligheterna, och i mitt liv har jag i olika perioder, och på olika plan, ibland legat närmre den ena verkligheten, och ibland närmre den andra. Och jag vet inte riktigt vad jag försöker säga med den här texten. Den skulle kunna utmynna i nåt i stil med ”alltsammans är ändå Sverige, och alla är vi människor” eller ”så här olika kan det vara, bara fyra mil ifrån varandra”, men det är inte riktigt min stil.

Det råkar bara vara så här det ser ut, här där jag bor nu. Och det råkade bara vara så här det blev den här helgen.