Krönika: Det är något obokigt med bokmässan
Krönikör Hans Bengtsson.


Sorl. Slammer. Rundgång. Fyra personer försöker från varsin flank inta den plats du befinner dig på med sina ekande mikrofonröster. Någon stöter i din axel. Någon annan trampar på din tå. Plastkassen med böcker och broschyrer spricker av mättnad och innehållet väller ut över golvet.

Det är något synnerligen obokigt med en bokmässa. Det konstaterade jag i helgen. Bok- och biblioteksmässan i Göteborg var sprängfylld med människor, och kön utanför ingången ringlade som en lång orm bort mot Korsvägen. De med bästsäljare laddade bokhyllorna inne i mässlokalerna skrek efter uppmärksamhet. Sköt slagkraftiga titlar och respektingivande namn mot din en gång så bestämda vilja att bara köpa det allra mest nödvändiga.

Motsättningen är total. En bok, när den är som bäst, är en upplyftande inre upplevelse, en färd på subtila andliga vägar, mot mål du aldrig skulle kunna nå i sinnevärlden. Du reser jorden runt på några sidor, om författaren vill. Du läser andras tankar som vore de dina egna. Förstår sådant du aldrig tidigare hade en aning om. Väljer du rätt avdelning i biblioteket är du plötsligt en hyllad actionhjälte, räddar världen med en övermänsklig manöver och får i sista kapitlet ditt hjärtas älskade på fall. Böckernas värld kan vara magisk. Den kan få vad som helst att hända, i ditt inre.

Samma sak är det med biblioteken (och i viss mån även boklådorna). Med alla sina böcker kan de tyckas lika en bokmässa. Men de är i allt väsentligt helt olika. Biblioteken rymmer en andlig dimension, en rymd där tanken kan befrias och sväva iväg till andra världar. De utgör alternativa universa där det omöjliga ofta är fullt möjligt.

På en bokmässa är det långt till dessa märkvärdiga situationer. Närmast kommer man paradoxalt nog i de utrymmen där det inte finns några böcker alls: föreläsningssalarna. Där råder lugn, nästan andakt, av respekt för de upphöjda tänkare som talar där. Dessa resonerar klokt. Replikerar fyndigt. Raserar gamla illusioner – och bygger inte sällan nya. På Svenska mässan ligger föreläsningssalarna lite vid sidan av och utgör en tillflyktsort för sönderstressade konsumenter.

Det är något tragiskt med en bokmässa. Den riskerar att platta ut böckerna till att bara bestå av pärmar fyllda med textfyllda sidor, inom färgglada omslag. De riskerar att göra den läsande och tänkande människan till en enbart köpande och konsumerande varelse. De hotar att göra böckernas finstämda värld till en månglarnas bullriga marknad.

Lyckligtvis har böckerna ändå kvar sin magi när man öppnar dem där hemma. När bokläsaren återställts till sitt rätta sinnesläge, befinner sig i sitt rätta element och ser på boken på rätt sätt, då är miraklerna fortfarande möjliga. Det är väl därför som bokmässorna lever vidare och vi vågar oss in i deras djungler nästa år igen. För vi vet att när jaktbytet tömts ut på köksbordet har vi fortfarande fascinerande inre stunder att vänta.