I över fem år har jag stått i Stockholms bostadskö. Men fortfarande har det inte lett till någon lägenhet med förstahandskontrakt. Förra veckan fick jag i alla fall komma på visning av en etta på 18 kvadratmeter i en förort eftersom jag var nummer 24 i kön. Men jag fick den aldrig.
Bostadssituationen i Stockholm har förvärrats dramatiskt under de senaste åren. Det byggs helt enkelt för lite lägenheter för att mätta behovet. Enligt bostadsminister Stefan Attefall beror det låga bostadsbyggandet främst på för mycket och för krånglig lagstiftning, för många inblandade myndigheter och ineffektiva byggmästare.
Numera är den genomsnittliga väntetiden för att få en lägenhet i Stockholmsregionen 7,2 år. Med andra ord får jag förmodligen vänta några år till. Som tur är har jag privilegiet att bo i en andrahandslägenhet. Men alla har inte den möjligheten och får i stället nöja sig med att bo hos kompisar, flytta hem till föräldrarna, bo inneboende eller i husvagn, vandrarhem och liknande. Hela 18 procent av dem som står i bostadskön sägs sakna ett ordnat boende.
Bostadskön i Stockholm bara växer och växer. Redan nu står 400 000 i kön jämfört med för bara åtta år sedan då siffran var omkring 200 000. För studenter i Stockholm råder det också akut kris i bostadsfrågan. 80 000 studenter ska samsas om 12 000 lägenheter. Inte undra på att det kan ta flera år innan man får en studentbostad.
Förra året fanns det 1 700 nyproducerade hyreslägenheter hos bostadsförmedlingen. Men då gäller det förstås att ha en god ekonomi. En nyproducerad trea i Annedal kostar 10 000 kronor i månaden. En av orsakerna till att det inte byggs tillräckligt med hyresrätter kan vara att det inte är tillräckligt lönsamt för byggföretagen att producera sådana i stor skala.
Till en viss en del kan det förmodligen hjälpa att ha kontakter om man vill lösa sitt bostadsproblem. För många år sedan lyckades jag få ett förstahandskontrakt till en tvåa eftersom jag kände en kvinna vars man hade en kompis som var privat hyresvärd. Men efter att ha hyrt ut den i andrahand till en vän och jag ville förlänga kontraktet blev det emellertid avslag från hyresvärden. Helt sonika valde jag att skriva över lägenheten på honom. Eftersom jag på den tiden hade ställt mig i bostadskön så trodde jag i min naivitet att det efter några år borde leda till ett förstahandskontrakt någonstans i Stockholmsregionen.
För den som har en ordnad ekonomisk situation är det självklart lättare att ta sig in på bostadsmarknaden genom att köpa sig en bostadsrätt.
Det ser inte ljust ut när 25-åringar tvingas bo kvar hos föräldrarna på grund av den akuta bostadsbristen. Det är ganska lustigt att Sverige bara bygger hälften så många bostäder som övriga nordiska länder i relation till befolkningen. Stockholm sägs ju också vara en av Europas snabbast växande regioner. Här finns det hög utbildningsnivå och blomstrande näringsliv.
I Stockholm finns det med andra ord potential till växtkraft. Men utan bostäder vill folk inte flytta dit för att arbeta och studera. Sådant slår självklart hårt på samhällsutvecklingen och leder till utebliven tillväxt. Och det vill väl ingen?
