Krönika: Att prova dräkten är en höjdpunkt
Krönikör Madeleine Almberg


Rättvik, Dala-Floda och Skåne. Många är de folkdräkter som min dotter har fått bära under sina år som ringleksbarn på Skansen.

Folkdräkten eller bygdedräkten är en traditionell dräkt som är knuten till ett visst geografiskt område.

I dag används folkdräkten mest som högtidsdräkt, vid till exempel bröllop, dop, midsommar och nationaldagen. Men en gång i tiden var folkdräkten en vardagsdräkt, som bars och varierades året runt.

När utvecklingen tog fart under 1800-talet fick folkdräkterna ge vika för fabrikssydda kläder och folkdräkten ansågs vara en symbol för det gamla bondeståndet.

Mot slutet av 1800-talet började dock societeten få upp ögonen för folkdräkten och den har i våra dagar fått en renässans som fest- och högtidsdräkt.

Att bära en bygdedräkt för med sig ett visst ansvar, man gör sig till representant för bygden i fråga och bör respektera hur dräkten skall bäras och skötas.

Även frisyren är en viktig del av helheten. Vanligen ska man ha håret flätat i olika uppsättningar och det är oftast väldigt noga om det skall vara en eller två flätor.

Ur nationalromantiken växte även ett intresse för att bevara klädespersedel och många konstnärer, bland annat Anders Zorn, reste land och rike runt kring sekelskiftet för att avbilda de folkdräkter som fortfarande var i bruk, främst i Dalarna.

Många hembygdsföreningar sökte också i början av 1900-talet efter bevarade och återfunna dräkter, då intresset för att bära en folkdräkt från den egna bygden ökade.

Sverigedräkten, eller egentligen Svenska kvinnliga nationaldräktsföreningens festdräkt, är en nationaldräkt, som togs fram i början av 1900-talet.

På inrådan av Carl Larsson kontaktade Märta Jörgensen, grundaren av den Svenska kvinnliga nationaldräktsföreningen, Gustaf Ankarcrona, som hjälpte föreningen att skapa den allmänna svenska nationaldräkten i jugendstil. Målet var att utifrån de svenska bygdedräkterna ta fram en dräkt som skulle bäras av alla kvinnor i unionen Sverige-Norge.

Min dotter tycker att en av höjdpunkterna med att dansa ringlekar är att varje år få prova ut sin dräkt inför den stundande uppvisningssäsongen. Det är spännande att se om man kommer i den gamla dräkten eller om man har vuxit och får byta till en annan dräkt, som representerar ett annat landskap.

Kanske har man tur att få just den dräkt som man önskar och just nu står Delsbodräkten högt i kurs, då det är den enda folkdräkt som tillåter att man har utsläppt hår.