Kristallskallarna – ett uråldrigt mysterium
En av de kontroversiella kristallskallarna visas på British Museum. (Foto: AFP/Getty Images)


Enligt den vanliga historiebeskrivningen hittades ”Ödesskallen” (The Skull of Doom) 1927 av den engelsea upptäcktsresanden Fredrik A Mitchell-Hedges bland mayaruiner i Lubaantun i nuvarande Belize. Andra hävdar att Mitchell-Hedges köpt skallen på en auktion i London 1943.

Hur det än är så är skallen, som är gjord av kvartskristall, så perfekt polerad att den framstår som ett ovärderligt konstverk. För att vi ska vara säkra på den första hypotesen (att skallen har sitt ursprung i mayariket) måste vi emellertid först besvara ett antal kniviga frågor.

Ödesskallen är i ett visst avseende en teknisk omöjlighet. Skallen har en vikt på omkring fem kilo, den är en perfekt kopia av en kvinnlig skalle och har en finish som enligt forskarna skulle vara omöjlig att uppnå utan relativt moderna metoder – metoder som mayakulturen inte är känd för att ha behärskat.

Skallen har i många år varit en attraktion för specialister från olika discipliner och har varit föremål för olika analyser. Ett av de olösta mysterierna är att materialet är kvartskristall med hårdhetsgraden 7 på Mohs hårdhetsskala (skala för bestämning av materials hårdhet som sträcker sig mellan 0 och 10). Med tanke på hårdheten är det anmärkningsvärt att man kunnat skulptera materialet utan hjälp av moderna verktyg av rubin eller diamant. I studier av skallen som gjordes under 1970-talet av det amerikanska företaget Hewlett-Packard drogs slutsatsen att skallen måste ha polerats av sanderosion under 300 år för att ha nått en sådan grad av perfektion.

Skulle mayafolket medvetet ha planerat den här typen av arbete och sedan väntat i tre århundraden för att se det fullbordas? En sak som är säker är att ödesskallen inte är den enda i sitt slag. Ett antal objekt, konstruerade av andra material än kvarts, har hittats i olika delar av världen. Ett helt skelett av jade, i en mindre skala än en människa, hittades i regionen Kina/Mongoliet. Dess ålder uppskattas vara mellan 2 200 och 3 500 år före Kristus.

Naturligtvis finns det de som tvivlar på äktheten hos många av dessa kvarlämningar – men en sak är obestridlig: fenomenet kristallskallar och andra liknande artefakter kommer att fortsätta vara föremål för forskarnas intresse.

Originalartikeln på spanska finns” target=”_blank”>engelsk version av Anders Rastin.