Krönika: "Det löser sig"
Krönikör Susanne Larsson.


Vi har kanske hört det till leda: Tänk positivt! När vi möter tuffa problem och utmaningar i livet och allt bara känns så osäkert och svårt hjälper det då att vara käck och positiv? Nej inte säkert, men det underlättar, tror jag.

Häromdagen kom en god vän och hälsade på. Han är en glad dalmas runt 70 vårar och jag hörde vagt hur min man och vännen satt i köket och diskuterade något som jag inte riktigt lyssnade på, men plötsligt spetsade jag öronen då vår vän med ett bestämt tonfall sade: ”Det löser sig, man ska inte se bakåt, jag ser alltid bara framåt”.

Det slog mig att han verkligen lever som han lär. Med ett varmt leende är han en sådan där person som alltid finns där; inte bara för sina nära vänner och familj utan även för bekanta och grannar som behöver ett handtag eller lite uppmuntran.

Han har, som alla andra,
fått sin beskärda del av prövningar i livet, en del riktigt allvarliga. Men det är som om de inte i någon större utsträckning lyckats hindra honom från att leva fullt ut. Jag blir alltid glad när jag är i hans sällskap och hans positiva sätt smittar av sig.

Livet är ju faktiskt så att ödet kan slå till när som helst. Så fort vi kliver upp ur sängen på morgonen så kan jobbiga saker vänta på oss. Tillvaron är sällan förutsägbar och våra uppgjorda planer kan kullkastas på ett ögonblick. Visst är vi människor egentligen beundransvärda som dag efter dag envetet strävar på i livet utan några garantier för att få se morgondagens ljus?

Det handlar för det mesta om vardagliga problem som familjetrassel, inställda tåg, magsjuka och ibland kan problemen komma i form av fönsterkuvert. Men ibland måste vi hantera allvarligare händelser som kräver en hel del mod och styrka av oss.

Förmågan att hantera livets prövningar och anpassa sig till förändringar är en konst som vi får slipa på om och om igen under livets gång. I bästa fall kan prövningarna göra oss till bättre människor, vi kan bli visare och öka vår förmåga till medkänsla.

Vissa har fått gåvan att födas med ett lätt sinnelag. Inga svårigheter lyckas tynga dem så värst länge. Det är som om de vore immuna mot långvarigt lidande.

Så finns det de som får arbeta hårt med att hantera rädsla och oro. De kan ha det riktigt jobbigt och även ta ut problemen i förskott. Som talesättet lyder: ”Den som räds svårigheter kan få lida dem två gånger”.

Om vi vill så finns det alltid något att oroa sig för. Och så fort en oro har gått över så kan vi lätt skapa en skapa en ny.

Men negativitet suger en enorm energi ur oss. Den hämmar och begränsar våra liv. Den urholkar vår arbetsglädje och skaparkraft.

Uppväxten har naturligtvis betydelse. Har vi vuxit upp med föräldrar som ofta sagt till oss att ”det löser sig” när vi berättat om våra problem så får vi med oss en extra bonus i livet.

Min egen erfarenhet av när något omstörtande händer, är att det kan kännas som om jag grips av en ödesmättad känsla och nästan upplever skeendet som i en film. Jag kan förstå att det finns en mening bakom det hela även om jag kanske inte förstår vilken. Ibland förstår jag meningen långt senare.

Jag tror också att när man arbetar på att utveckla ett positivt synsätt, som det så vackert heter, så händer det mirakulöst också, att saker och ting liksom löser sig lättare.

Hur blir man då mer positiv? Finns det några knep? Jag tror att den som verkligen är öppen för att förändra sig kommer automatiskt att finna personer de kan lära sig av.

Det sägs att läraren uppenbarar sig när eleven är redo.

Jag tror att en positiv livssyn bottnar i att ha tillit till livet självt och till sin förmåga att hantera vad som än kommer i ens väg. Att släppa kontrollen och precis som min mans gode vän sade, se framåt.

Det krävs även beslutsamhet och uppmärksamhet. Negativa tankar är lömska, de kan smyga sig på när man minst anar. Avvisa dem bestämt.

Jag tror att vi finns
här på jorden för att stötta varandra. Ibland är det jag själv som får vara stark för någon, en annan gång måste jag be en medmänniska om hjälp. Konstigare är det egentligen inte.

Nu har min man och jag bestämt oss för att ta lärdom av vår gode vän. Vi har tagit till oss hans råd och nästan gjort det till ett mantra. Och om någon av oss råkar säga något negativt så påminner vi varandra, halvt på skoj och halvt på allvar: ”det löser sig, man ska inte se bakåt, jag ser alltid bara framåt”.