Kristofer Åström & The Rainaways spelade på Taubescenen på Liseberg under en regnig onsdagskväll. Trots att Kristofer, ursprungligen från Luleå, släpper skivor ganska ofta har han inte skämt bort den svenska publiken med så mycket spelningar, vilket är både synd och märkligt.
Att få se Kristofer live är nämligen en ganska angenäm upplevelse. Han tillhör kategorin lågmälda artister som inte snackar så mycket utan river av den ena låten efter den andra och låter musiken tala. Allt känns norrländskt tryggt och kompetent.
Jag menar att med så många soloplattor i bagaget vet han hur låtar ska skrivas och hur slipstenar ska dras. Jag blev dessutom glatt överraskad av att han i två låtar under kvällen spelade sologitarr. Annars finns det en mycket duktig gitarrist i bandet som kallas Flamman.
Bandet ja… med en basist vid namn Nikke Ström, Kristofers kusin på trummor och nämnda Flamman kan det ju inte bli fel. De spelar lyhört och funkar väl tillsammans i både de rockiga gitarrlåtarna och i de mer ”softa” countryrocklåtarna då Kristofer spelar akustisk gitarr.
Det är i låtar i stil med toppenplattan Rainaway Town (2007) som Kristofer kommer mest till sin rätt, anser jag. Det också den musiken som ger mig störst behållning.
Anders Eriksson är sångare och låtskrivare och skriver musikrecensioner för Epoch Times och på sin blogg MusicForFreedom.net.
